Den mörka höstens krona likt ett snår

av tunga moln runt havets himmel vrides.

Nu vandrar stormen fritt och havet slår

mot sandvit strand där tång och drivved sprides.

Strandfåglar kretsar runt med kända bud

ifrån orkanens hembygd djupt i havet.

Där havet slår som hammare mot städ

har klippan själv sin hemlighet begraven.

(Harry Martinson)

—-

Längst in i en av mina bokhyllor fann jag nästan dold, en liten till det yttre oansenlig bok med titeln ”Handbok i levnadskonst” författad av Baltsar Gracián (1601-1658). På omslagets baksida kan man läsa följande: Handbok i levnadskonst är en bok om de bästa tillvägagångssätten för att inhämta kunskap, göra bedömningar och handla; om hur man reder sig i världen och uppnår anseende och fullkomlighet. Den lär ut en konst som alla skulle vilja behärska och är därför en bok för alla. Men det räcker på intet sätt att läsa igenom den endast en gång; det är en bok gjord för ständigt bruk vid alla slags tillfällen – kort sagt, en bok att ha som livsledsagare.

Med andra ord en bok som man lämpligen kan bläddra i då och då och uppsnappa ett guldkorn. Som t ex det här: ”Alla som ser ut som dumbommar är dumbommar, och därtill hälften av dem som inte ser ut att vara det. Dårskapen har tagit över världen, och om där återstår någon visdom, är den ändå enfald i himmelens ögon. Men den störste dåren är den som inte tror sig vara dåraktig och anser att alla andra är det. För att vara vis räcker det inte att tyckas vara det, än mindre att själv tycka sig vara det. Den vet som inte tror sig veta, och den ser ingenting som inte ser att andra ser. Trots att världen är full av dårar, tror sig ingen dåraktig och skyr det därför inte.”

En bok att rekommendera, utgiven 1994 på Natur och Kultur.

—-

Georges Simenons tidigare böcker hade drag av antisemitism och en antikverad kvinnosyn. I senare utgåvor av dessa tidiga böcker, har det skett en revidering så tillvida att partier har strukits för att uppnå en tidsenlig dräkt.

Simenons produktivitet var som bekant enorm och över 400 verk lämnade hans penna.

—-

Inom populärlitteraturen tycks Camilla Läckberg aspirera på en tätplats. Jonas Thente i DN plockar dock ner Läckberg till verkligheten. Thente menar, med rätta, att Läckbergs prosa ligger som bäst i klass med en medelmåttig gymnasieuppsats. Därav en av anledningarna till att Läckbergs alster aldrig kommer att recenseras på seriösa kultursidor. Läckbergs läsare ställer inte några stilistiska krav, de kan betraktas som charterturister i litteraturens landskap och bara solen skiner och drinkarna är billiga, så är det fan okej.

Man kan nog säga att Läckberg, och den uppsjö av aspiranter till drottningtiteln som befolkar deckarparnassen, i bästa fall skriver något som liknar mekanisk prosa. Det är också betecknande att när våra svenska deckarförfattare översätts till andra språk, blir resultatet språkligt ofta av bättre kvalitét än originalets. Översättarna retuscherar bort de värsta språkliga grodorna.

Det bör kanske än en gång nämnas att Camilla Läckberg är Fredrik Reinfeldts favoritförfattare. Om det ändå varit George Simenon!

—-

Genombrott för svensk pedagogisk forskning: Träning ger färdighet!

—–

Hur snabbt vår kunskap än ökar, kommer vi alltid att var omgivna av det ofattbara.

—-

Det är absurt att försöka föreställa sig livet efter döden. Detta bekymrar framför allt egoistiska människor som önskar bli odödliga. Problemet kan inte lösas genom metafysiska resonemang eller av logiskt tänkande. Bara fantasin står till tjänst med svar. Vi kan aldrig få bekräftelse på hur det är med de metafysiska problemen. Äkta religion ger sig inte in på dem och gör inga kommentarer om dem. Bara egoister tänker på det eviga livet.

—-

Känns morgonen dyster och grå kan man alltid lätta upp stämningen genom att lyssna på Vivaldi, eller varför inte Griegs ”Morgonstämning”.

Annonser