Läser matsedeln på en restaurang.

Vill först ta den rätt han tycker bäst om.

Men, för att övertyga sig om sin fria vilja,

tar han i stället en som han inte tycker om.

(Hjalmar Söderberg)

——–

En berättelse är inte som en väg att följa, den är mer som ett hus. Du går in och stannar där ett tag, vandrar fram och tillbaka och slår dig ner där du vill. Upptäcker hur rummet och korridorerna relaterar till varandra, hur världen utanför förändras när du ser ut genom fönstren. Och du, besökaren, läsaren, förändras genom att vistas i detta slutna utrymme, hur det är gott och lätt eller fullt av krokiga svängar, glest eller överdådigt möblerat. Du kan besöka det igen och igen, och huset, berättelsen, innehåller alltid mer än du såg förra gången. Den ger också en robust känsla att av sig själv byggas ut av sin egen nödvändighet, inte bara för skydd eller för att bedra dig.

(Alice Munro)

———

Den engelske författaren David Hamilton skriver att man kan mäta hälsan hos en civilisation på dess konst. All samtida konst syftar till tomma provaktioner. Just därför kan den inte kallas konst. I själva verket är den ”icke konst”, ett instrument för ”de globala eliterna som köper och säljer den”. Våra moderna stadskärnor har bebyggts med byggnader så anskrämliga att de gör människor deprimerade. Traditionen, som genererar samhällsanda, som hjälper människan att se en gemensam historia, så som den kom till uttryck i en stads byggnader, har i det moderna samhället kastats över bord. Moderniteten har skapat ett tomrum där individualismen, massbeteendet, avsakraliseringen, rationalismen och universalismen frodas. Vi lever nu i en värld där vi berövats både vårt förflutna och vår framtid. I takt med att de styrande alltmer distanserar sig från vanligt folk, desto mindre tycks de behöva rättfärdiga sina beslut.

Annonser