Om vädrets skiftningar

Allt oftare vill jag låta min oro

stanna vid vädrets skiftningar.

Snön faller

och efter den kommer en mörkare tid

med ljusare nätter.

Stormen kommer och efter den regnet.

Till sist har alla vädren dragit förbi

och året vänder

allt är som förut

och av det omöjliga bildas spår i snön

som blir till det möjligas mönster.

Ändå väntar min oro

ett annat väder och en annan årstid.

(Lennart Sjögren)

——-

Gräset är grönare där man vattnar det. Våra förråd av mental och känslomässig energi är begränsade, och om vi förbrukar stora mängder på att tänka på vad vi INTE vill ska hända, så blir det lite energi kvar för de bra sakerna. Så undvik att bevattna det negativa. Att alltid vara medveten över vad tankarna gör med våra känslor. Verkligen se vad det är som utlöser dina negativa tankemönster. Inse att imaginära katastrofer är just imaginära och inte verkliga.

Författaren Barbara Ehrenreich skriver att det finns en klar symbios mellan religion och positivt tänkande-förkunnelsen. Det gäller alltså oavsett belägenhet vara positiv, entusiastisk och optimistisk. Men klarar man det utan ett generöst mått av självbedrägeri? Att glada människor är friskare än andra kanske beror på att de är glada för att de är friska.

Den brittiske författaren Oliver Burkeman skriver i sin bok ”The antidote”, att det är själva jakten på lycka som gör oss olyckliga. Vi försöker eliminera det negativa – otrygghet, osäkerhet, misslyckanden och sorgsenhet – och det får oss att känna oss otrygga, osäkra, misslyckade och sorgsna. Alternativet är inte uppgivenhet, utan söka förlika sig med att livet ser ut som det gör, att vi kommer att mötas av motgångar och förluster, att det inte finns någon varaktig trygghet, och inte minst att vi en dag kommer att förlora allt vi sätter värde på, och – om det är någon tröst – slippa det vi fasar inför.

Seneca lärde att överdriven optimism avväpnar oss inför livets inneboende motgångar. Vi måste sträva efter att förlika oss med tillvarons ofullkomlighet. Och en pessimist har goda möjligheter att ofta bli glatt överraskad.

Burkeman menar att ”negativt” inte behöver vara något obehagligt, utan snarare ses som ett slags avstående, att kunna acceptera negativa känslor och inte ständigt jaga de positiva. Optimism är inte fel, men det behövs en motvikt i en kultur så fixerad vid positiva tankar och tro på att allt ska ordna sig är vägen till lycka. Dessutom baseras positivt tänkande på oreflekterad optimism och handlar bara om att se framåt i förvissningen om att allt ska bli bättre sedan, att lycka eller tillfredsställelse alltid hör hemma i en annan tid än nu. Men när utom i nuet kan vi uppleva lyckan? Svunnen föder den saknad eller nostalgi, förväntad skapar den längtan, och bägge devalverar det närvarande.

Också om vi uppnår uppställda mål kan de bli hinder för vår lycka. När vi vänjer oss vid och tar för givna de goda sakerna i livet, så uppskattar vi dem inte längre. Med en större medvetenhet om att inget är bestående kan det hjälpa oss att ta till vara det som är väsentligt i våra liv.

Den amerikanska buddistiska nunnan Pema Chödrön skriver:”Saker är inte permanenta, de varar inte, det finns ingen slutgiltig säkerhet eller trygghet. Vad som gör oss förtvivlade är inte denna sanning, utan våra försök att undkomma den.”

Behovstillfredsställelse: Det räcker med att man har det som man verkligen tycker om och det som man verkligen bryr sig om, i sitt enda, korta liv här på jorden.

Advertisements