Enkel är bergens sommar;

ängen blommar,

den gamla gården ler

och bäckens dunkla brus talar om

funnen lycka.

(Edith Södergran)

—-

På det förgångna ska du inte tänka

inte heller slösar med tankar om framtiden.

Njut av nuet och de glädjeämnen som oväntat

kommer och går.

(Bhartrihari)

—-

På denna spindelvävsstege klättrar

människan mot himmelen

stegen sviktar i en kosmisk vind.

(Willy Kyrklund)

—-

Människorna hoppar på ytan som en flat sten som ungarna kastar i sjön. Så fort rörelsen stannar sjunker de i ångest. Den som lever i den estetiska nivån löper som en marskatt eller lever som småborgare vars moral bestäms av vad ”grannen säger”. Den som erkänner sin ångest och är beredd att leva i den – att existensen luktar tomhet – är friare än den till synes mest oberoende kälkborgaren, och dussinmänniskan.

—-

Ständigt dessa distraktioner! Finns det någon möjlighet att tänka klart så länge vi ständigt omges av distraktioner?

Tänkandet är något som på alla vis motarbetas i dagens samhälle. Hur skulle det se ut om folk plötsligt skulle ges möjligheten att fritt tänka själva? Inget skulle bli som det varit. Vi skulle få ett helt nytt samhälle där det materiella skulle sättas på undantag, strukturerna skulle börja vittra sönder och människor skulle börja att verkligen leva. En del skulle nog inte klara av tankarna utan fortsätta sin flykt. Mot vad?

Att absorberas i arbete, i sociala eller politiska rörelser, nöjen, sport, drickande, sex eller religiösa verksamheter kan tillfälligt leda medvetandet från skrämmande tankar och fysiska störningar, men kan aldrig ge inre frihet.

—-

Hans samvete var rent. Han använde det aldrig.

Sann satir sårar inte, den dödar.

Man kan inte spela ”Frihetssången” på övermaktens instrument.

Ungdom är en gåva av naturen, men åldern är ett konstverk.

Av de flesta verk blir bara citaten kvar. Är det då inte bättre att redan från början bara skriva citaten?

En epoks dumheter är lika värdefulla lärdomar för efterföljande släkten som dess visdom.

När det inte blåser har till och med vindflöjeln karaktär.

Jag är för privatisering…av ens inre liv.

(Stanislaw Jerzy Lec, polsk författare och aforistiker)

 

Annonser