Solkurvor.

Lämna en kommentar

Joseph Brodsky talade ofta om att hoppa av, att lämna sitt sammanhang. Det är en instingtiv handling, ett avhopp. Förnuftet har väldigt lite med det att göra. Jag vet det, för jag har fortsatt att hoppa av allt sedan dess, och allt oftare. Avhoppen ger den vaga men lyckliga känslan av flykt, en solig gata utan slut.

När vi är lyckliga är vi mindre upptagna av våra egna känslor och känner större empati för andra och vill att de också ska må bra. När vi lider av fysisk eller psykisk smärta så tenderar vi att bli självupptagna, naturligt nog. Borde rentav lyckan kanske vara ett politiskt projekt? I dagens politiska ideologier talas det sällan om lycka. I stället verkar det snarast som om lyckan misstros. Men nog är det så att ofriheten och lycka inte går ihop. Idéen om folkhemmet hade som mål lycka åt alla (Ty Internationalen åt alla lycka bär), men blev bara en dröm.

Det är nog så att de flesta människor är formaterade i hjärnan ganska tidigt. Att folk ändrar åsikt är över huvud taget ovanligt. Varför anses det i Sverige ofta som en karaktärsbrist att ändra åsikt? Det borde ju ses som ett sundhetstecken.

Om vår inre tomhet skriver Nicolas Bowier: Du är ensam med din inre tomhet, denna själens grundläggande brist som man gott kan lära sig att konfrontera och bekämpa och som, paradoxalt nog, kanske är vår mest tillförlitliga drivkraft.

Alice Miller, som avled i april 87 år gammal:” Det är absolut otänkbart att en mänsklig varelse som från början får kärlek, ömhet, närhet, vägledning, respekt, ärlighet och beskydd av vuxna, senare skulle kunna förvandlas till en mördare”. Alice Miller beskrivs som kontroversiell men hennes tankar om det kränkta barnet tycker jag låter trovärdigt.

Det viktigaste med ett hem är hemkänslan. Allt annat är egentligen oväsentligt. Själv upplever jag hemkänsla i mitt hus, även om det är lite slitet och stökigt. Men det är vad man kan kalla ”inbott”

Dagens tankekorn: Läsning är alltid skapande. Därför är läsaren alltid en aktiv människa. Även om det inte ser så ut.

Dagens Ekelund: Ekelund menade att man egentligen inte behöver åstadkomma någonting alls. Det räcker helt enkelt med att åstadkomma ett liv, det är produkten. Och ju mer levande, desto mer produktiv. För Ekelund ställde sig saken så, att var stund jag är lugn betraktar jag som en vinst. Är jag klar och ren, är jag flitig – om jag så bara tittar ut genom fönstret. Ekelund talar om ”den skapande tomheten”.

Sommarens vemod.

Lämna en kommentar

Vetskapen om den svenska sommarens korthet väcker den dova känslan av vemod. Känslan av att den snart är över kastar sin skugga över den vackraste sommardagen.

Samma känsla borde väckas av vetskapen om människolivets oerhörda korthet. Men människan lever i allmänhet som om livet vore evigt. Oviljan att inse verkligheten är stor.

Man ska undvika fästpunkter utanför sig själv. Man är i alla situationer ytterst utlämnad till sig själv. Detta bör ständigt framhållas eftersom det är helt fundamentalt. Det är alltid mig själv det handlar om.

Dagens tankekorn: Lycka – glädje – kärlek – skapande, utan att vara till skada för någon annan.

Dagens Ekelund: Om ingen var trogen -, var själv trogen – ögonblicket! Intet annat fordrar lyckan än detta: Bemäktiga dig ögonblicket.

Avvikare.

Lämna en kommentar

John Updike beskriver på ett träffande sätt hur människor upplever och lever i det moderna västerländska samhället. Dekadens, meningslöshet och tomhet är dominerande. Den påträngande reklamen lockar till köp av onödiga och för sinnet värdelösa produkter. Konsumtion av skrytobjekt utbreder sig. För att fylla tomheten används droger, sprit och sex samt omåttlig konsumism. Ytligheten är den vanligaste egenskapen. Den äkta kulturen sätts på undantag och de otaliga tv-kanalerna speglar dekadensen på samma sätt som nästan all modern litteratur. Den verkliga och värdefulla litteraturen är satt på undantag och kämpar en ojämn kamp mot skräp-och struntlitteraturen. Levnadskonsten nedvärderas, endast pengar har betydelse. Tystnad, stillhet och eftertanke motarbetas och anses som avvikande betéende.

Jag kom osökt att tänka på Emerson som skrev:”Den som verkligen vill vara människa fullt ut, måste vara en avvikare.”

Av omgivningen uppfattas jag nog som en avvikare, men det är inget som bekymrar mig speciellt mycket. Tvärtom!

Dagens tankekorn: Ögonblicken mellan händelserna är precis lika värdefulla att leva i som den tidsrymd själva händelserna upptar.

Dagens Ekelund: Att vara riktigt upptagen av vad som passar dig skulle göra att du alls icke räckte till att vara upptagen av vad som icke passar dig. Och detta är just den sanna tillräckligheten.

Stenskott.

1 kommentar

Vi bygger upp mentala, psykologiska bålverk omkring oss för att skydda och skona vårt inre. Tyvärr så består dessa bålverk av arten spindelvävskonstruktioner. En liten obetydlig sten från den yttre världen är allt som behövs för att rasera detta ytterst sårbara bålverk. Och vad värre är – ofta kastas också stenar från vårt inre universum. Vi omger oss med spindelvävskonstruktioner – därför är vi så sårbara.

Alternativet är att vi bygger bålverk av massivt motståndskraftigt material. Men vilken typ av människa blir vi då? Hellre lever jag med den ständiga kampen för att försvara det instabila och sårbara bålverket, och acceptera att det då och då flyger in en ovälkommen sten in i mitt inre. Att inse att man är sårbar och leva med det är att ha kommit ett bra stycke på väg. Aldrig skulle jag vilja leva som en hårdhudad och okänslig människa.

Sidoskott.

Lämna en kommentar

Henri-Frederic Amiel (1821-1881): Underbart väder. Arkadien fortfarande. Havet ljuslätt, valvet blått, slätten som sammet. Atmosfären lysande klar och stilla. Linjer och konturer klart tydliga. Öarna simmar som svanar i flytande guld. Mytologiska intryck. Friskt mod i själen. Förnyad ungdom. Tacksamhet och lycksalighet. Bad av poesi, gripenhet. Jag betraktar de ljuvliga timmarnas gång utan att våga röra mig, så rädd är jag att jaga dem på flykten. Jag skulle vilja tämja lyckan, denna skygga och underliga fågel. Framför allt vill jag dela med mig av denna elementära glädje som tränger in i mina ådror med havsbrisen och morgonsolen. (Översättning Klara Johanson)

Amiel skrev dagbok som så småningom kom att omfatta över fjorton tusen sidor. Ett sammandrag av dessa omfattande dagboksblad finns i boken ”En drömmares dagbok”, som jag hittade i ett antikvariat i Göteborg.

Vinkelskott.

Lämna en kommentar

År 1826 skrev Geijer: Även poesin måste såsom vetenskapen vända sig från de luftiga teorierna till observation av naturen och det mänskliga livet.

Om Shakespeare och Goethe skrev Geijer: De verkar stärkande, giva känsla av själens hälsa. Allt vad den friskaste luft har renande, allt vad den klaraste våg har läskande, allt vad det skäraste ljus har livande är ett intet däremot. Medicina mentis! – Själens läkedom och spis! – Se där den underbara kraft, varmed de blivit begåvade! Välsignelse över dessa mänsklighetens välgörare! – Förbannelsen ligger nära, om man vänder sig om till giftpölarna. Jag vill ej oskära mina läppar därmed.

Man kan undra vad Geijer hade haft att säga om den ofta obegripliga och oläsbara poesi som flertalet av dagens poeter prestrerar? Många verkar suga sin poetiska näring ur tidens giftpölar.

Gombrowicz skriver: Som jag ser det är det inte den seriösa litteraturens uppgift att lösa existensens problem. Den ställer problemen. Existensens problem är ingenting som en enda människa kan klara av – om de går att lösa så sker det bland människor. Den seriösa litteraturens uppgift är inte att göra livet lättare, utan att göra det svårare.

Rymdskott.

1 kommentar

I begynnelsen fanns Big Bang. I rymdens utkanter finns fortfarande Big Bang. Expansionen av universum fortsätter, ingen vet hur länge.  Detta är det enda kända universum. Allt talar för att det finns oändligt många, ännu okända, universum och som är både mindre och större än vårt eget och som snuddar vid varandra som såpbubblor. Varje människa bär inom sig små spår av Big Bang.

När kroppen är i fullständig balans, både i inre och yttre avseende, mår du bra. Avspänd, lugn, rofylld. Ditt inre universum är lika fantastiskt, lika obegripligt som det yttre. Varje cell i kroppen har ett minne av det ursprungliga Big Bang. Det är därifrån ditt innersta jag ytterst härstammar.  Big Bang, den enorma explosionen, förklarar varför du blev född. Vi har alla en gemensam förfader: Big Bang.

Men fortfarande tycker jag att frågan om vad som fanns före Big Bang är obesvarad. Svaret som ofta ges, att det fanns ”ingenting”, tycker jag andas mer filosofi än naturvetenskaplig fakta. ”Det vi vet är ändligt, det vi inte vet är oändligt” skrev TH Huxley.