Plankträff.

Den senaste tidens händelser kring Lars Vilks och tidigare en infekterad debatt efter det att en frikyrkopastor i Småland uppmanat till bokbål på Jonas Gardells böcker, är det knappt möjligt att komma till annan slutsats än att all form av religion framkallar våld. Om inte alltid handgripligt – så i ord och tanke.

Religionen sägs ju ofta stå för något kärleksfullt och omslutande, men nog är det så att all äkta kärlek alltid är kravlös och aldrig kan omfattas av rädsla eller av plikt. Därför är religionerna med alla dess krav, regler och auktoriteter fel väg att nå kärleken på. Kärleken kan aldrig nås genom att tillämpa metod eller system. Att möta kärleken utan sökande är enda sättet att finna den – att möta den omedvetet och inte till följd av av någon ansträngning eller erfarenhet.

Vi söker alla tryggheten i tillvaron, men hur mycket vi än jagar kommer vi aldrig att finna tryggheten. Den låter sig inte finnas i det yttre, i våra relationer eller i religiösa system. Tryggheten kan enbart finnas i en inre relation med dig själv. Att upptäcka detta är ett stort steg mot att leva sitt liv – om inte i lycka, så i tillit.

Så långt från kärleken dessa hatare av Lars Vilks och Jonas Gardell befinner sig när de säger sig försvara sina respektive religioner.  Tyvärr ser vi allt oftare hur religion och hat går hand i hand.

Klangbottnar.

Lyssnade i veckan på en inspelning gjord i Visby Domkyrka med Ola Höglund på orgel och Arne Domnerus på klarinett. Vilka fantastiska musiker! Tyvärr finns de inte med oss längre.

En annan musikalisk upplevelse de senaste dagarna har varit Max Bruch och hans långsamma sats i Violinkonsert nr 1 op 26. Kanske något av de vackraste stycken som någonsin komponerats för violin.

I den sakrala musiken finns en nästan outsinlig skatt att ösa ur. Man behöver inte vara religiös för att uppskatta eller kunna tillägna sig denna musik. Senast har jag lyssnat på Gregori Allegris Miserere, ett enastående körverk med meditativa drag. Kanske är höjdpunkten ändå inom den sakrala musiken Schuberts otroligt vackra Ave Maria.

Alla känslor kan ej verbaliseras, här kommer musiken in. Att var morgon inleda dagen med P2 i radion, först Auora följd av Önska i P2, är en lisa för både kropp och själ. Tänk på att kropp och själ hänger intimt ihop, dvs man mår bra både till kropp och själ efter dessa musikaliska timmar. Samtidigt som man sluppit allt nyhetstuggande och substanslöst prat från övriga kanaler.