Världen i TV

Jag såg mig om i skilda länder

och nu i TV:s bilderbok

jag ser i världen allt som händer

och hur det mesta går på tok:

Vid horisont! Men ont om lycka

och föga hopp om bättre liv.

Den enda trösten är naiv,

ty mången måste ändå tycka,

att hans behov av aktuellt

blir på minuten tillfredsställt.

(Anders Österling)

—-

När jag härom kvällen stökade lite i mina bokhyllor fick jag i min hand en liten ljusbrun bok med titeln ”Zephyr och Sunnan” av Karl Asplund (Bonniers 1964). Jag kan inte erinra mig att jag någonsin läst något ur den boken, men jag tog mig nu tid att läsa ett avsnitt ur den. Karl Asplund är väl numera en av de flesta  okänd författare. Han var född 1890 och verksam som författare, skald och konstkritiker. Som konstkritiker medverkade han i både DN och SvD.

Avsnittet jag kom att läsa heter ”I London efter andra kriget”, där författaren målande beskriver hur det var att komma till London strax efter krigsslutet våren 1945. Det var en kall vår med snö i luften som mötte den förväntansfulla resenären. Trots att centrala London var kraftigt märkt av de många förödande bombattackerna, så hade Asplund inte svårt att känna igen sig från förr. Det är en stilistiskt finstämd skildring av London strax efter ”Blitzens” härjningar.

—-

Jag har i några tidigare bloggposter berört något om tidsproblematiken som den behandlats av Lars Gyllensten i hans romaner. Därför kan det vara intressant att uppmärksamma hur Baudelaire såg på tiden.

Så här skrev Baudelaire: Varje ögonblick förkrossas vi av tanken på och känslan av tiden. Och det finns bara två sätt att undfly denna mara och att glömma den: förströelse och arbete. Förströelsen undergräver oss. Låt oss välja.

—-

Det är svårt att lära något nytt av dikter, men folk dör varje dag, olyckliga, av brist på vad som finns där.

—-

Bernhard Lewis (Tro och makt): Den åtskillnad mellan kyrka och stat som kännetecknat det kristna Europa saknas inom islam, där den som har makten har fått den av Gud och då måste följa Hans bud, det vill säga att tillämpa sharian. Det innebär att härskaren kan avsättas om han bryter mot lagen. Men mer än så: det blir till en plikt för en from muslim att bekämpa ogudaktiga härskare.

Kvinnans ställning är ur västerländsk liberal synpunkt det paradoxala att de som har gjort mest för att förbättra hennes villkor inte varit demokrater utan autokrater, som Kemal Ataturk och den sista shahen av Iran.

Idag ser vi hur den ”arabiska våren” utvecklas till ett bakslag för den arabiska kvinnans frigörelse. På valsedlarna i det pågående valet i Egypten placeras kvinnorna så långt ner att de i de flesta fallen inte kommer att ha en chans till att bli invalda. Allt talar i skrivande stund för att det blir det Muslimska Brödraskapet som kommer att få det dominerande inflytandet i det ”nya” Egypten.

Trots sin hög ålder, 95 år, har Lewis inte tappat förmågan att reta de politiskt korrekta.

Advertisements