Ljustryck.

Lämna en kommentar

Enligt G-P kan man på de göteborgska caféerna får sig serverat en sörjig emulsion benämnd Kaffe latte, till det facila priset av 176:– per liter.

Nu i valtider kan det vara intressant att veta att både den romerska och grekiska demokratin gick under på grund av ”populister som lyssnade på folkets vilja”. De som ville skydda demokratin visste ofta att dess värsta fiende var elektoratets okunnighet. Därför inga folkomröstningar! Men betyder inte demokrati att all makt ska utgå från folket? Här har vi tydligen ett problem.

Vem är det som väljer ditt eget liv – är det du själv eller omgivningen?

Varje tanke producerar en känsla. Känslor är tankar och tankar kan ändras. Om du väljer en annan tanke så skapas en annan känsla. Eländet i våra liv slutar inte förrän vi slutar att tänka på oro, bekymmer, rädslor och ångest. På mental nivå är tankar mycket konkreta och kan påverka materian. Placeboeffekten är ett bevis för detta.

Alla människor behöver dagligen uppleva tystnaden för att orka med dagens alla händelser och intryck. Tystnaden är helig, ett sakrament, som de flesta av dagens människor avskyr.

Skuld och skuldkänslor är något av de mest destruktiva av alla mönster. Men skuld tillhör alltid det förflutna. Att kunna leva helt i nuet upphäver skuldkänslan. Den stora synden; att ge en annan människa skuldkänslor. Vilka sysslar med detta usla hantverk? Jag hyser djup misstro mot personer som bedriver religion som yrkesmässig näringsverksamhet. I all sådan verksamhet finns alltid baktanken med på ett hörn.

Den som säger att han har ett gott samvete ljuger. Ingen människa kan ha ett gott samvete – endast olika grader av ett dåligt.

Det förflutna kan vi aldrig ändra, men betydelsen av det går att påverka. Vi kan omvärdera det som har skett.

Ingen sorg i världen har någonsin lyckats med att kalla någon åter.

Varje minut, ja varje sekund, är liv. Det produktiva flödet är aldrig meningslöst. Att leva här och nu är meningen. Att skjuta livet framför sig är rent av livsfarligt. All religion som förlägger meningen med livet till något okänt i framtiden, är livsfientlig. Äkta liv kan endast levas i nuet.

Att nå fram till sanningen är mödosamt. Därför är det bekvämare att tro på andras utsagor. Men bekvämligheten är ingen beständig huvudkudde – den ger strax dåligt samvete.

Är frihet en tankeprodukt? Eftersom frihet är en känsla, en sinnesstämning, så är svaret givet.

Den naturliga formen är cirkeln. I universum finns inget fyrkantigt, inget med skarpa hörn.

Bakom förlåten till det allra heligaste i Templet, ägde endast översteprästen tillträde. Vad fanns då bakom förlåten? Svar; ingenting! Är detta kanske det symboliska för Guds frånvaro?

Paradiset finns – konstigt nog – alltid i det förgångna eller i framtiden, aldrig i nuet. Kan vi inte uppleva paradiset i nuet förblir det bara en dröm.

Tidsdimensionen har gått i bitar, vi kan inte längre leva eller tänka annat än i brottstycken av tid, som var och ett avlägsnar sig längs sin bana och genast försvinner.

Allt fler styrs av yttre, tillfälligt uppkomna impulser, som regisseras åt oss av konsumtionssamhällets systematiska förförelser. Hur finna några fästpunkter i impulsstyrda ögonblicksmänniskor?

Det är kroppen och inte själen som åldras. Inuti känns det som om tiden står still, eller i varje fall går tiden där oändligt mycket långsammare än den gör utvändigt. Kroppen är tidens hemvist – urtavlan för vårt åldrande. I nolläget den paradoxala förtröstan – intet mer är att förlora.

Musiktips: Brahms opus 105 Nr 1.

Annonser

Galaxvandringar.

Lämna en kommentar

Det finns två forskare, den ena är en matematiker den andra teolog. Båda hävdar att deras forskning leder till sanningen. Att det finns matematiska sanningar är det väl ingen som betvivlar, men hur är det med de teologiska sanningarna?

Genom att bli medvetna om våra påtagna vanor (mönster), tar vi det första och viktigaste steget mot att frigöra dem. När du ser och erkänner det meningslösa i dina gamla mönster, håller de på att förändras.

Det eviga – en tidslinje utan vare sig början eller slut – vem drar den? Orden sätter här tankens gräns, beskrivning kräver ord – hur beskriva det obeskrivliga? Endast genom ordlös upplevelse, känsloupplevelse, når man bortom språket. Poesin spränger språkets gränser – liksom musiken.

Språket är i viktiga avseende som musik. Det kräver rytm och harmoni som bara får rubbas medvetet. Den österrikiske författaren Karl Kraus gick så långt att han till och med härledde världens sociala och politiska utveckling ur språkanvändningen till den grad att världskrig kunde tänkas bero på slarvig interpunktion.

Betr läsning av böcker: Om man inte är närvarande i läsandets ögonblick – varför är man då där? En viktig bok går man tillbaka till – återvänder – läser om, stannar upp och tänker efter. Det kvantitativa läsandet är snarast av ondo, det är kvalitén som är huvudsaken, och kvalitén finner man sällan i mängden. De bra böckerna återvänder man till och finner där både rum och minnen.

Paul de la Cour: Det enda som har varaktigt värde, är att fördjupa den enstaka upplevelsen, tills den helt fyller en och inte skaffa sig strömmar av upplevelser. Det enda som gör att man kan leva sitt liv värdigt, är förmågan att besinna sig inför livet, förstå dess lagar och böja sig för dem av sig själv, för böja sig för dem måste vi alltid, vare sig vi springer eller ligger. Personligen tror jag, du är ute på resa efter en ungdom du inte tycker har givit dig nog. Om det är riktigt vet jag att du förr eller senare kommer att bli besviken. Och det är ju onödigt, för du har ju ungdomen inom dig. Varför resa efter den? Stanna hos den!

Dagens tankekorn: När missmodet viker kommer den magiska glädjen över att leva. Över att leva! För vad är alternativet?

Musiktips: Dvorak, serenad för stråkar i E-moll op 22:1

Parallaxer.

3 kommentarer

Sara Maitland skriver i sin bok ”A Book of Silence” hur vi bör fokusera på den goda, njutbara, privilegierade tystnad som kan beskrivas som en slags förhöjd frid. I vårt samhälle uppfattas tystnad som en brist på tal eller ljud, ett negativt förhållande, medan Maitland erfar tystnaden som en positiv närvaro. Våra liv har blivit så bullriga och ständigt omgivna av ljud så att många skräms av tystnaden – samtidigt som de flesta säger sig uppskatta ”lugn och ro”. En ljudnivå som inte överstiger 20 decibel brukar betraktas som tyst.  Vindens sus, fågelsång och porlande vatten är ljud som kan sägas rymmas i tystnaden eller accentuera en känsla av stillhet. Längtan efter en paus från buller, pladder och vardagens kakafoni tycks vara betydligt starkare hos kvinnor än hos män, att döma av könsfördelningen hos besökare på så kallade retreats, där människor samlas för att få vara i stillhet och tystnad under ett veckoslut eller mer. Statistiken säger att det går sju kvinnor på varje man.

Vill vi ha en livskraftig och bärande kultur måste vi ge oss själva och våra barn och ungdomar grunden för det – språket. Viktor Klemperer menar att språket diktar och tänker inte bara för mig, det styr också min känsla, det styr hela min själs väsen, ju mer självklart och omedvetet  jag överlämnar mig själv åt det.

Att ta vara på sin tid är något som får en allt viktigare innebörd när åren börjar sina. Tänk på att läsning är en nedskriven tanke som tar sig in i vår hjärna, utan mellanhänder och det kan vara oerhört starkt. Därför är det också så viktigt vad vi läser. Livet är för kort för att ägna tid åt dåliga böcker.

I dag har jag fått lära mig att den som tycker om poesi är en romantiker. Kanske är jag då en (blåögd) romantiker? Sådana står inte högt i kurs i dagens samhälle. Men lite senare dyker en räddande ängel upp och säger att de som är oromantiska aldrig kommer i kontakt med sina känslor och lever sitt liv på ytan. (Tack,  Maria Niemi!)

Man strävar efter att nå bergets topp, men virrar bort sig i de nedre regionerna. I försöken att spara möda och undvika den svåra vägen, avlägsnar man sig i själva verket från toppen. En metafor för det andliga livet enligt Petrarca.

Vårt tänkande leder till slut alltid till sorg, därför att tänkandet för oss till insikten av det ändliga.

Återstår bara/att läsa och läsa/till man får kunskap om det/som ingenstans står skrivet/absolut ingenstans;/som kan skrivas med kilskrift/på en tavla av lera/eller med fågelns näbb/på flykt från sina hemtrakter. (Regina Derieva)

En ”bra” bok är en bok som man kan läsa åter och åter enbart för det estetiska nöjet att läsa, som i stil och struktur är besläktad med gotisk arkitektur. För att finna en sådan bok måste man välja med omsorg någon av de gamla. I dag publiceras det tyvärr få  böcker som har ett sådant innehåll att de är värdiga en långsam läsning. Moderna författare utmanar sina läsare med vad som inte kan kallas för annat än tristess.

Åldrandet är en komedi, skriver Michael Scharang. Jag vet inte det, har svårt att se det komiska i åldrandet. Möjligen kan en del gamla gubbar och gummor te sig komiska i sina fruktlösa försök i att vägra låta sig åldras. Däremot tror jag att Scharang har rätt när han skriver att; alla melankoliska tvivel är ett av ålderdomens privilegier.

Dagens tankekorn:Om du vill göra dig rik, så lägg ingenting till ditt kapital utan drag av från dina önskningar.

Musiktips: Elgar serenad för stråkar i E-moll op 20.

Ljusvågor.

Lämna en kommentar

Ett samhälle som inte kan garantera den rent fysiska och ekonomiska säkerheten för ”vanligt folk” är inget legitimt samhälle. Politiker som inte lyssnar på gräsrötterna befinner sig i demokratins utmarker.

—-

Varför får man inte säga att Wagner är bättre än Lady Gaga, eller att TS Elliot är överlägsen Stieg Larsson? Dagens kulturjournalister anser att all kultur är jämbördig. Detta är den för dagen den politiska korrekthetens mall.

—-

Den fria människan måste undvika alla ”kollektiva känslor” menade Simone Weil. Trots sin djupa religiositet stod Simone Weil utanför alla kyrkor och sammanslutningar. Ett i övrigt märkligt levnadsöde.

Tänk på att normaltillståndet är att inte finnas till. Då värdesätter du bättre varje dag du finns till.

Få tänker nog på att USA har varit i krig i stort sett oavbrutet sedan WW2. Man kan säga att det har blivit en tradition och en nödvändighet för det militärindustriella komplexet, som blivit det kanske mest oumbärliga av USA:s ekonomiska stödben. Den amerikanska ekonomin och välståndet för de privilegierade, bygger i grunden på att man fortsätter att föra krig på främmande kontinenter – aldrig på egen mark. Krig har av de amerikanska ekonomerna och politikerna alltid ansetts som en viktig katalysator för den ekonomiska tillväxten. USA:s ekonomi är till stora delar en krigsekonomi. Över hälften av den federala budgeten går till krig och allt som byggts upp kring detta komplex. Vilka är det då som ytterst styr den amerikanska politiken? Bara i Washington finns det över 40.000 heltidsanställda lobbyister som verkar för olika uppdragsgivare och särintressen. Deras inflytande över den förda politiken bör inte underskattas.

Av värdepappren på den amerikanska börsen utgörs 72% av ”luftpapper” utan något realt värde. Varför är det så få som reagerar över detta?

Ryssland ökar försvarsutgifterna med 60% under de närmaste åren. Finska medier skriver nu om ”Det kalla kriget tog aldrig slut, det tog bara en paus”. I svenska medier har inte skrivits något om detta, som borde ha stort intresse även för Sverige som nu i princip helt avvecklat sitt övergripande försvar.

I Ukraina reser man nu nya Stalin-statyer. Här i Sverige är vi dåligt informerade om vad som håller på att ske i Ukraina. Media sviker sin uppgift när de förtiger viktig information till förmån för pseudonyheter som t ex om Anders Lundin är bättre än Lotta Engberg som allsångsledare.

Dagens tankekorn: Så länge man ännu kan andas under ett fruktträd efter ett regn är livet alltjämt värt att leva.(Solsjenitsyn)

Musiktips: Elgar cellokonsert i E-moll, Telemann violakonsert – Largo.

Mångrus.

2 kommentarer

Karen Armstrong skriver: Det vi kallar ”Gud” är bara en symbol som pekar bortom en obeskrivlig trancendens, vars existens vi inte kan bevisa. Den store ”Mekanikern” var föga mer än en idol, en typ av mänsklig projektion. Religionen ska inte ge förklaringar som ligger inom behörigheten för skäl, utan för att hjälpa oss att leva kreativt med verkligheten för vilken det inte finns några enkla lösningar, och finna en inre lugn oas, i dag dock många har valt ohållbar säkerhet i stället.Den bästa teologin är en andlig övning, besläktad med poesin. Religionen är inte en exakt vetenskap utan en sorts konstform, som musik eller måleri, den introducerar oss till en form av kunskap som skiljer sig från det rent rationella och som utan vidare kan sättas ord på.

Den form av religion som Karen Armstrong kommit fram till kan  jag känna en viss sympati för. Hon undviker alla tvärsäkra uppfattningar om sådant man inte kan veta någonting om. En ödmjukhet som oftast helt saknas i de religösa kretsarna.

Det finns bara två ställen där Gud kan befinna sig; i människors hjärnor, eller utanför det kända universum.

Det är en lång och svår process att riva upp de djupa motorvägar som finns inkarvade i hjärnbarken, för att komma till ny insikt.

Rätten till vidskepelse stöds i Sverige av de flesta politiska partierna. Häpnadsväckande är att det tycks vara de radikala feministerna som går i spetsen för dessa krav. Tidigare har ju vänstern hävdat att all religion är ett opium för folket. Nu går man i spetsen för att religiösa kvinnoförnedrande avarter ska skyddas mot samhällets krav och normer.

Kunskap och språk är som sand, det eroderar, man måste hålla det, upprätta det, återerövra det, oavbrutet och ständigt – annars försvinner det.

Dagens tankekorn: Fantasi kan aldrig vara sanning. Fantasin kan orsaka mycket men har för den skull inget med sanningen att göra.

Dagens Ekelund: Det de stora författarna har gemensamt är alltså framför allt en förmåga att påverka läsarnas liv till det bättre. De får läsarna – de läsare som lärt sig att skilja de goda böckerna från de medelmåttiga vill säga – att slipa på sin stil och och därmed sin livssyn.

Dagens musiktips: Bruch violinkonsert nr 1. Mahlers 5:e symfoni.

Stjärnfall.

Lämna en kommentar

Efter att ha läst Simon Sing`s bok ”Big Bang” tycker jag att den lämnar fler frågor än svar. Mycket av teorierna kring universums uppkomst och utveckling bygger på kvantmekaniken som är fysikens mest framgångsrika teori. Samtidigt framstår denna som fullständigt bisarr. Blir man inte illa berörd av kvantteorin så har man inte förstått den. Men kvantteorien behövs om man ska kunna förklara hur något kan uppstå ur ingenting, t ex ett universum. Men kvantteorien har även den egenheten att likväl som något plötsligt kan uppstå ur intet, så kan detta något plötsligt upphöra att finnas till, dvs en vacker dag finns varken vi eller nuvarande universum mera till. Puts väck!

Begreppet orsak och verkan gäller ju normalt, men när det gäller kvantmekaniken finns inte begreppet orsak. Vad som helst kan här inträffa utan orsak. Enligt de senaste teorierna så skulle vårt universum ingå i ett multiuniversum, som kan omfatta tusende miljoner olika universum och nya galaxer föds ständigt, och allt bildat utan orsak ur en partikel mindre än ett saltkorn! Svindlar tanken?

Det är märkbart vad Singh blir ödmjuk i slutet av boken. Så här säger han:”Tyvärr måste forskarsamhället tills vidare medge att alla tänkbara svar är högst hypotetiska. Ännu är inte yttersta frågan besvarad, den varifrån universum kommer. Men ”Big Bang” är det närmaste vi hittills har kommit.”

Sanningen är att det finns ännu inte någon som kan förklara hur och varför universum uppstod. Det är en logisk kullerbytta att påstå att någonting kan skapa sig själv ur intet. Kvantmekanikens ”luckor” ter sig ännu långt ifrån övertygande och är närmast i klass med de teologiska förklaringarna. Vi får finna oss i att de klargörande svaren ännu lyser med sin frånvaro.

Så länge svaren uteblir blir min livshållning agnosticismen, dvs jag är inte rädd för osäkerheten och klänger inte fast vid varken religionernas eller ateismens dogmer. Jag vet helt enkelt inte något om det som man inte kan veta något om.

Universum är inte bara underligare än vi föreställer oss, det är underligare än vi KAN föreställa oss.

Dagens tankekorn: Vetenskapen, som är beundransvärd på de kvantitativa, vägbara och mätbara tingens gebit, är löjligt klumpig i sådant som angår själen, hjärtat och smaken. Det tar sig ut som om en grovsmed ville förfärdiga fjärilsvingar eller flugögon. (Amiel)

Dagens Ekelund: Går ej andlig strävan ut på att finna inre kraftresuser mot livets torftigheter, vad skall den så gå ut på?

Mörkerseende.

Lämna en kommentar

Vi tänker sällan på att människan för mindre än hundra år sedan i de flesta fall aldrig kom längre från hemmet än den sträcka som de kunde tillryggalägga på en dag. Kyrkan var den enda organisation som hade något civiliserande inflytande under dessa primitiva tider. I stort sett all information förmedlades av kyrkan, den hade informationsprivilegiet och var maktens megafon. Det var ett fasansfullt mörker som prästväldet genom vidskepelse och skräck höll befolkningen i. I dag är kyrkan en marginaliserad och politiserad sekt som välvilligt anpassar sig till det politiskt korrekta.

Ta ifrån kyrkan det mirakulösa, det övernaturliga, det obegripliga, det orimliga, det omöjliga och det absurda, och det blir ingenting annat än ett tomrum kvar.

Religionen har inte civiliserat människan – människan har civilserat religionen.

Om man till äventyrs skulle sakna religionen, så kan man återvända till poesin, som enligt Novalis var mänsklighetens ursprungliga religion.

Kalifen Omar, som verkställde branden i Alexandriabiblioteket år 638 påstod, att om skrifterna överensstämde med Koranen behövdes de inte, och om de stred mot Allahas ord var de inte önskvärda och måste förstöras.

Dagens tankekorn: Livet är för det första ändligt och för det andra oförutsägbart. Detta tvingar oss att leva i en äventyrsrelation till livet. Men hur många gör det?

Dagens Ekelund: Stillhetens och lyssnandets konst, där den kunskap vinnes, som rinner ned genom seklerna likt en klar sorlande sakta bäck. Väl den som finner den. Han har fred och låter världen larma. Att ge akt på vägtecknen, hålla den linjen ren och tydlig i själen, som förde till din bästa stund, din klaraste utsiktspunkt.