Livets korthet

Vad är ljuvligare än den vita nordiska junimorgonhimlen! Hur många junimorgnar är där på ett människoliv? De äro ej så synnerligen svåra att räkna, – och allra minst dem man verkligen mött!

(Vilhelm Ekelund)

—-

Varför äga kännedom om klassisk litteratur, när man kan se Paradise Hotel på TV6? Varför studera filosofi och teologi, när man kan köpa sig lycka och tröst i närmaste skoaffär (efter tips från Blondinbellas blogg)? Ja, varför? Människan finns idag till för staten och samhället i stället för tvärtom. Våra universitet kommer framdeles att inte vara läro-och utbildningsanstalter, utan enbart utbildningsenheter åt staten och samhället.

—-

”Jag tycker det är minst lika bra att vara gammal som att vara medelålders, och att det är bra mycket bättre än att vara ung”, skriver Jane Miller i sin bok ”Den befriande åldern.” Hon talar om den energi som frigörs när lusten att behaga försvinner och om den ålderdomens osynlighet som hon solar sig i eftersom den tillåter henne att ostört betrakta världen.

Lite tröstefullt för den som är några år yngre än Jane Miller.

—-

SR:s ”Minnen” är en guldgruva att ösa ur för den som vill tillåta sig omslutas av nostalgins ljuva armar. För en ivrig radiolyssnar från den tiden då det inte fanns mycket som konkurrerade om uppmärksamheten, dvs radions guldålder under 1940-1960-talen, är det gott att få återhöra röster från Sten Bergman, Astrid Lindgren, Gösta Knutsson, Ejnar Haglund, Evert Taube, Harry Martinson, Nils Ferlin och många andra personligheter. Radiotjänst, som det då hette, dåvarande ”Underhållningsorkester” under ledning av Sune Waldimir och senare William Lindh, spelade musik fjärran från dagens stereotypa popinfluerade musik. Det var ofta högtidsstunder då denna orkestern spelade live i radion dvs direktsändning med allt av vad detta tillförde av nerv och verklighetskänsla.

—-

För några dagar sedan nåddes vi av budet att gitarristen Rune Gustavsson avlidit. Därmed har en lång och uppskattad musikergärning avslutats. Rune Gustavsson tillhörde den generation av musiker som hade del i svensk jazzmusiks storhetstid, från den legendariska ”Parisorkestern” 1949 och några årtionde framåt. Med oförglömliga storheter som Lars Gullin, Arne Domnerus, Bengt Hallberg, Jan Johansson, Reinhold Svensson, Putte Wickman, Charlie Norrman, Alice Babs, Sonya Hedenbratt m fl.

De flesta av dem har nu lämnat oss och till dem har nu Rune Gustavsson sällat sig. Bakom hans lite sträva och allvarliga ansiktsdrag dolde sig en varmhjärtad och humoristisk person. Rune Gustavsson utmärkte sig även som kompositör av bl a filmmusik och var också en ofta anlitad studiomusiker. Mest känd var han nog i konstellationen Arne Domnerus, Jan Allan, Bengt Hallberg, George Riedel och Egil Johansen. Rune Gustavsson blev 78 år.

—-

Åter uppmärksammas journalisternas politiska hemvist. Självklart ska en journalist kunna ha vilken politisk uppfattning som helst. Men när det gäller public service borde det ställas högre krav på att journalisternas egna politiska ambitioner inte tillåts att inkräkta på programmens opartiskhet. Som det är idag behöver man inte ha anlag för konspirationsteorier för att märka att innehåll och debattstyrning i politiska program alltför ofta får en slagsida åt programmakarnas egna politiska uppfattningar. Den ofta framförda tesen om ett oberoende public service finns det all anledning att ifrågasätta.

—-

Vi lever idag i en kultur, som består av en förening av ytlig materialism och kapitalistisk plutokrati. Den moderna människans högsta dygder är att köpa sig lycklig och att sälja sig rik.

Advertisements