Snöfall.

2 kommentarer

Människans tankehorisonter kan inte stå öppna ut mot det oändliga. Tanken måste på något sätt bottna. Därför måste myterna och religionerna finnas. Står man inte ut med tomheten måste den fyllas med något.

Vårt klot är oändligt mycket mindre än ett sandkorn i jämförelse med dessa miljoners miljader universa, bland vilka vi försvinner. (Sagt av Voltaire redan 1764!)

Mänskligheten på jorden har bara funnits i en miljon år, vilket bara är en tiotusendel av universums ålder. Dessa tidsintervall sätter in människan i hennes kosmiska perspektiv. Kanske är livet på jorden unikt i hela universum. Det finns inga vetenskapliga bevis som utesluter denna möjlighet. Människan uppträder först efter 99,9% av historiens gång.

Vilket är det mest troliga:

A. Liv på jorden har slumpartat för miljader år sedan uppstått i sin enklaste form. Under årmiljaderna har sedan mycket långsamt skett en utveckling fram till den mångfacetterade  form av liv som idag finns på jorden.

B. Liv uppstod på jorden för ca 6.000 år sedan, då ett övernaturligt väsen skapade färdigutvecklade individer av alla olika slag, inklusive människan.

Naturvetenskapens empiriska forskning stöder till 99% alternativ A. Alternativ B finner sitt stöd i huvudsak utifrån teologiska grunder.

Vår sol är en av miljardtals stjärnor i vår egen lilla oansenliga galax – Vintergatan. Vår yttersta obetydlighet på stoftkornet Tellus framstår allt klarare.

Astronomen och författaren Peter Nilson menade att det som möjliggjort livs uppkomst på jorden är vår närhet till en stabil stjärna – solen. Med stabil menas här att stjärnan – solen – har en ”brinntid” av minst 3-4 miljader år. Så lång tid fordras nämligen för att skapa de förutsättningar som krävs för att liv ska kunna uppstå och kunna utvecklas till sådan nivå, som liv på jorden uppnått.  Stjärnor med så lång ”brinntid” som solen är särdeles sällsynta, därför så lite liv i universum. Detta är ju en avgörande förklaring till livets uppkomst och utveckling på jorden. Det krävs ofattbar lång tid plus energi. Alltså – solen är livgivaren!

Att få höra Peter Nilson förklara detta med sin sävliga småländska var en stor upplevelse. Allt verkar ju så självklart och helt spekulationslöst. Tyvärr gick Peter Nilson bort alldeles för tidigt.

Att se en värld i ett sandkorn

och en himmel i en vild blomma,

hålla oändligheten i sin handflata

och finna evigheten i en timme.   (William Blake)

—-

Vilhelm Ekelund: Vilket nonsens att tala om tillvarons meningslöshet! Livet är ofta svårt, därför meningsfullt i högsta grad.

Annonser

Spridda stycken.

1 kommentar

Varför upplever man att tiden går så fort när man kommit upp i åren? Är det insikten om att man inte kommer att hinna med allt det som man föresatt sig? Det finns de som säger att tiden stundtals känns dryg, men det beror nog mest på förslappade tankefunktioner.

De som i första hand tyr sig trygghetsgarantierna i dagens samhälle, är i verklig osäkerhet.

Nedskärningar hotar Europas sociala system enligt information.dk. Värst kommer ensamstående pensionärer och barnfamiljer att drabbas. Hela den europeiska välfärdsmodellen kommer att bli den globala ekonomins största offer. Garanterade livstidsjobb och goda pensioner, som vi tagit för givna, kommer att visa sig vara en illusion. Alla länder står i stort inför samma problem. De samhälleliga sociala transfereringarna måste minskas. Inget land kommer att vara immun mot detta. Här i Sverige är det pensionärerna som först få känna på de  allmänna besparingarna genom att pensionerna kommer att fortsätta krympa framöver. Skattesystemen inom EU kommer också att utsättas för harmonisering. Inget land kommer att kunna ha ett avvikande skattesystem.

Korruption förekommer inte enbart på kommun-och landstingsnivå. Även inom den statliga förvaltningen förekommer den. T ex inom Migrationsverket. Om detta skriver Merit Wager på sin blogg. Är det någon som reagerar?

I en demokrati av svensk modell ska alla tänka lika. Men liknar inte detta mer diktatur än demokrati? Politikerna styr folket i stället för tvärt om.

På den amerikanska sajten bigquestionsonline.com sysslar man med de ”stora” frågorna, bl a om universums uppkomst. En mycket intressant och tankeutmanande sajt. T ex: Varför finns det någonting snarare än ingenting? Men svaren hittills om vad som ”orsakade” Big Bang, är fortfarande ”Vi vet inte.Ännu!” Vår okunskap om detta ögonblick i historien är fortfarande total. Det finns hittills bara obevisbara teorier. Med vetenskapen är det så att osäkerheten är dess styrka, och att fly till övernaturliga ”enkla” svar är bara en form av slappt tänkande.

Schopenhauer menade att sanningen är outsäglig. Ändå ägnade han över 500.000 ord på att försöka förklara vad som icke med ord kan förklaras.

Wittgenstein myntade: Om det man inte kan tala, måste man tiga. Något för alla svamlande pratmakare att besinna.

Om Carl Bildt kan man ha åsikter, men hans utstuderade sätt att avspisa korkade frågor från journalister har högt underhållningsvärde.

Fikon är fikon – tror man. Men enligt radions ”Naturmorgon” finns det i världen över 1.000 olika sorters fikon. Enligt samma program finns det i Sverige över 20 olika sorters insekter som tillhör släktet skorpioner.

Boktips: På spaning efter William Shakespeare av Bill Bryson. Det är inte mycket vi vet om personen Shakespeare, men i denna boken uppdagas en del tidigare okänt. Bl a får vi veta att det finns sex olika namnteckningar av S bevarade. Det visar sig att alla sex är olika stavade och dessutom är samtliga felstavade. S kunde alltså inte stava till sitt eget namn! S var ju en mästare på ömsint kärlekslyrik, men sin hustru och barnen bedrog han nesligt.

Lyckopiller.

Lämna en kommentar

Om lycka säger Easterlin- paradoxen, att lyckonivån inte alls ökar i takt med inkomstökning, för när människors grundbehov väl är täckta behövs mycket stora inkomstökningar om lyckonivån ska stiga ens obetydligt. Ekonomisk tillväxt är inte självklart av godo. Tvärtom kan stark tillväxt skapa olycka. Dock, slutsatsen blir den tidigare kända – lycka kan bara upplevas momentant – glimtvis.

Merete Mazzarella skriver att vi måste inse att det finns en konstruktiv oro, kanske rent av stunder av ångest som inte ska medicineras bort utan betraktas som en existentiell åksjuka, som ett tecken på att vi är stadda i utveckling.

Eller Sören Kirkegaard: Jag var en gång lycklig i två minuter. Sedan fick jag något i ögat.

Eller Fredrik Reinfeldt: Lycka är ett svårt begrepp, men jag tror i grunden att Sverige som land har anledning att ha en befolkning som kan känna lycka i större utsträckning än många andra delar av vår värld. Hm…..

Merete Mazzarella menar för sin del att det finns studier som visar att människor i materiell fattigdom många gånger är betydligt lyckligare än man skulle kunna tro, något som i förbigående sagt visar att tillväxt och konsumtion främst tillgodoser artificiellt skapade behov.

Men till syvende och sist måste man ställa sig frågan om det är rätt att överhuvudtaget tala om lycka när vi lever i ett samhälle där girighet, materialism och kriminalitet har blivit dominerande inslag? I en tid då tv-såpornas banaliteter utgör den huvudsakliga andliga näringen för det uppväxande släktet, har man då rätt att bryta sig loss och ägna sig åt att söka lycka?

Som alltid får man vända åter till Vilhelm Ekelund för att finna nytt fäste i tillvaron: Då man efter att ha levat i åratal i djupet av en ”världsstads” stenöken åter ser havet, skogen, skyarna, undrar man om människorna äro blinda som ha låtit kvalet och fulheten och eländet översvämma en värld som rymmer så oerhörda glädjekällor. Ja vi äro blinda och förryckta: ty den stora stenöknen, den ligger – innerst i oss själva.

Utblickar.

Lämna en kommentar

Om Vilhelm Ekelund skriver Per Erik Ljung, att av läsaren kräver han allt. Han vägrar vara en del av tidens rörelser eller litterära nycker. Han går sin egen väg. Han skapar nästan sitt eget språk, laddar ord och termer med nya och associerande  innebörder. Språket är avskalat, naket och fritt från slagg.

Det är de här egenskaperna som gör det så renande och upplyftande att läsa Ekelund.

Juli Zeh uppmålar i sin senaste bok ”Corpus Delicit” en dyster framtid med ett uppskruvat kontrollsamhälle och en statligt styrd hälsofascism. Den kroppsliga smärtan är eliminerad men friheten har ersatts av övervakningsångest. Att inte anpassa sig till de statliga direktiven anses som ett hot mot staten och blir föremål för polisingripande. Alla människor är skyldiga att förvalta och underhålla sina kroppar. Att vilja bli lämnad i fred betraktas som suspekt och samhällsfarligt. Kroppen är inte längre din egen utan tillhör staten.

Fortare än vad man kunnat anat kommer Juli Zeh`s framtidsvision oss till mötes. I Stockholms Stad sätts nu ”Press på boende om sund livsstil” enligt DN den 9 nov. Följande regler uppställs för de som ämna bebo ”Norra Djurgårdsstaden”: Sopsortera. Ät rätt mat. Åk kollektivt eller cykla. Handla miljömärkt. Motionera regelbundet. Ingå i en bilpool. Umgås med grannarna. Områdesnätverk med Boskola. Områdesambassadörer. Miljöprofil, folkhälsa och motion ska ingå som en del av den hållbara livsstilen. Innebyggarna ska bo i en modern eko-by med social fostran.

Om detta tveksamma projekt med doft av forna Sovjet, råder i stort sett politisk enighet i Stockholms Kommunfullmäktige. Kan man komma närmre politiska miljökolchoser? Som hyresgäst i dessa nyproducerade lägenheter kommer man att ställas inför en handlingsplan, som vore man en socialbidragstagare, eller utsättas för en form av socialfascism. Kommunen tar hand om dig! En stadsdel för perfekta människor eller diktatur med silkesvantar. Hur rätt du hade Juli Zeh!

De styrande ogillar starkt ”eget tänkande”, eftersom detta ofta leder till åsikter och uppfattningar om hamnar utanför gängse god svensk konsensusideologi.

Sverige har halkat ner till 15:e plats på FN:s välståndslista. Vad värre är att FN förutspår att raset utför för Sverige kommer att fortsätta så att vi år 2020 kommer att ligga på 25:e plats. Våra grannländer Norge och Danmark kommer däremot att behålla sina platser i toppen av listan. Varför har då Sverige så svårt för att bevara sitt välstånd? Vi kommer fortsatt att ha problem med hög arbetslöshet, för få nya företag startas och en hög skattebelastning. Allt pekar dock mot att bidrags-Sverige går mot sitt sammanbrott och att raset på välståndslistan då inte kommer att bli fullt så stort. Sverige har idag en exponentiellt stigande kurva av administrativa bördor och en mängd andra tillväxtsänkande företeelser. Men till sist måste ändå den fundamentala frågan ställas: Hur länge till kan världens ekonomier fortsätta kalkylera med ständigt ökande tillväxt och vad händer när den globala tillväxten falnar?

Så här skriver Herman Zweibel i Onion: Det världens ledare på G20 idag sysslar med är att disponera om solstolarna på det maskhålsstungna Titanic.

Världshälsoorganisationen, WHO, säger att år 2020 kommer i västvärlden depressioner att vara den näst största dödsorsaken efter hjärt-och kärlsjukdomarna.

Viljan till tro är konstant, det är bara föremålet för tron som varierar. Därför kommer religioner i olika skepnader att alltid vara med oss.

Vinterkänning.

Lämna en kommentar

Den alltmer närmande vintern ger mig djupa olustkänslor, och det tycks bara bli värre med åren. Ska man verkligen vara bosatt på dessa breddgrader? Fly, men varthän? Inte ens fantasin ger mig svar.

Utanför fönstret nu djupaste mörker. Det flämtande ljuset framför mig på bordet skapar en känsla av intimitet. Lågan blir det som lever omkring mig, något som likt det verkliga livet med ett andetag kan blåsas ut.

När minnet blir alltmer en trasig spegel/och livets horisont kommer närmre,/då står jag där med mitt tomma vetande/som inte givit något svar på livets stora gåta./Jag är inte bärare av någon tro, snarare trolös./Allt har cirklat runt mig men inget funnit fäste./Känslor har blommat upp och vissnat ner./Det enda beständiga är tvivlet, som blivit till min tro./Men en sådan förmätenhet som att tro mig begripa eller förstå,/det är mig fjärran./Så många frågor men sällan några svar./Men hur skulle jag kunna snöpa mitt sinne så/att jag upphörde att ständigt undra?

Varje ärlig tänkare måste erkänna att alla metafysiska ställningstaganden är osäkra, i synnerhet alla trosbekännelser.

Jag kan inte tillåta mig tro något som jag inte vet någonting om.

Min tid är en högst ändlig resurs och därför vill jag så mycket som möjligt bestämma över den själv.

Låt glädjens musik flöda fram/och förkväva all dysterhet och sorg./Det är i glädjens stund/ som lyckan glimtar till.

En lysande sekund på tidens grå Ocean – mitt liv. Denna upplysta sekund i den eviga natten.

Att vinna insikt är alltid förenat med förlust av illusioner.

Vemodets grund: Tiden går och den är oåterkallelig.

Vi riktar vårt sökarljus/rakt ut i tomma universum./Har vi tur kan vi kanske/uppfatta något stoftkorn./Men allt det andra?

Musiktips: Karl Jenkins, Gloria Te Deum.

Spridda fragment.

3 kommentarer

Ännu kan ingen förhindra oss från att tänka vad vi vill. Men att fästa tankarna på papper eller på nätet, börjar möjligen att bli betänkligt.

Vi lever i den politiska korrekthetens diktatur.

Även stenar åldras, nöts, vittrar sönder.

Att vända på stenarna/stenarna har liv.

Att vänta/är förstörd tid.

I stället för tv/läs poesi!

Med ålderns gång blir allt mer oöverkomligt. Tillvarons mysterium är alldeles tillräckligt för att fylla den tillgängliga tiden. Min inre trädgård är lika vildvuxen som min yttre. Man lär sig med åren att tona ned förväntningarna och det minskar graden av besvikelser. Det vardagliga kan vara nog så spännande.

Stillhet mitt i rörelse och oro/är fri från vilja,/riktning och tid./Det är att fullständigt låta det som är/få vara/från ögonblick till ögonblick.

Tänk alltid på: En enda tanke sätter fart på hela organismen. Vi ser sällan faran i själva tanken.

Varför slösa tid och kraft på det man ej kan påverka?

Det bästa eftermäle någon kan få: Jag har inte injagat fruktan hos någon.

Det enda som ger makt; avstå allt.

Begäret efter att uppleva skapa ett beroende.

Att offra nuet för framtiden är ett vansinnesdåd.

Fred kan aldrig uppnås genom våld. (Tillägnas alla krigsherrar och fredspristagare.)

Vi lever på en lugn ö av ovetskap/i ett obegripligt universum.

En filosof som samtidigt är teolog, blir en problematisk person. Kirkegaard är ett bevis därpå.

Livet blir verklighet endast när man är medveten om hur lätt det kan mistas.

Åldern – det långsamma bedövningsmedlet.

Tankeklotter – se där ett utmärkt ord för det jag sysslar med här.

Höstlöv.

Lämna en kommentar

Novembers lugn.

Inte lövens oro.

Allt syns genom.

Kommer från skugga till ljus.

Tystnar från världen bort.      (Helena Ankara)

När oron har stillnat/och fjärilarna flugit bort,/när allt slätats ut/och tiden blir greppbar igen,/blir livet till liv.

Tomheten är inget som bör flys, utan lodas på djupet. Tror man att tomheten eller ledan är något som måste flys ifrån, får man snart ett helvete.

Vårt liv är bara det vi kan minnas av det. Så länge vi minns, finns vi. Minnet av livet – är livet. Att dö är att glömma, att glömma är att dö.

Tro är en sak – verkligheten en annan.

Frihet är inte att tro något.

Ett bundet tänkande kan aldrig vara sanningssökande.

Sanningen är inte alltid skönhet, men hungern efter den är det.

Att omfatta en religion förutsätter en tro på det övernaturliga och ovetbara. Detta är förnuftets stora stötesten. Förnuftet – en negation i trons landskap.

Hur mycket information vi än utsätts för, kan vi aldrig ta emot mer än en i taget.

Tiden finns inte, säger någon. Men det är inte sant. Den finns och är vår värsta fiende – den för oss ständigt mot slutet.

Religionens största drivkraft är människans omsorg för den privata välgången. Den formen av religion dör aldrig ut, och den är hednisk.

Allt som borde göras snärjer mig./Hellre vill jag tänka tankar./Till synes overksam till det yttre/men ständigt verksam i det inre.

All frihet som erbjuds människan är i själva verket ett tvång. All verklig frihet måste erövras.

Den försvinnande solen lyser i björktopparna/reflekteras med intensivt gult ljus/från de nu helt gula löven/Det är höst, på gränsen mot vintern./Begränsningens tid stundar.

För att behålla den intellektuella spänsten: Tänk alltid på vad du tänker, analyserar dina tankar och försök att se varför du tänker som du gör.

Sanningen ligger inom ett begränsat område, medan villfarelsen är oändlig.

Stephen Hawking: Universum bara är. Det behövs inget varför! (Låter inte speciellt vetenskapligt). Vidare, det fanns ingen tid före universums uppkomst, därför är frågan om vad som fanns före universums uppkomst meningslös.

På tal om universum så skriver William Golding:”Vi står på ett stoftkorn som kretsar runt en mindre stjärna i utkanten av de oräkneliga galaxerna och deklarerar vårt snusförnuft.”

Musiktips: Gustaf Mahlers symfoni nr 4.