Juninattens leende

Lämna en kommentar

I försommardagen ta klöverblommorna

tyst emot humlorna på en avskedsbjudning.

Det sker värdigt

och humlan tackar för allt som varit.

Melodiska barnröster

följa liksom med en psalm

vinden över fälten som nu väntar sin stund.

Göken har tystnat.

Den hördes var dag allt längre och längre bort.

Mot slutet lät den som en kyrkklocka.

(Harry Martinson)

En daggfrisk ros, i varje kristallklar droppe en gnistrande bild av morgonsolen och mitt bland de hundratals småsolarna en blomfluga med solbelysta, regnbågsskimrande vingar, tunnare än den tunnaste is på en fönsterruta. Med sin lilla vackliga snabel suger den i sig de minsta daggdropparna. Den vandrar genom ett planetsystem eller en vintergata av idel solar. Tilldragelsen är oerhörd, kunde man uppfattar dess ljud skulle man fejas bort som ett stoftkorn. Blomflugan dricker värld efter värld. Den införlivar deras lysande klara molekyler med kroppens mörker. Det är väl så tanken på en själ har uppstått.

(Bengt Anderberg)

Den renaste konstformen är betraktandet, skriver Goethe. Hans alter ego Werther säger:”Jag är så lycklig, käre vän, så helt försjunken i känslan av rofyllt vara, att min konst lider av det. Jag skulle inte kunna teckna nu, inte ett streck, och ändå har jag aldrig varit en större konstnär än just i dessa ögonblick.”

Vi kan alla bli konstnärer genom vårt seende. Vi kan göra konst själva genom att upptäcka skönheten omkring oss, genom att skriva och tala om den.

Det finns ju folk som tycker att detta mjuka gräs, poesin, verkligen är hö, utklädsel och löjlighet – något som i varje fall inte kan tänkas ha någon betydelse för samhällets utveckling. Men den första verkliga sprickan i den stalinistiska muren var inte någon motideologi, utan Pasternaks trevande skimrande fragmentariska och på många sätt lyriska livsskildring i Doktor Zjivago.

(Birgitta Trotzig)

Vinden inom dig

skall du tro på.

Inte på din jord

den oföränderliga.

Inte på rännilen

som grumsas under dina steg.

Inte på elden

så snabbt till grått förbrunnen.

(Sten Hagliden)

Annonser

En midsommarbukett

Lämna en kommentar

Snabbt flyr liljekonvaljernas dagar,

varar endast en ringa tid.

Solskenets gass i ett landsvägsdike

väntar med ögonblicks smultronfrid.

Nätterna skuggar, tvärbrant som svalor,

strimmar i snabba, vindlösa kast.

Skymningens andetag blir grynings.

Solen slår ut från nattgranens mast.

Allt som är sommarlovsfritt på jorden

skyndar som fjäril, som moln förbi.

Ingenting varar. Allt är evigt.

Inget finns kvar. Men allt ska förbli.

(Björn Julén)

Herbert Tingsten fick ett av sina beryktade koleriska utbrott när han i en debatt med ett par biskopar ville få svaret på två frågor, nämligen:”Finns det ett liv efter detta?” och ”Kommer onda människor till Helvetet?” Tingsten ville ha svaret ja eller nej. Men detta misslyckades, han fick undvikande och egendomligt utsirade svar, vilket utlöste ett våldsamt utbrott från Tingsten.

I det här fallet får man väl säga att utbrottet var en rimlig och sund reaktion.

Det viktiga är att inte förväxla information med sanning och kunskap med visdom. Visdom kan aldrig nås genom kunskap.

Den starka tron kan vara en sanningsbarriär.

Sorg som ständigt späds på späds inte ut utan tenderar att bli bottenlös. Man drunknar.

Kristina Lugn: Det enda i Sverige som är viktigt för mig, är språket. Förr var det tillgängligt för alla människor, varje samhällsgrupp hade sitt eget språk. I dag behärskas språket enbart av en privilegierad  elit, resten av befolkningen saknar ord. De svenska journalisterna svarar till stor del för den här utvecklingen. Flertalet skriver förfärligt dåligt, rent grammatiskt. Språket är ett redskap för att tänka – men också för att känna. Journalisternas sätt att behandla språket innebär att de också förstör känslornas grammatik.

Under större delen av mänsklighetens historia har människor haft mycket begränsad tillgång till information. De flesta fick nöja sig med ”att inte veta”. ”Grottmänniskor” har en begränsad kunskapsbas och är inte särskilt motiverade för att inhämta ny kunskap och är vanligen resistenta mot nya idéer. De är ovilliga att ta till sig ny information och vill helst undvika konflikter. De står egentligen utanför verkligheten.

Men all information måste granskas med kritiska ögon. Allt är inte guld som glimmar.

Tyranner i politik och religion har alltid varit beroende av att kontrollera informationen så att inte ”fel” information når fram till folket.

Bernhard-Henry Lévys: Den intellektuelle har en plikt, en enda plikt, den att tänka…..tänka i opposition mot höger…..att tänka i opposition mot vänster…..att tänka i opposition mot sig själv…..att tänka i opposition mot sitt eget tänkande…..

I det materialistiska samhället har vi nästan uteslutande projicerat vår känsla av värde till tingen.

Glad midsommar!

Tankar vid köksbordet

1 kommentar

På djupet bedrar dig människan, men på ytan kan du lära känna henne. Varje människa utgör en egen värld. Ju färre möjligheter och talanger hon har, desto djupare och starkare är de. Ge en människa allt hon ber om, överös henne med kärlek, förmåner och allt hon önskar sig, och hon kommer ändå inte att bli lycklig.

Allt man tror att man måste få veta mår man bättre av att inte veta någonting om.

Vi måste försöka att göra oss till vän med tiden. Leva i samklang med tiden, leva i den, vårda den som man vårdar någon man älskar. Detta trots att tiden kan upplevas som en fiende som ständigt hotar med att döda oss.  Men just för att den är så värdefull, ja rentav oersättlig, måste vi älska den.

Nikolaj Berdjajev grundade sin kristna tro genom bortseendet av vissa fundamentala bibliska utsagor. T ex det med Helvetet och de eviga straffen. Han utesluter de, som han kallade det, sadistiska inslagen i NT. Han hade även svårt för vissa av Jesu liknelser som han ansåg vara motsägelsefulla. Berdjajev grundade sin tro genom att utesluta det mest motbjudande och anstötliga i kristendomen.

Man måste nog säga att Berdjajev gjorde det lite väl enkelt för sig. Jag vill gå så långt att jag kallar det för falsk kristendom. Kirkegaard var ärligare i sina slutsatser om det ”absurda” och ”trons vanvett”. Ska Bibeln utgöra grunden för kristendomen och den kristna tron måste alla Bibelns utsagor gälla, man kan inte bara plocka ut ”godbitarna”. Berdjajev begick misstaget att intellektuellt försöka förstå kristendomen, att sätta förnuftets stämpel på tron och bortse från trons dårskap. Och detta går bara inte. Här hade Kirkegaard helt rätt!

Med Berdjajev och Kirkegaard i bakfickan så kommer man lätt till slutsatsen att svårigheterna gör att kristendomen framstår som omöjlig rent intellektuellt sett. Teologerna menar att kristendomen inte har någon bevisbörda alls och att tron ÄR både vanvettig och oförnuftig. Det är en villfarelse att tro att två gånger två är lika med fyra!

Bättre än att bli upprörd och förvirrad är att allvarligt överväga hur vår stund på jorden ska förnuftigt framlevas.

Det är ett faktum att så länge man är rädd för att stå på egna ben så fortsätter det tvångsmässiga behovet av att följa ett system.

Om alla var rationella skulle det inte finnas några kyrkor.

Junidagar

Lämna en kommentar

Afton

Inne mellan svala stjälkar gömmer sig en snigel

som en tung klunk tjära.

Det ännu ljusa himlavalvet genomjagas av en fladdermus.

Hon driver junimyggen att röra sig som en orolig rök under alar.

(Harry Martinson)

Att läsa Franz Kafkas dagböcker är inte precis någon upplyftande verksamhet. Kafka var förvisso inte någon muntergök. Här några klipp:

24 mars 1912: I rummet intill samtalar mor med makarna Lebenhart. De pratar om ohyra och vårtor. (Herr Lebenhart har sex vårtor på varje finger.) Man inser lätt att sådana samtal egentligen inte leder någonstans. Man utbyter information som båda parter kommer att glömma och som man tankspritt lämnar utan någon som helst ansvarskänsla. Men just därför att sådana samtal är otänkbara såvida man inte är själsfrånvarande, avslöjar de tomrum som man – om man ville fortsätta – endast kan fylla med reflexioner eller ännu hellre med drömmar.

9 maj 1912: Bedrövlig kväll med familjen. Min syster gråter därför att hon är gravid igen, min svåger behöver pengar till fabriken, min far är orolig för min systers skull, för affären och för sitt hjärta; min olyckliga andra syster, min mor som är olycklig för allas skull, och så jag med mitt skrivande.

Allt oftare återvänder jag till den nyligen bortgångne Bo Carpelan. Hans kortdikter, eller kanske snarare aforismer, väcker tankar och ett drag av vemod, denna enligt Göran Greider underskattade känsla.

Det gåtfulla

alldeles nära

innanför dörren.

*

Hösten kom tidigt

stannade livet ut.

*

Huden minns

tidens fåror

och skönhet.

*

Knappt har vi lärt känna oss själva

tar vi avsked.

*

Så vackert ord: allena

Den skiftande ensamheten.

*

Ingen har gått här

och ändå dessa spår.

Tankar i junikvällen: Det finns inget annat helvete än det vi själva skapar inom oss genom våra negativa tankar och attityder. Tänk alltid på att du inte kan lita på ditt eget sinne och dina tankar.

Vår och sommar, sol och måne föds, dör och kommer åter. En människa föds, dör och kommer inte åter.

Junivind

Lämna en kommentar

Sommarimpromtu

Lyckliga morgnar i juni:

Bittida väckas

av skvattrande björktrast

och svalskri i solen.

Stuggaveln andas med öppet

fönster mot sjön.

Dofterna brister i vinden,

sköljer friskt över ansiktet.

Och när jag går ut på trappan,

finner jag hjärtat i daggiga gräset.

Det har legat ute hela natten,

men är inte fruset, det bläddrar

bilder av nyfött liv.

(Staffan Larsson)

—-

Boktips: Claudio Magris två böcker ”Mikrokosmos” och ”Donau” kan varmt rekommenderas. Magris böcker erbjuder njutbar kontemplativ läsning och ger goda möjligheter till att försöka förstå den enormt rika kulturtraditionen i Centraleuropa. På Magris resor möter oss nu levande människor och sedan länge döda diktare, filosofer, konstnärer och revolutionärer.

—-

För konstintresserade rekommenderas googleartprojekt.com En guldgruva att ösa ur för konstälskare.

—-

Karen Armstrong: Vi kan inte ens hävda att Gud existerar eftersom vår uppfattning av existensen är alltför begränsad. Gud reduceras till en projektionsyta för våra föreställningar om oss själva, religiositet till något mysigt, kyrkan till klubblokal. I ivern att göra religion tillgänglig och begriplig för alla har vårt religiösa språk tömts på innehåll, mystiken rationaliserats bort och det intellektuella, prövande samtalet bannlysts. Den moderna människans religiösa tänkande är outvecklat, rent av primitivt, menar Armstrong. Vi har förlorat vårt sinne för religion. Fundamentalism och bokstavstro har föga med religiositet att göra. Sådant är avarter.

—-

Det heter att vi ska förbereda oss för döden. Men vem förbereder oss för livet?

Det enda vi kan göra är att se och lyssna. Det kan ingen förmena oss.

Det är tvivlarna som fört världen framåt – inte de oreflekterat troende. Dessa kloka ord yttrade prästen i radions morgonandakt.

—-

Det goda är naturligtvis det som är bra för oss, men det är inte alltid det vi tycker bra om.

—-

Karl Vennberg skrev i AB (29/10-86) om hur han starkt kritiserat Ingemar Hedenius i den då pågående och infekterade debatten om Hedenius bok ”Tro och vetande”. Vennberg menade att med en mera osaklig och ohållbar argumentation tror jag inte jag någonsin ha yttrat mig. Vennbergs aversion mot Hedenius grundade sig nog mer på Hedenius koleriska utbrott efter lusläsningen av Vennbergs hållning till uppropet om  ”Tredje ståndpunkten”.

—-

Gurli Lindén: Tystnaden är det mest kreativa, allt skapande börjar där. Det är i tystnaden som ansamlingen sker.

Eva-Stina Byggmästar: Troheten ligger inte i att tjäna idealet utan att jag trogen mig själv, ärlig mot mig själv.

A-M Berglund: Att söka stillheten i förnuftets lugna och trygga vrå. Fjärran från passionen.