Höstlöv.

Lämna en kommentar

Det kan upplevas som både rogivande och uppmuntrande att läsa den kloke och underfundige Thomas Sjödins lördagskrönikor i G-P. Senast skrev han om åldrandet som en period i livet när man växer nedåt. Lövens fall vittnar om tillvarons nedåtgående rörelse. Ibland känns det hur det svajar till när man inser att man själv är en del av processen. Tröttheten kommer smygande och kroppen som gradvis rasar neråt. Tankar som dessa är knappast det som fyller ens vardag. Vem skulle orka med det? Men de kommer, som höstlöv där ute och som ilningar i själen därinne. Men det hör till själva uppdraget att vara människa att inte visa bort dem. I dessa dagar av politisk vilsenhet är det gott att få luta sig mot något som står utanför varje form av etablissemang.

Tid är allt du har, men en dag kanske du upptäcker att du har mindre tid än du tror.

Utan tvivlet stagnerar tänkandet. Tvivlet leder till ödmjukhet inför sitt eget och andras kunnande.

Har möjligen ärade politiker någon gång reflekterat över varför så många väljare upplever en rotlöshet och en allmän förvirring och som påverkar deras fördelning av sina röster?

Media använder idag lättvindigt begreppet lågutbildad som ett nedvärderande tillmäle. Jag tycker det säger mer om medias pågående infantilisering än om de lågutbildade. Efter ett långt arbetsliv kan jag utan vidare säga att jag under åren mött mer klokskap och levnadsvisdom bland lågutbildade än bland högutbildade.

Befolkningen väcker fruktan och bävan. Politikerna är rädda för vad befolkningen (väljarna) tycker och tänker. Dessutom visar det sig att allt fler politiker i Sverige är tveksamma till personvalen, som medför att de etablerade politikerna delvis tappar kontrollen över att ”rätt” personer blir invalda. Än har media inte uppfattat, eller snarare inte velat uppfatta, att Sverige har ett ”folkstyre” där politikerna är rädda för befolkningens åsikter. Detta trots medias ihärdiga försök att skola om befolkningen till de ”rätta” åsikterna. Kanske är det bäst att politikerna enas om att välja ”ett annat folk”.

Varför uppmärksammar inte våra politiker att det svenska rättssamhället håller på att vittra sönder? Nu senast hör vi att domare uteblir vid rättegångar på grund av hot, och att det blivit allt svårare att rekrytera nya domare. Försöker politikerna dölja de ökande missförhållandena eller står man helt enkelt rådlösa?

Kjell Espmark skriver:”Det offentliga samtal vi lever i lägger de rätta orden i vår mun, de rätta tankarna i vårt huvud och hjälper oss att glömma det vi inte bör minnas. Glömskan är ett tillstånd som passar den politiska makten alldeles förträffligt”.

Fallet Dawit Isaak är på tapeten igen, bl a ställs krav på att Carl Bildt ska göra en kraftfull insats. Det avgörande problemet med Eritrea och fallet Dawit Isaak är dock att Eritrea inte erkänner dubbelt medborgarskap utan ser Isaak enbart som en eritreansk medborgare, och som sådan anser de att krav från Sverige ses som en inblandning i interna angelägenheter. Att detta ska vara så svårt att förstå!

Strandhugg.

Lämna en kommentar

De flesta författare skriver strunt, skriver om det vardagliga som är helt ointressant. Endast några ytterst få försöker att skriva om livets gåtor med djup och allvar. Det finns ingen anledning till att spilla tid på litteratur i allmänhet. En författare som skiljer sig från mängden är Lars Gustafsson. I förra veckans ”Babel” kunde man se och höra en intervju med honom. Lars Gustafsson är en märklig människa, hans tal utmynnar nästan helt i aforismer. Några uppsnappade exempel ur intervjun: ”Diktens fundamentala uppgift är att förlänga ögonblicket. Lyckan är ett poröst begrepp. Poesin och matematiken är nära besläktade. Livets mening måste man själv skapa. Livet är egentligen overkligt kort.”

Om döden har Lars Gustafsson skrivit:”Vid en viss punkt utlöser cellen själv de substanser som leder till dess upplösning. Det budskap som ligger nerlagt i cellkärnans genetiska information är avsett för släktets fortbestånd, inte för vårt. Döden är ett biologiskt villkor för släktets fortbestånd.”

Om teologin skriver LG:”Teologin är från och med Schleiermacher, en så fruktansvärd usel vetenskap för den orkar inte med sitt forskningsobjekt utan gör allting subjektivt. Det har den egendomliga konsekvensen att endast ateisten framstår som den allvarlige teologen, ty han tar ju frågan om Guds natur på allvar.”

Några rader ur Lars Gustafssons senaste och nyss utgivna diktsamling:

I det långsamt fallande ljuset

I det långsamt stigande mörkret

minne som vacklande närmar sig

och slår med vingen mot rutan.

Nietzsche menade att under perioder av urtida kultur trodde sig människan möta en reell värld i drömmen, och här ligger ursprunget till all metafysik. Utan drömmen skulle man aldrig ha funnit skäl för en klyvning av världen. Också uppdelningen av kropp och själ hänger samman med denna äldsta uppfattning av drömmen, liksom föreställningen om att själen kan anta kroppslig gestalt, eller med andra ord upprinnelsen till allt slags andetro och sannolikt också tron på gudar. Kanske är det så.

Få är så lätta att manipulera som det rotlösa folket.

Wittgenstein menade att språkets gränser sätter världens gränser. Det obeskrivliga kan inte med ord beskrivas. Men det ordlösa kan upplevas i vårt inre universum, men kan inte språkligt överföras till en annan individ.

Varje människa är en konstnär säger Joseph Beuys. För att ur kaos kunna skapa något som inte ska falla sönder, måste det vila på systemregler som en majoritet kan förstå och underkasta sig, samt dessutom ha en ”evolution” med både riktning och innehåll som denna majoritet kan omfattas av.

Om ”modern” musik skriver Gunnar Colding :”Den tonala musiken lyder under både matematikens och fysikens grundvalar och är just därför universellt. Den atonala musiken är att betrakta som ospecifiserad ljudverksamhet, eller som Lars Gustafsson uttrycker det – industriellt buller. Modern poesi är en räddningsplanka för den som inte behärskar språket.

I dag utbildas det vid musikhögskolorna ”ljudkonstnärer”, de flesta atonala sådana, men inga tonsättare. Den moderna musikkulturen är på färd med att ta död på den normalfriska konsertpubliken. Man saknar förståelse för att publiken föredrar en ”Big Mac” med dressing, framför en ”kokt utan bröd”.

—-

Lästips: Claudio Magris ”Utopi och klarsyn”.

Musiktips: César Franck violinsonat.

Tankefragment.

Lämna en kommentar

För att spinna vidare på Stephen Hawkings teorier om universums tillblivelse och fortlevande, så är det inte till syvende och sist så att vi bör vara så ödmjuka att vi  erkänner att vi inte vet hur eller varför universum uppstod. Inte ens Hawking vet det, han har bara teorier om det, och en teori är väl närmast en form av tro.

Är det rätt att döda människor för att de inte tror på en viss religion? Thomas av Aquino säger i ”Summa Theolgicae” att det är rätt att döda dem. Aquino menade också att där tro stod mot vetande, så hade tron absolut företräde. Men Luther var ju inte mycket bättre, han förordade att judar borde avrättas.

Ofta hävdas det att etiken härstammar ur religionen. Detta är inte sant, etiken föregår religionen. Etiken har biologiska rötter. Om din moral behöver en myndighet, t ex en Gud,för att vara verksam, är du inte en moralisk människa utan din moral grundas på en form av ögontjäneri.

Något som sällan eller aldrig tas upp i den pågående valrörelsen är hur den tillväxtideologi, som tycks omfattas av båda blocken, har någon förankring i verkligheten. Sanningen är ju att jordens resurser på relativt kort sikt står inför en utarmning. Först i raden står oljan, som enligt de flesta experterna redan nått sitt ”Peak Oil”. Vad striden om den sinande oljan kommer att innebära borde vara något som oroar även kortsiktiga politiker. Men tyvärr tänker bara de flesta politiker en mandatperiod framåt i tiden. Långsiktiga visioner lyser med sin frånvaro.

Förutsätter inte upplevelsen eller förnimmelsen tankens medverkan? De flesta är nog införstådda med att om hjärnan kopplas bort så upphör förnimmelsen. Detta är ett faktum som svårligen kan motbevisas. Man talar om själens odödlighet, men kan tanken och  det vi kallar själen, existera skilda från varandra?  Själen är en idé och är alltså en tankeprodukt. Upphör tanken finns inte heller själen. Tankens upphörande förintar jaget.

Dogmer och teser som vandrat genom människans hjärna är formade av tanken. Men tanken är inget bra instrument för att frambringa sanningar. All form av sekterism är i grunden fördärvligt, den skapar fördomar och inskränkthet, vilket medför en fördunkling av våra sinnen. Inom sekterismen saknas godheten – det kärleksfulla sinnet – det goda hjärtat. Verklig kärlek och sekterism går ej tillsammans.

Det puritanska strikta, instängda och dogmfyllda, kontra det öppna, fria och livsbejakande. I det puritanska levde jag alldeles för länge, men hittade dessbättre en väg ut ur det. Att få andas frihet är nödvändigt för den fria människan.

Skönhet är odelbar – dock ger den lycka, skriver Hjalmar Gullberg i ”Sommarpastoral”. En upplevelse är alltid djupt personlig – odelbar. Du kan aldrig helt dela den med någon annan, ingen annan upplever verkligheten som du.

Claudio Magris skriver att skriva också innebär att vandra längs Historiens flod, gå motströms och fiska upp havererade existenser, återfinna spillror som spolats upp på stränderna och föra dem ombord på en tillfällig Noaks ark av papper.

Två sanningar närmar sig varandra. En kommer/inifrån,/en kommer utifrån/och där de möts har/man en chans att få se sig själv.

Dagens tankekorn: Litteraturen är död. Den drunknade i bokfloden.

Musiktips: Erland von Koch: Cantilena.

Synvillor.

Lämna en kommentar

Stephen Hawking tror numera att universum är cykliskt och att det inte  behövs någon Gud för att sätta igång det. Men det ger inte svaret på frågan: Varför finns det någonting i stället för ingenting?

Newtons världsbild som haft en dominerande ställning, den att världen är ett urverk som fungerar enligt ett förutbestämt mönster och där avvikelser inte kan förekomma, är inte längre så givet. Kvantfysiken visar ju att inget är egentligen förutsägbart. Allt pekar också på att evolutionen sker helt slumpmässigt. Vid olika steg i utvecklingen finns ett otal olika vägar att välja och inte alltid väljs den mest lämpliga eller ändamålsriktiga.

Att meditera över: Det verkligas obetvingliga kombinationer, t ex universums utveckling efter Big Bang. Lotteriet med ytterst minimal vinstchans föll ut med vinst. Alltså slumpens verk. Är det inte också slumpens verk att jag sitter här just nu och skriver detta?

Tiden har ju inget minne, kan inte känna eller tänka. Tiden kan endast ha existens i betraktarens ögon. Utan iakttagaren finns inte tiden.

Bara de tankar du har mottagit på dina vandringar har något värde (Nietzsche). Jämför med Ekelund – ständigt vandrande – ensamvandrare.

Att våga gå in i tomheten, upphöra att frukta den, dock alltid veta att den är en realitet och en del av verkligheten. Det är först när man försöker fly tomheten som den blir avskräckande.

Den svenska konsensuskulturen mår inte bra av att konfronteras med den högljudda konflikthantering som många av våra invandrare praktiserar enligt sin kultur.

Full sysselsättning och hållbar utveckling är en omöjlig kombination i det framtida samhället. Kan vi inte upprätthålla full sysselsättning kommer levnadsstandarden att sjunka. Men å andra sidan kommer den fulla sysselsättningen att kräva eftergifter när det gäller den hållbara utvecklingen. Med andra ord står vi inför ett moment 22 problem.

I Sverige har statens huvuduppgift blivit att sköta utbetalningarna av transfereringarna av det som finns kvar av statsbudgeten, när transfereringskostnaderna tagit sitt.

Den kände utrikeskorrespondenten Robert Fisk skriver i brittiska Independent om ”herdersmorden”. Minst 20.000 (tjugotusen) kvinnor mördas varje år i Mellanöstern och sydvästra Asien. Enligt bl a Amnesty, tyder allt på att denna slakt av oskyldiga kvinnor för att de ”vanärat” sina familjer, ökar för varje år. Läs gärna Robert Frisk´s artikel, ingen kan lämnas oberörd efter dessa fruktansvärda interiörer. Hur beklämmande är det då att höra hur vissa vänsterpolitiker här i Sverige försöker förringa problemen med ”hedersmorden”. Kanske för att fiska röster bland oupplysta väljare.

Kan inte undanhålla några stämningsfyllda och poetiska rader från Inkans blogg: Det var som om hon ville se hur mörkret svalde ljuset. På samma sätt som hösten just nu tar en rejäl munsbit av sommaren. Det är vackert. Årstidernas charm med röda rönnbär och björklöv som ännu ej lapar guld och kastanjerna har börjat kläcka sina gyllenbruna ägg rakt ner på trottoaren. Och ändå……jag saknar redan sommaren.

Dagens tankekorn: Sökandet måste alltid ske i den absoluta friheten, aldrig inom uniforma sammanhang.

Dagens musiktips: Henry Purcell, Chaconne i g-moll.

Höstkänning.

3 kommentarer

I dag den 1 sep gör vi intåget i höstens rike, eller för att citera Karlfeldt, den vår de svage kallar höst. Dagens väder påminner mer om sommar än om höst, men jag ser alltid fram mot hösten som en period med naturens färgprakt, mörkare kvällar med mysfaktor och en nedtrappning av den ofta hysteriska sommarverksamheten.

Ett ord som jag avskyr är ”tidsfördriv”. Fördriva något som är så svårt att hålla kvar.

Herman Hesse skrev om böcker, att de finns inte till för att göra osjälvständiga människor ännu osjälvständigare och de finns ännu mindre till för att ge livsodugliga människor ett bekvämt låtsas-eller surrogatliv. Tvärtom, böcker har bara ett värde om de för till livet och om de tjänar och gagnar livet och varje lästimme är bortslösad om den inte ger läsaren en gnista av kraft, en känsla av föryngring eller en fläkt av nytt liv.

Hur kan vi fördjupa oss i något när vi inte längre ger oss utrymme för att reflektera?

Kant svarade en gång på frågan om ”vad är upplysning?” med ”det är människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet”. I dag verkar det som om vi gör vårt bästa för att återvända till denna omyndighet. Dessvärre.

För att återvända till böckerna så menade Kafka att vi borde läsa endast det slags böcker som sårar och knivhugger oss. En bok måste vara som en yxa mot det frusna havet inom oss.

År det bara en slump att så många upplever psykisk ohälsa i det land där ”självförverkligandet” skattas högst av allt? Svenskarnas diplomatiska läggning är ett bländverk som syftar till att montera ned alla enskilda ställningstaganden tills bara ett konsensus uppstår. Detta bygger upp illusionen av att man kan leva livet i ständig neutralitet och slippa att någonsin konfronteras.

Vi har blivit turbokonsumenter och offrar miljön och vår egen lycka. Konsumtionssamhället är inte det goda samhället. Vem ska befria oss från detta konsumtionshelvete? Ja, inte politikerna, de säger att vi måste konsumera mer för att vi ska komma ur den ekonomiska krisen. Politiker, som liknar alla andra konsumtionsprodukter, de representerar bara sig själva och sina egna privata drömmar. Ett liv med turbo kan inte vara höjden av mänsklig utveckling. Vill vi ha ett konsumtionssamhälle eller en demokrati? Vi kan knappast ha båda.

Det är inte som många tror, att universum är kalibrerat för att möjliggöra liv på jorden, utan det är livet som är kalibrerat efter universums  villkor för liv, dvs vårt liv är anpassat för universums villkor. Det sägs att universum skapades av en skapare, en skapare som inte går att förklara. Något outgrundligt. Universum låter sig inte förstås med de förutsättningar vi idag förfogar över. Jag tror att det var astronomen och författaren Peter Nilson som sa: Där det finns förutsättningar för liv där uppstår med nödvändighet liv.

Dagens tankekorn: Den som aldrig klart insett någon sanning, den saknar eget tänkande och är offer för det rådande tankemodet.

Musiktips: Brahms ”Höstvisa”.