Vardagligt

Lämna en kommentar

Tid

Om jag fick bestämma

skulle dagstidningen

bara komma ut varannan dag

och den kärlek man enligt talesättet

bara upplever en gång i livet

skulle finnas där

i varje ögonblick

för att töja ut maskorna

i den skenande tidens nät.

(Andreas Björsten)

—-

Poeten Aase berg gillar inte Tomas Tranströmer, som hon anser vara ”auktoritär” och oschysst mot läsaren. Nej, modern poesi ska vara fri från metaforer, anser Berg.

Enligt mitt sätt att se (och läsa) så är den moderna poesin behäftad med  egenheten att den mestadels är oläslig.

—-

Knut Vonnegut: Jag tror att vi är några fruktansvärda djur. Och jag tror att vår planets immunförsvar försöker att bli av med oss.

—-

Bodil Malmsten skriver att hon varit i många länder, men ingenstans har hon upplevt något liknande som den svenska melodifestivalsmasspsykosen.

Vad säger detta om Sverige?

—-

Lars Gustafsson (76): Det mesta som skrivs om åldrandet är larvigt. Det går ut på att det inte är så farligt. Men det är det ju. Det slutar med döden. Det är livsfarligt. Tiden är, precis som hos Einstein, elastisk. Man kan hinna förvånande mycket eller förvånande lite under en normal livstid. Frukta inte döden, frukta vården!

Triumfen består inte bara i att man har överlevt, att man ha besegrat en hel del hinder på sin väg och övervintrat ett antal kriser av personlig och opersonlig sort. Triumfen består ännu mer i detta att sitta inne med facit. Vårt eget facit kommer vi dock aldrig att få läsa.

Det råder inget tvivel om att det finns ett element av angenäm avskildhet från världen hos den åldrande personligheten En kontemplativ ro. Naturligtvis finns det en allvarlig risk att denna pensionärsro övergår i cynisk liknöjdhet. Risken för ett slags moralisk lokalbedövning finns där.

—-

I tveksamma fall gäller verkligheten. Som Hans Magnus Enzensberger så väl uttrycker det. Beckett i sin tur menade att i det obestämda ligger det hoppfulla och det som gör att människan förblir människa.

—-

Enligt en enkät i Paris Reviews skriver de flesta författare för hand, men skriver rent på skrivmaskin eller dator. Det går långsamt, men hjärnan tycks arbeta annorlunda då, mer kreativt. Konsten att skriva är annars konsten att stryka.

—-

USA:s nästa president kan heta Rick Santorum. Ytterligare en religiös fundamentalist och som inte är främmande för att starta nya krig.

—-

Det oförklarade är drivkraften. Det förklarade är avslutat, ointressant.

Bara för att tro att något är sant, innebär inte att det är sant.

Blir någon provocerad av att höra sanningen så är det något fel på honom eller hans ideologi.

Vinterknäppar

Lämna en kommentar

Att veta: här, just här står solen still

och tätnar långsamt till ett heligt spjut

av visshet: icke utom, icke ut.

Men här, just här är det som livet vill

om jag ej flyr.

(Solveig von Schoultz)

—-

Bättre att leva livet långsamt och uppmärksamt, än snabbt och blint.

—-

Stillheten är tillgänglig överallt när som helst bara vi ger oss tid till att söka den. Ofta är det prioritet som behövs – att prioritera bort allt det onödiga. Är det kapitalismen med dess följeslagare konsumismen och alla dessa måsten som hindrar oss att söka stillheten? Vi borde rulla ut den röda mattan framför Stillhetens dörr.

Vi lever i en tid av distraktioner. Kanske rent av lever vi i den mest distraherande av tidsåldrar. Så distraherande att den blivit ett allvarligt hot mot vår förmåga till uppmärksamhet, att vara koncentrerade, vårt medvetandes kanske mest väsentliga förmåga.

—-

Poeten Adonis säger i en intervju:”Om det funnes en Gud borde Jerusalem vara den vackraste och trevligaste staden i världen. I stället är det den mest omänskliga staden i världen. Man blir inte protestant, katolik, sunni eller shia från födseln. Det är något man tillägnar sig under livets gång. Jag vägrade dock att prenumerera på detta och valde det sekulära och gick med i det syriska sociala nationalistiska partiet”. Adonis är skeptisk till ”den arabiska våren”, ”man kan inte ha en revolution för att gå tillbaka till det förflutna. Själv vill jag inte kämpa mot en despotism till förmån för någon annan. Om vi inte separerar religionen från staten och befriar kvinnorna från sharia, får vi bara fler despoter. Militärdiktaturer styr ditt sinne, men den religiösa diktaturen kontrollerar både ditt sinne och din kropp. Demokratiskt valda islamister är inte på något sätt bättre än de som tillägnat sig makten på odemokratiskt sätt. Ett folk som inte längre skapar blir konsumenter av produkter som andra skapat”.

—-

En bloggare i Egypten har dömts till tre års fängelse för att ha ”förolämpat” Koranen.

I Libyen har det nationella övergångsrådet deklarerat att landets nya konstitution ska bygga på sharialagstiftningen.

I Tunisien har islamisterna tagit ledningen i det nya styret, vilket betecknas som förödande för bl a de kvinnor som lever med en sekulär livsstil.

Den ”arabiska våren” har hittills inneburit ett radikalt bakslag för sekularismen och dessvärre en framgång för de antisemitiska krafterna.

Beträffande Syrien så misstänker nu den amerikanska underrättelsetjänsten (McClatchy News) att Al Qaida blivit allt aktivare i Syrien. Detta är givetvis ytterligare ett problem för USA och EU då man indirekt kommer att stödja den svurne fienden Al Qaida. Av någon anledning är svenska medier besvärande tysta om detta.

—-

Frågan hur jag skulle agera i en diktatur besvaras av min anpasslighet i dag. Så länge vi orienterar efter värmekällorna och undviker det som riskerar att frysa ut oss är vi färgade av diktaturens mentalitet, anpassligheten. (Lena Andersson)

—-

Den största uppfinningen av alla är nog skriftspråket. Det är inte bara en av civilisationens grundvalar, den har lagt grunden för de flesta intellektuella prestationer. Skriften har fångat nyanserna av det mänskliga tänkandet. Filosofer, poeter och författare har kunnat uttrycka sina idéer i förhållande till tidigare tänkare, argumenterat och vidareutvecklat dem. Voltaire skrev 1764: Att skriva är att måla med rösten.

Wislawa Szymborska, Joan Didion och Elif Batuman

Lämna en kommentar

Tre kvinnor med något att säga.

Wislawa Szymborska, Joan Didion och Elif Batuman

Lämna en kommentar

Hellre det löjliga i att skriva

dikter än det löjliga i att inte

skriva några.

Helst har jag mina

reservationer.

Hellre ett kaoshelvete än ett

ordningshelvete.

Helst byrålådor.

Helst betraktar jag faktiskt

möjligheten att tillvaron har

ett berättigande

….

?Följande dag

ser ut att bli solig,

fast de som ännu lever

bör bära paraply.?

(Wislawa Szymborska 1923-2012)

Poeten och nobelpristagaren Wislawa Szymborska har gått ur tiden, 88 år gammal. Hennes diktning kännetecknades av en enkel och lekfull vers med trådar av underfundig ironi. I Akademins motivering för nobelpriset framhölls att hon kunde ses som poesins Mozart och att hon kunde tackla allvarliga ämnen med humor.

Szymborskas vers var till synes enkel, men subtil och ofta djup och oförglömligt vacker. Polens president Bronislaw Komorowski säger i en kommentar:”I hennes dikter kunde vi hitta briljanta råd, som gjorde världen lättare att förstå.”

—-

Sara Stridsberg i AB om Joan Didion:”En åldrad och skräckslagen sjuttioåttaåring (född 1934) som inte längre vågar köra bil och som försöker ta sig runt sitt hem i New York utan att trilla och utan att förlora fotfästet varje gång hon tänker på sin döda dotter”. ”Det finns inget sätt att handskas med det vi förlorar”, skriver Didion. ”Trots att åldrandet förblir livets mest förutsägbara händelse, tycks det inte vara möjligt att greppa dess framfart med mindre än att vi brutalt erfar det själva. Vi inbillar oss att vi alltid kommer att springa omkring i röda sammetssandaler med tio centimeter höga klackar, att det inte kommer en dag när det inte längre passar sig med pärlor, samma sorts dumhet som får oss att lämna gamla människor ensamma för att dö med tv:n som enda sällskap. Jag har faktiskt levt hela livet fram till idag utan att på allvar tro att jag skulle åldras”.

Om föräldrarskapet skriver Didion så här:”Sedan min dotter fötts hände det aldrig mer att jag inte var rädd.”

—-

Jag insåg att jag mycket hellre såg litteraturen som ett yrke, en konstform, en vetenskap eller nästan vad som helst utom ett hantverk. Vad hade det hantverksmässiga någonsin haft att säga om världen, människans belägenhet eller sökandet efter mening? (Elif Batuman)

—-

Kom just att tänka på att jag är årsbarn med Leonard Cohen, Sven-Bertil Taube och Sven Wollter. Tre som sannerligen inte ligger på latsidan eller lever ett stilla pensionärsliv. Så länge man lever i en tillvaro fylld av frågor och fortfarande formulerar på svaren, finns det ingen plats för ett vegeterande liv. Eller som Leonard Cohen ser det: jag rapporterar från ett liv i mörker, rapporter som ändå skänker ett ljus.