Nyårsblandning

De sanningar som ha det verkliga breda värdet,

de är som solskenet och månskenet och gräset.

De strävar inte efter poängen.

De tränger till allt och är allmänneliga överallt

med samma lugn och med varaktig verkan i frihet.

(Harry Martinson)

—-

Schopenhauer menade att köpa böcker kan vara bra om man bara också kunde köpa sig tid för att läsa dem.  För egen del behöver jag definitivt inte några fler nya böcker, bara tid för att hinna läsa dem jag redan äger.  Ibland upplever jag det som om det är mer än nog att bara läsa alla recensioner av nya böcker. Erfarenheten har lärt mig att även en positiv recension ofta inte är så mycket att luta sig mot när det gäller att anslå tid för att läsa någon nyutkommen bok.

Ekelund menade att en bok ska vara ”sprakande av eld och salt, liknande en god storm, jämn, stark, ihållig, med en djup brusande afton”. Hur många sådana böcker finns det? Ekelund själv ansåg att det i realiteten endast finns fyra, fem böcker som egentligen är värda att läsa men som i gengäld tål att läsa hur många gånger som helst och att ständigt återvända till. Även Emerson hade liknande tankar. John Ruskin skrev:”Eftersom livet är mycket kort och dess timmar av lugn är få, bör man inte slösa bort en enda av dem med att läsa värdelösa böcker.” Bokförläggaren Dorotea Bromberg skriver:”Läs aldrig en bok du blir uttråkad av!”

—-

Så här kring ett årsskifte är det ju vanligt med både bakåt-och framåtblickar. Beträffande framtidsprognoser skriver Hanna Arendt:”Framtidsprognoser är aldrig något annat än projektioner av aktuella, automatiska processer och procedurer, dvs av val som sannolikt kommer att ske om människor inte handlar och om ingenting oväntat inträffar: varje handling och varje oväntad händelse måste – på gott och ont – ofrånkomligen trasa sönder hela det mönster som prognosen rör sig inom och som den bygger på.”

—-

Eric Weiner skriver i sin bok ”Man söker Gud” att han var född in i en familj av ”gastronomiska judar” vars känsla av gudomlig närvaro började och slutade i köket. ”Om vi kunde äta maten då var det judiskt och hade i förlängningen något med Gud att göra. Så vitt jag förstod bodde inte Gud i himlen eller i något stort tomrum, utan i kylskåpet någonstans mellan färskosten och salladsdressingen. Vi trodde på en ätlig gudom och det var hela omfattningen av vårt andliga liv.” Eric Weiner beskriver sig själv som en ”Woddy Allen kanaliserad Karen Armstrong” under provsmakning av det religiösa smörgåsbordet

När Weiner efter sin resa genom olika religioner och sekter slutligen återvänder till sin vilande judiska identitet känner han sig som den egensinnige maken, som stinkande av söt parfym och billig sprit, fåraktigt knackar på dörren till hemmet efter en lång och oförklarlig bortavaro.

—-

Det finns en tendens hos oss människor att gynna den information som bekräftar våra förutfattade meningar eller hypoteser, oavsett om informationen är sann eller ej. T ex en stark religiös tro visar sig i regel bestå även efter det att bevisen för den visat sig vara falska. Förklaringar till detta kan hänvisas till rent önsketänkande kombinerad med begränsad mänsklig förmåga att bearbeta information.

En färsk undersökning visar att människor är dubbelt så benägna att söka information som bekräftar deras tro än att söka bevis som motsäger den (WSJ). ”Vi är alla mentalt lata” säger psykologen Scott Lilienfeld vid Emory University Atlanta. ”Det är helt enkelt lättare att fokusera vår uppmärksamhet på data som stöder vår hypotes, snarare än att söka bevis som kan motbevisa den”. För ”troende” kan det lätt upplevas som en katastrof när man börjar inse att tron inte är så stark som man trott.

Men så behöver det ju inte vara. Leo Tolstoy uttryckte sig så här:”När vi har förkastat våra vanliga vägar, tror vi att allt är förlorat, men det är här som det nya och goda kan börja.”

Julblandning

Julvisa i gammal ton

Min julgran står i skogen

och stjärnan över den

blinkar i vintermörkret

från höga himmelen.

Själv bor jag på en stjärna

bland likar utan tal,

och konstlad är dess kalla glans

och inte värst sakral.

Men tänd i våra hjärtan

och orosfyllda rum

god viljas stilla lågor,

fridsevangelium!

(Einar Malm)

—-

Sidensvansen, talgoxen och tytan.

Eller andra i ditt sällskap välj!

Jag skall bort och doppa uti grytan.

Lycka till en glad och trevlig helg!

(Elias Sehstedt, 1871)

—-

Jeanette Winterson: Ett av tre barn i Storbritannien äger inte en bok. Jag skulle varit död idag om jag inte funnit böckerna. De blev mina allierade i kampen mellan liv och död. Böcker har alltid varit den centrala kärnan hos mig. Skönlitteraturen och poesin formade mig till den jag är.

—-

Stephen Carter: Mitt liv förändrades och de böcker som gavs mig öppnade mitt sinne till enkla insikter att det finns i världen sådant som är riktigt bra litteratur, och att jag aldrig skulle upptäckt det genom att välja på måfå, eller genom att bara läsa det som intresserade mig.

—-

Gary Shteyngart: Vissa böcker är strunt och måste kastas bort. Men en del struntböcker påminner mig om vissa tider i mitt liv och måste få vara kvar – längst in i garderoben.

—-

Det sägs om den nyss bortgångne Christopher Hitchens att det som från början drev honom in i den livslånga kampen mot religionen, var när han som 9-årig elev i skolan av lärarinnan Mrs Watts hörde hennes förklaring att det var Gud som hade skapat gräset och lövverket grönt, som en gåva till mänskligheten. Hon förklarade att detta var ett utmärkt bevis för Guds existens, eftersom han i stället kunde gjort vegetationen orange eller röd, något som skulle stå i strid med våra ögon, för grönt är den mest vilsamma färgen för våra ögon. ”Där satt jag i mina små shorts och tänkte: detta är absolut nonsens.” Från den stunden började Hitchens sin långa kamp mot den Gud han inte trodde på.

—-

Martin Lyon: Det är svårt att tänka sig hur några av de stora vändpunkterna i den västerländska historien skulle kunnat uppnås utan boken. Renässansen, den vetenskapliga revolutionen och upplysningstiden har alla förlitat sig på det tryckta ordet för att spridas och få permanent inflytande. För två och ett halvt tusen år sedan, använde mänskligheten boken i sina manuskript eller för att notera, administrera, att tillbe och att utbilda.

—-

Paul Krugman: Det mesta av de senaste trettio årens arbete inom makroekonomin har som bäst varit uppseendeväckande värdelöst och som sämst direkt skadligt.

Härom kvällen kunde vi i svensk tv se två nobelpristagare i ekonomi som egentligen inte hade något bra svar på hur den europeiska skuldkrisen ska kunna lösas. Man överlåter till mer eller mindre begåvade politiker att lösa dessa problem. Med andra ord ser det inte speciellt ljust ut just nu.

—-

Svenskt Näringsliv påstod tidigare i år att utbildningen i humaniora är om inte värdelöst, så i varje fall onödigt. Men en ny rapport från Carnegie Foundation, Stanford University, vederlägger detta. De anser att en bred humanistisk bildning är en nödvändig resurs i samtiden, som också varje ekonomistuderande borde få som en integrerad del av sin grundutbildning. Humaniora bidrar till en självreflekterande förmåga att undersöka mening och sammanhang, samt introducerar frågor om identitet och självförståelse hos de personer som ingår i utbildningen.  Obildade ekonomer är helt enkelt en samhällsfara!

—-

Vad har man för ”nytta” av att läsa filosofi? Kan verka som bortkastad tid att under sin utbildning ägna tid och ork åt ett sådant udda ämne, som heller inte ses som ett plus vid framtida jobbsökning. Men oavsett vad du kommer att syssla med, så kommer du med kunskap i filosofi att veta hur man tänker och alltid att ha något att tänka på.

—-

Är Socialdemokraternas fria fall en fara för demokratin? Varje regering och varje regeringschef behöver en stark motståndare för att varje dag kunna prestera sitt bästa. Vad (S) nu saknar är en ledargestalt som förmår att leda partiet ur krisen. Tyvärr väger här Håkan Juholt allt för lätt. Ett annat problem är att om (S) ska lyckas måste man ta väljare från både vänster och höger, och hur ska man lyckas bromsa det förväntade utflödet till (V) när väl Jonas Sjöstedt blivit varm i kläderna?

Från Klaus Rifbjerg till Elizabeth Bishop

En natt jag minns

gick det plötsligt upp för mig

att jag en dag skulle dö.

Jag låg länge i mörkret

med en stark känsla för mig,

och innan jag somnade

tänkte jag på en hel del av de saker

jag nämnt i dikten

och kände att jag redan förlorat dem.

—

Det förflutna är för många närmast som en lerklump som man ältat och ältat och därför till sist tror att man själv skapat.

Ligger det inte något karaktäristiskt i att Vår Herre, Vår Herres son och till och med Den helige ande är män?

(Klaus Rifbjerg)

Klaus Rifbjerg: Mitt barndomshem har varit en ständig inspiration för alla mina böcker. Det finns trådar tillbaka till det huset i nästan allt jag skrivit. Detta är platsen, den grundläggande fästning från vilket allt utgått – på gott och ont. Skrivandet är existentiellt viktigt för mig. Det är en fristad, där jag bestämmer själv, och jag kommer inte att missa någonting.

Få danska författare har varit så produktiva som Klaus Rifbjerg. Jag gillar att skriva, säger han. Många författare upplever tidvis skrivkramp och uppförsbackar under promenaden, men jag har aldrig drabbats av något sådant. Det kommer bara.

Klaus Rifbjerg fyller 80, men säger att han inte vill sluta att skriva, utan dö som en soldat med stövlarna på – och mullret från datorn i huvudet.

—–

Poeten Elizabeth Bishop (1911-1979): Hur jag önskat att jag hade varit en målare istället. Det måste vara det bästa yrket – att slippa allt detta mixtrande med ord. ”Jag är alltid glad när jag får plats för att måla en liten tavla, däremot att skriva är för det mesta ett helvete.” Bishop menade att skriva poesi är en onaturlig handling. Hon hade en unik stil och ställde intressanta frågor.

Robert Lowell skrev om Elizabeth Bishop: ”Hon är den samtida poet som jag beundrar mest. Det är en vacker fullständighet i all hennes poesi. Få har en bättre blick än vad hon hade. Ögat som ser saker och sinnet bakom ögat som kommer ihåg det.”

Allt var regnbåge, regnbåge, regnbåge!

Och jag lät fisken gå.

—

Vi väcktes i mörkret av den sömngående bäcken

som närmar sig havet,

fortfarande hörbart drömmande.

(Elizabeth Bishop)

—–

Elisabeth Young-Bruehl, som nyss hastigt gick bort 65 år gammal, menade att vi idag lever i en tid av en intensiv världsomfattande ångest, en ångest som sprids via den mänskliga världen som en giftig dimma, som en förorening, som en global uppvärmning Varje hörn av världen är ansluten till varandra genom de olika mediernas nyhetsrapportering som sprids genom olika former av elektroniska nätverk. Så det som händer någonstans överförs blixtsnabbt och med olika grad av sanning. I denna atmosfär med överstimulans är det mycket svårt att tänka alls. Man kan känna sig som ett försöksdjur försett med elektroder som utsänder kontinuerliga elchocker tills hjärnan blir utmattad och överbelastad. Härom dagen trumpetade The Economist ut att ”Fram till att politikerna faktiskt lyckats göra någonting åt världsekonomins ”svarta hål”, ska vi vara rädda!” Hela metaforen är apokalyptisk och en världsomfattande tidskrift uppmanar sina läsare att vara rädda, känna fruktan och ångest. Att sprida rädsla är en destruktiv handling som kan utnyttjas till att skapa en ideologi. En ideologi som leverera svar på frågor i förväg.

—–

Dorotea Bromberg: En fascinerande sak med det svenska folket är att har man skaffat en bok så måste man läsa ut den. Men mitt råd är:”Läs aldrig en bok du blir uttråkad av!”

Marcel Proust hade sin syn på läsandet av böcker:”Att förvandla läsandet till en disciplin är att fästa alltför stor vikt vid något som bara är ett incitament. Läsandet står på tröskeln till det andliga livet; det kan föra oss in i det, men vi kan inte sätta likhetstecken mellan läsandet och andligt liv.

Allt detta och lite därtill

Den här kvinnan köper och köper saker

för att kasta i gapet på tomrummen

som smyger bakom henne

Herr X vågar inte lämna sin våning

Ett mörkt staket av mångtydiga människor

står mellan honom

och den ständigt bortrullande horisonten

—

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta,

som bara hittas av den som gått vilse.

(Tomas Tranströmer)

—-

Ur Nordisk Familjebok 1887: Med kristliga ting vill tomtegubben ej hafva något att skaffa och kan ej uttala Kristi namn. Liksom necken räknas han till den fallna skara, som ej kan ernå någon salighet.

—-

Emerson menade att vi öder bort oss med ombytlighet, i ivern att missa något.

—-

Upplevelser har blivit en konsumtionsvara som köps för pengar. Döda själar går omkring, klädda i vanliga människokläder, och kan inte släppa det jordiska livet därför att det är så mycket som de inte har hunnit köpa medan de levde.

—-

Om du plågas av yttre ting är det inte de som stör dig utan din egen attityd till dem. Och det står i din makt att radera ut den attityden.

Och bortom myterna och maskerna finns själen som är ensam.

(Ulf Hallberg)

—-

Det allmänna rättsmedvetandet är det viktigaste, menade Hannah Arendt.

—-

Den kommunala skolan i Rinkeby ska stängas. Anledningen är främst att kommunen tillåtit så många muslimska friskolor att underlaget för den kommunala skolan försvunnit.

—-

Italien leds nu av en regering som helt saknar politiker! Den ej folkvalde premiärministern Mario Monte säger att denna regering kan genomföra alla de tuffa besparingsåtgärder som krävs för att få Italien på fötter igen. ”Vi har stort manöverutrymme då vi inte behöver snegla på risken att inte bli återvalda”. Med andra ord, Italien har kastat demokratin överbord och infört något som är skrämmande likt fascism. Men hur länge tänker det italienska folket tiga still?

—-

Även om jag inte delar Jonas Sjöstedts politiska hemvist, måste erkännas att Sjöstedt är en av riksdagens mest och bäst pålästa politiker när det gäller ekonomiska frågor. Dessutom besitter han egenskapen att på ett begripligt sätt kunna torgföra sina uppfattningar.

—-

Mycket talar för att det vi idag ser i Europa är begynnelsen till ett Europas Förenta Stater. Är detta bra eller dåligt? För Sverige kan det betyda att en harmonisering av skatteuttaget medför att samhällets resurser blir mindre än dagens och att vårt självbestämmande kommer att bli allt mer kringskuret.

—-

Av de första resultaten från de egyptiska valet kan utläsas att det blivit en framgång för två islamistiska partier. Däremot har det blivit ett bakslag för de sekulära demokraterna, som stod bakom demonstrationerna som tvingade Mubarak att avgå, och som varit i fokus för den ”arabiska våren”. Tron på att det lättvindigt efter ”revolutionen” skulle gå att införa demokrati av västerländskt snitt har fått sig en allvarlig knäck.

—-

Rubrik i Dagens Industri:”Ökat sparande bromsar ekonomin”. Så långt har det gått att sparande numera ses som något negativt medan skuldsättning ses som något positivt. Ständigt ökande tillväxt och konsumtion verkar vara förutsättningen för det nuvarande samhällets fortbestånd. Få av våra politiker tycks ha insett att detta är en återvändsgränd.Den nuvarande skuldkrisen borde vara en väckarklocka för alla som trott på den eviga tillväxtens paradis.

Från bokhyllan

Världen i TV

Jag såg mig om i skilda länder

och nu i TV:s bilderbok

jag ser i världen allt som händer

och hur det mesta går på tok:

Vid horisont! Men ont om lycka

och föga hopp om bättre liv.

Den enda trösten är naiv,

ty mången måste ändå tycka,

att hans behov av aktuellt

blir på minuten tillfredsställt.

(Anders Österling)

—-

När jag härom kvällen stökade lite i mina bokhyllor fick jag i min hand en liten ljusbrun bok med titeln ”Zephyr och Sunnan” av Karl Asplund (Bonniers 1964). Jag kan inte erinra mig att jag någonsin läst något ur den boken, men jag tog mig nu tid att läsa ett avsnitt ur den. Karl Asplund är väl numera en av de flesta  okänd författare. Han var född 1890 och verksam som författare, skald och konstkritiker. Som konstkritiker medverkade han i både DN och SvD.

Avsnittet jag kom att läsa heter ”I London efter andra kriget”, där författaren målande beskriver hur det var att komma till London strax efter krigsslutet våren 1945. Det var en kall vår med snö i luften som mötte den förväntansfulla resenären. Trots att centrala London var kraftigt märkt av de många förödande bombattackerna, så hade Asplund inte svårt att känna igen sig från förr. Det är en stilistiskt finstämd skildring av London strax efter ”Blitzens” härjningar.

—-

Jag har i några tidigare bloggposter berört något om tidsproblematiken som den behandlats av Lars Gyllensten i hans romaner. Därför kan det vara intressant att uppmärksamma hur Baudelaire såg på tiden.

Så här skrev Baudelaire: Varje ögonblick förkrossas vi av tanken på och känslan av tiden. Och det finns bara två sätt att undfly denna mara och att glömma den: förströelse och arbete. Förströelsen undergräver oss. Låt oss välja.

—-

Det är svårt att lära något nytt av dikter, men folk dör varje dag, olyckliga, av brist på vad som finns där.

—-

Bernhard Lewis (Tro och makt): Den åtskillnad mellan kyrka och stat som kännetecknat det kristna Europa saknas inom islam, där den som har makten har fått den av Gud och då måste följa Hans bud, det vill säga att tillämpa sharian. Det innebär att härskaren kan avsättas om han bryter mot lagen. Men mer än så: det blir till en plikt för en from muslim att bekämpa ogudaktiga härskare.

Kvinnans ställning är ur västerländsk liberal synpunkt det paradoxala att de som har gjort mest för att förbättra hennes villkor inte varit demokrater utan autokrater, som Kemal Ataturk och den sista shahen av Iran.

Idag ser vi hur den ”arabiska våren” utvecklas till ett bakslag för den arabiska kvinnans frigörelse. På valsedlarna i det pågående valet i Egypten placeras kvinnorna så långt ner att de i de flesta fallen inte kommer att ha en chans till att bli invalda. Allt talar i skrivande stund för att det blir det Muslimska Brödraskapet som kommer att få det dominerande inflytandet i det ”nya” Egypten.

Trots sin hög ålder, 95 år, har Lewis inte tappat förmågan att reta de politiskt korrekta.