Betraktelse i midsommartid.

Lämna en kommentar

Härom dagen påminde Thomas Nydahl på sin blogg om 150-årsdagen av särlingen Erik Hermelins födelse. Det fick mig osökt att tänka tillbaka till den forntid då jag tillbringade några år vid något som då kallades för Hässleholms Tekniska Skola. Vi hade där en magister i svenska som hette Per-Erik Lindahl. Han visade sig sedermera vara en av landets främsta kännare av Erik Hermelins liv och verksamhet och som kanske mest framkommit genom Per-Erik Lindahls omfattande biografi över Erik Hermelin.

Jag såg alltid fram mot svensk-timmarna med Per-Erik, det var egentligen tack vare honom som mina ögon kom att öppnas inför litteraturens värld och inte minst var det han som ledde mig fram till Vilhelm Ekelunds särpräglade författarskap.

Jag minns också väl hur Per-Erik hade ett par stenkakor med inspelningar med Harry Martinson där denne läste valda avsnitt ur sina böcker ”Nässlorna blomma” och ”Vägen till Klockrike”. Per-Erik hade släpat med sig en gammal vevgrammofon till lektionen för att låta oss elever få lyssna på Martinsons uppläsningar. Jag njöt, medan mina klasskamrater visade ett förstrött intresse.

Nu på ålderns höst har Vilhelm Ekelund blivit lite av min husgud och det går knappt någon dag utan att jag återvänder till Ekelunds aforismer. Dessa ger mig ofta stöd och livsmod för att leva vidare i en allt obegripligare värld.

Per-Erik, nu i salig åminnelse! Jag sänder dig gärna en tacksamhetens tanke till dig i din himmel, för att du öppnade mitt sinne för litteraturens underbara värld.

Vådan av TV-tittande.

Lämna en kommentar

I radion (!) hörde jag att om det ”farliga” med för mycket tv-tittande. Tänkandet avstannar när man ser på tv. Bilderna som serveras är färdiga och behöver inte omprojiceras. Hjärnan kan ”vila” och blir inaktiv och avtrubbad – förslöad. TV har blivit ett media som helt enkelt inte kan förmedla en tanke, eftersom en tanke bl a behöver sitt tidsutrymme.

När det gäller läsning är det tvärtom. Hjärnan tvingas under läsningen att ständigt projcera fantasibilder med utgång från den lästa texten. Med andra ord, hjärnan är ständigt aktiv under läsning. Och ju mer aktiv hjärnan är desto bättre mår den och desto vitalare blir både den och kroppen i övrigt. Därför är det så nyttigt att läsa och att läsa mycket.

Det myckna läsandets vådor.

Lämna en kommentar

När jag sneglar åt mina överfulla bokhyllor, som stundtals hotar att rasa samman över mig, slår det mig att alla dessa böcker är resultatet av ett livslångt sökande – efter vad? Sanningen – den ständigt undflyende, gäckande?

Nästan lite skamsen läser jag Ekelunds syn på mängden av böcker:”Av många böcker magrar man, av få blir man fullblodig i anden. Att det numer är så bekvämt att att skaffa sig böcker har ödelagt mången bättre medelmåtta. Det har aldrig ödelagt någon stark. Ty en sådan vet alltid att vika undan till de friska källorna, de ensamma källängarna långt inne i skogstystnaden. Källornas namn är på allas läppar, men få känner vägen.”

På ett annat ställe skriver Ekelund:”Böcker som man blir färdig med äro rakt inga böcker. En riktig bok är outtömlighet, liksom ett riktigt lyriskt poem.” Vidare:”Den ädla skrivkonsten känner man igen på, att den ger den största njutningen vid omläsningen. Den duger därför endast för läskunniga – ett nästan lika sällsynt släkte som de goda författarna.”

Ekelund är en sträng läromästare – man kan undra hur många som idag skulle falla inom hans epitet som – läskunniga?