Bogserbåten är fräknig av rost. Vad gör den här så långt
inne i landet?
Den är en tung, slocknad lampa i kylan.
Men träden har vilda färger. Signalerna till andra stranden!
Som om några ville bli hämtade.
På väg hem ser jag bläcksvamparna skjuta upp genom
gräsmattan.
De är de hjälpsökande fingrarna på en
som snyftat länge för sig själv i mörkret därnere.
Vi är jordens.
(Tomas Tranströmer)
—-
Jämte nobelpristagarna Herta Muller och Mario Vargas Llosa, var kanske det mest spektakulära inslaget på årets Bokmässa framträdandet av punkdrottningen Nina Hagen. Hon har nyligen gett ut sin bok ”Bekännelser” och den svenska utgåvan lanserades nu på mässan av Nina Hagens svenska förläggare, Svenska kyrkans bokförlag Verbum. Boken är en självbiografi och beskriver bl a Nina Hagens religiösa omvändelse efter en nära-döden-upplevelse hon haft efter en överdos LSD. Under denna upplevelse påstår hon sig ha träffat och talat med både Gud och Kristus. Efter detta är Nina Hagen en djupt troende människa. Hennes teologi är nog inte riktigt rumsren sett ur de svenska kyrkornas synvinkel. Det är en blandning av kristendom och lite annat eget hopplock. Vissa frikyrkor har tidigare dragit stora växlar på Nina Hagens omvändelse, men med eftertankens kranka blekhet ifrågasätts nu om en frälsningsupplevelse under ett LSD-rus verkligen kan betraktas som en ”äkta” frälsning. Under mässan framhöll även Nina Hagen att hon blivit utsatt för en kränkande och förnedrande behandling av tullen på Landvetter häromdagen. Tullen beslutade att Nina Hagen skulle genomgå en fullständig kroppsvisitering, dvs klä av sig helt naken. Hon sade sig aldrig tidigare blivit utsatt för en sådan förnedrande behandling. Tullen trodde tydligen att de skulle finna otillåtna droger men här kammade de noll. Möjligen hade tullarna i åtanke de skandalomsusade framträdandena som Nina Hagen gjorde i Sverige under 80-talet, då hon bl a rökte brass öppet under scenframträdandena och väl då närmast propagerade för ett drogliberalt samhälle. Under lördagskvällen höll Nina Hagen en utsåld och bejublad gospelkonsert i Annedalskyrkan.
—-
En annan främmande fågel som oväntat dök upp på Bokmässan var Ulf Lundell. Trots att han så intensivt hatar Bokmässan, så hade hans förläggare lyckats med att övertala honom att inställa sig där, för att under en timmas besök i montern signera sin senaste bok. Lundell, som numera är försedd med ett ljusgrått helskägg, syntes mycket obekväm under signeringen och genast efter tidens utgång rusade han ifrån sin uppvaktning direkt ut till bilen för färden hem till Skåne.
—-
Nietzsche: Lugn fruktbarhet – Andens födda aristokrater förivrar sig inte; deras skapelser mognar och faller en stilla höstkväll från sitt träd, utan att begärligt slukas, firas och därefter trängas undan av något nytt. Att vilja skapa oupphörligt är vulgärt och vittnar om fikenhet, avund, ärelystnad. Den som är något behöver egentligen inte göra något – och uträttar ändå mycket. Det finns en högre art ovanför den ”produktiva” människan.
Nietzsches ord kanske något att begrunda för den hysteriskt produktiva svenska deckarflocken?
—-
En bra bok ska vara som syre för själen.
Att skriva är en handling av mod. Men det viktiga är att man lär känna sig själv.
Det man skrivit med känsla och reflektion kan ses som ett själens fingeravtryck.
Är inte tystnaden det som föregår skapandet? Ordet var inte början, allt är resultatet av den tystnad som föregick skapandet. Tystnaden är det mest kreativa, allt skapande börjar där. Det är i tystnaden som ansamlingen sker.