Det är ingen konst att icke skriva lyrik. Men vilken sällsynthet är en människa som lyckas bevara den gnista till rätt tänkande och avsky för det sneda, som är en människas hela skatt och lycka här i världen!

*

Skulle man inte till sist lära ha nog med sanningen och kunna lägga septemberglans i rusket, förgylla levnadens torftighet trots allt och alla. Är tanken och kärleken något som kan tagas från dig? Då är ju allt tal om bildning och mod en humbug. Antingen är man en levande, dvs en tänkande, tankeälskande, eller är man en död, dvs tanketom, tankefientlig. Något tredje gives ej.

*

Varför man icke skulle kunna ha sammanhållning nog i sig själv för att ignorera det yttres vämjeligheter? Vad är det för mening i att tänka på andligt friskt och starkt och tala om sin tro därpå, om bagateller är nog för att komma ens mod på fall och förvandla en till en vanlig irritabilitets-och irascibilitetsplebej. Kanske  är saken den, att det verkligt livsdugliga, energiska,sällsynta tänkandet är just det enda slag av tänkande som sätter en människa i stånd att ignorera livsomgivelsernas plumpheter.

*

Att vilja ha det hela på en gång och färdigt är ett stort misstag. Man skall icke sätta sig och vänta på klarheten och tro att verket kommer som en blixt och visar dig vägarna gratis. Man får treva sig fram på god tro och vara nöjd med litet.

*

När man kommit långt bort från sig själv, när livet slungat in sina grövsta stenar i ens spindelvävar, då är förnöjsamhet av nöden. Vägen hem är lång och tung – man ville förtvivla.

*

Till att förstå mycket måste man ha förirrat sig djupt in i törnesnåren… De varnande exemplen hjälpa ej; man måste själv vara nära att bliva ett sådant, innan man ser klart.

Annonser