Klippt & Skuret.

Lämna en kommentar

I en krönika i G-P skriver prästen Britta Broman om Martin Luther och framhåller hans många positiva sidor. Luther var alls inte någon dystergök eller glädjedödare. Tvärtom var han en gladlynt sällskapsmänniska och i hans hem i Wittenberg bjöds det i glada vänners lag generöst med god mat och goda drycker. Broman ger en mycket positiv bild av Luther, dock glömmer hon nogsamt att nämna något om Luthers inte fullt så positiva sidor, t ex hans ganska extrema antisemitism. Få personer i ledande ställning har väl uttryckt sig så grovt och kränkande om judarna som vad Luther gjorde.

Teologer verkar ofta ha ett rymligare samvete än de flesta. Liksom Britta Broman i G-P utelämnas inte sällan Luthers negativa sidor, vilket ger en lögnaktig och förskönande verklighetsbild av honom.

—-

Umgänge måste vi ha – men låt det bli ett verkligt umgänge. Det får ej bestå i endast att man utbyter nyheter och äter ur samma fat. Är det att umgås att sitta på andras stolar? All konversation är magnetiska experiment. Jag vet, att min vän kan uttrycka sig vältaligt; du vet, att han inte kan uttrycka en enda tanke klart; vi har träffat honom i olika sällskap. Välj med urskillning dem du vill inbjuda eller inbjud ingen alls. Vi menar dåraktigt nog i vår syndiga tid, att vi måste ställa oss in hos våra vänner genom att anpassa oss efter samhällets seder, dess dräkter, dess uppfostran och dess värdesättningar. Men endast den själ kan vara min vän, som jag möter på min egen själs livsväg, den själ, till vilken jag ej sänker mig ned, och som ej sänker sig ned till mig, utan som återupprepas i sin egen och mina erfarenheter, därför att den är född på samma himmelska breddgrad. Ingenting straffar sig självt så eftertryckligt som förbiseendet av den andliga frändskap, varpå ensamt allt gemenskapsliv måste byggas, samt det vanvettiga lättsinnet att välja sina följeslagare med andras ögon.

(Ralph W Emerson)

—-

Din inre frid kan du inte få utifrån. Den finns redan inom dig.

Varför ska man inte överge en ståndpunkt när man finner en annan som är bättre och rationellare?

Det finns alltid värden och ideal som kan ge livet innehåll och som man kan tro på. Rationella överväganden kan ge en tillräcklig grund för det inre livet. Att leva sitt liv utan illusioner och använda förnuftet som ledstjärna.

Det berättas om Mao Tsetung att han började lära sig engelska då han närmade sig de åttio. Det är aldrig för sent att lära sig något nytt!

Den inre orons rakblad som till sist obevekligt och alltid skär sönder den yttre trygghetens vadderingar.

Det ljuvliga i att få säga nej.

Majbrasor.

Lämna en kommentar

Barbara Ehrenreich har skrivit en välkommen liten bok med den svenska titeln ”Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Ehrenreich ifrågasätter myten om det positiva tänkandet, som hon menar ersatt allt kritiskt tänkande överhuvudtaget och som utvecklats till massbedrägeri i stor skala. Vi lever i intoleransens tidevarv, där allt negativt ska utrotas och man vägrar att fatta hur farligt det är med konsensus, att reagera som pavolvska hundar i alla situationer. Det ovetenskapliga som ges sken av viktighet. Den positivt tänkande-sekten är en rörelse som aktivt motarbetar förnuftet och är en farlig ideologi. Betecknande är att den kristna högern i USA anammat den New Age-inspirerade positivt tänkande ideologin.

Jim Al-Khalili poängterar i sin bok ”The House of Wisdom” hur det under islams begynnelse inte fanns  några konflikter mellan religion och vetenskap och att Koranen uppmuntrade till noggranna undersökningar av alla Guds verk. Al-Khalili menar att dagens islam mycket står i kontrast mot vårt västerländska, sekulära, rationella, toleranta och upplysta samhälle. För tusen år sedan var rollerna ombytta. Den arabiska vetenskapen var produktiv i mer än 500 år och hade sin gyllene ålder mellan 900 till 1100-talet. Detta var den mest imponerande perioden av bildning och undervisning sedan antikens Grekland, och de dåvarande islamska härskarna stod som beskyddare av vetenskapen.

I dag är vetenskapen i ett kroniskt tillstånd av vanvård i den arabiska världen. Otillräcklig finansiering av forskning och utbildning, trög byråkrati, religiös konservatism och en inrotad rädsla för vetenskapen, är det som idag lägger sin hämsko över den arabiska utvecklingen.

Den pakistanska fysikern Abdus Salam, som fick Nobelpris 1979, säger ”Av alla civilisationer på denna planeten är vetenskapen svagast i länderna med islam”.

Vem bär inom sig

mer än språkets stolthet

att känna det begränsade

det onämnbara.

och sitter man då riktigt stilla

med minnet tömt

öppnas åter denna världen.    (Folke Dahlberg)

Jag såg att häggen blommade, det kom

en doft av den.

Då gick jag till min älskade och sade: se

och känn!

Hon stod vid makaronerna, hon sydde på

en klut.

Och när hon lyfte ögat hade häggen

blommat ut.                                                (Alf Henrikson)

Sören Kirkegaards dagbok.

Lämna en kommentar

I förordet till Sören Kirkegaards Dagbok skriver Torsten Bohlin att Kirkegaard skulle kunna kalla Dagboken ”sin tankes och sitt hjärtas testamente”. Dagboken är ett verkligt ymnighetshorn att ösa ur och här nedan ett litet urval.

Det är och förblir en fråga, som inte så utan vidare kan avvisas: i vad mån förnuftet bör anses som en anfäktelse i förhållande till tron, i vad mån förnuftet är syndigt, i vad mån åter detta, att tron och förnuftet stämma överens, är ett trosobjekt.

På ett annat ställe skriver Kirkegaard: ”Så fort förnuftet kommer med aldrig så lite, bär det åt Helvetet”.

Ett dogmatiskt system skall icke uppföras på basen att begripa tron, utan på basen att begripa, att man inte kan begripa tron.

Kristendomen är och skall vara så förfärlig i sitt första stadium, att endast ett absolut SKALL kan driva människan in i den.

Hur många upplever överhuvud den mogenheten att upptäcka att det kommer en kritisk punkt, där det kastar om, där det hädanefter gäller att i stigande förstånd mer och mer begripa, att det finns något som man inte kan begripa. Detta är den sokratiska ovetenheten, och det är den som vår tids spekulation har behövt till korrektiv.

Sålunda består sanningen i ett ändlöst närmande och korrigerande, vars begynnelse man inte kan fastställa därför att det aldrig kan bli något bekräftande slut. Sanningen betyder i själva verket ett avgörande, något som man gör, inte på grund av en bindande tanke utan på grund av ett beslut, det vill säga väsentligen i kraft av tro.

Det nästan antagliga, det antagliga, det särdeles och övermåttan antagliga, det kan man närapå och så gott som veta, särdeles och övermåttan närapå veta – men tro det låter sig inte göra. Ty just det absurda är trons föremål och det enda som låter sig tro.

Woody Allen om religion.

Lämna en kommentar

I en intervju säger Woody Allen:

De naiva människorna med sin genuina religiösa tro, är i regel de lyckligaste. De har den avundsvärda gåvan att kunna tro vad som än händer dem. Deras tilltro till Gud är äkta och hjälper dem ur allehanda motgångar. Det enda av verklig betydelse är tron. Den egenskapen överträffar till och med den världsliga kärleken mellan man och kvinna. För även om den ger mycket kraft och glädje, uppstår en situation då den ena av parterna dör. Vad som då finns kvar är bara ens egen andliga kraft. Har man då inte en stark inre säkerhet, en inre tro, kan det vara svårt att gå vidare i livet. Men jag upplever att mångas tro är blind. Den hjälper, men den kräver också att man blundar för verkligheten.

Det enda som som jag tycker är intressant är de allmängiltiga existentiella motiv som rör vår plats i livet och i världen. Jag tror inte man kan ha en bättre målsättning än att tampas med de så kallade existentiella problemen, de som rör vår tillvaro.

Frihet är en skrämmande tanke är ett axiom från existentialistiska tänkare. Det råder ingen tvekan om att när man väl är fri är situationen skrämmande.

—-

Den svåraste av frågor: Om Gud – varför Auschwitz?

Här står orden sig slätt – förklaringen kan bara uttryckas genom tystnaden.