Och trollsången dårar och söver

på mumlande mollmelodi:

”det är mark, det är grund du behöver,

det är jord att slå rötter i,

det är friden i ensliga byar,

det är lugnet i tigande tjäll,

det är glansen av glödande skyar

en susande senhöstkväll.”

(Bertel Gripenberg)

—–

För att inte låta det tilltagande höstmörkret suga all näring ur sinnet, vänder jag mig till mina vänner i bokhyllorna för att finna fäste för egna tankar.

Sålunda skriver G C Lichtenberg:

Att lära sig att pröva sig själv och undervisa sig själv för så mycket angenämt med sig och är inte så farligt som att raka sig själv; alla skulle lära det i en viss ålder, av fruktan att en gång bli offer för en illa hanterad rakkniv.

Förr återvänder den raka linjen till sig själv än jag viker från min riktning. Säg mig en väg som är ännu närmre än den rakaste och jag skall låta den nuvarande fara och följa din anvisning.

Låt dig inte smittas, utge inte någon annans åsikt för din egen innan du funnit den passande för dig, tyck hellre själv.

Man får aldrig tänka: Denna sats är för svår för mig, den passar stora lärda män, jag skall ägna mig åt de andra här. Detta är en svaghet som lätt kan urarta till total overksamhet. Man får inte anse sig för ringa för någonting.

Att människor kan behålla så litet av vad de läser beror på att de så föga tänker själva. När en människa vet att väl upprepa vad andra har sagt har hon vanligtvis tänkt mycket själv, såvida hennes huvud inte bara är en stegräknare och sådana är många huvuden som väcker uppmärksamhet för ett gott minnes skull.

Frågan: Är detta också sant? Ja, ställa den överallt och sedan söka reda på grunderna för varför man har orsak att tro att det inte är sant.

Det finns verkligen många människor som läser bara för att slippa tänka.

—–

Om lögnens fäste i det politiska spelet skriver Joyce Carol Oates i sin ”Dagbok 1973-1982”:

Förenta staterna är hopplöst korrumperat… Tänk bara på det republikanska konventet för en tid sedan. I Detroit. Och det pågående gyckelspelet i Washington – för närvarande är det Billy Carter & Libyen & presidenten. Om jag sällan säger något om den stora världen i den här dagboken är det för att jag här kan undfly den. En dagbok kan vara självbespeglande, inåtvänd, grubblande, utan att behöva be om ursäkt för det … ändå skulle jag tro att det är värt att påpeka att jag känner hur ett stort missmod strömmar ut från Washington … faktiskt från de flesta delarna av regeringen … vi kan helt enkelt inte lita på våra ”ledare” … inte när de ljuger för oss … lögn efter lögn efter lögn.

—–

Salman Rushdie skriver:

Villigheten att försvara den sanna intellektuella friheten är svagare än den har varit. Det synes som det finns en önskan om försoning, att kompromissa och backa tillbaka. Fatwan däremot dras aldrig tillbaka.

Annonser