Syrenens doft har slocknat

Syrenens doft har slocknat

fåglarna är dolda under stenar

ett fuktigt segel hänger lojt

mot däckets sommarslitna färg:

ju äldre seglarn blir

ju kortare blir sommaren och färden –

oändligt länge varade vår ungdoms kryssning.

(Folke Dahlberg)

—-

I soluppgången redan stegade jag ut till postlådan för att hämta in morgontidningarna. Det har inte hittills varit många morgnar under denna vår och försommar, som det varit en klar soluppgång. Mulet och ofta regngrått har varit det vanligaste. Inte utan visst vemod måste jag notera att det nu framskridit så långt på året att fågelsången i stort sett upphört. Endast några björktrastar hörs skvattra. I övrigt är det bara det ständiga bruset från motorvägen som hörs.

Som vanligt innehåller inte morgontidningarna någonting som kan betecknas som upplyftande. Egentligen är det ju fel att inleda dagen med att läsa allt detta deprimerande, om krig, olyckor, politiskt käbbel etc och som knappast ger anledning till några hurra-rop. Syrienkriget blir för var dag allt mer kaotiskt och FN har nu förklarat kriget som ett fullt utvecklat inbördeskrig. Detta meningslösa slaktande av oskyldiga barn och kvinnor och vad är det för människor som kan nedlåta sig till sådana grymheter som att skära halsen av småbarn. Oroande är också att det allt tydligare går mot en konfrontation mellan USA och Ryssland när det gäller Syrien. Hillery Clinton beskyller nu öppet Ryssland för att förse Syrienregimen med vapen. Men det finns väl också anledning att fråga sig varifrån rebellerna får sina vapen och övrig utrustning? Det går nog inte heller att bortse från att det förestående valet i USA kastar sin skugga över Syrienkrisen. Utgången av det pågående kriget kan få en avgörande betydelse för Israels väl och ve. Det gäller att hålla den betydande judiska väljarkåren vid gott mod. Visserligen röstar de flesta amerikanska judarna republikanskt men för Obama gäller det att inte komma på kant med denna inflytelserika grupp. Signifikativt var att fru Clinton vid sitt skarpa uttalande mot Ryssland i tv, gjorde detta med den amerikanska och den israeliska flaggan som bakgrundsfond.

—–

I övrigt synes det som om delar av kulturvänstern, med Åsa Lindeborg och Göran Greider som främsta banerförare, nu etablerat sig som Lenin-kramare. De anser också att det största misstaget Socialdemokraterna gjorde var att de aldrig fullt ut genomförde revolutionen.

—–

Europas krisländer står nu i kö för att få tillgång till lån av ofattbara belopp. För t ex Spanien talas det om lån på motsvarande 900 miljader kronor. Märklig nog talas det inget om hur dessa lån en gång ska kunna återbetalas.

—-

Om musik skriver den alltid läsvärde Lars Gustafsson i Expressen. Wagner har aldrig upplevt en sådan storhetstid som nu. Han intar en större plats i den seriösa musiken än Wienklassikerna. Men uppenbart måste man samtidigt fula ut honom eller rättare sagt, hans senromantiska scenbilder, för att få tillåtelse att njuta av honom. Vilket sällsamt hyckleri! Det påminner om pastorn som går ner i källaren och tar sig en snaps före middagen. Wagner får bara intas i källaren. Monteverdi i bordellen? Det är ju inte det enda. Det räcker inte längre att sopraner ligger perfekt i toncentrum och klarar halsbrytande koloraturer, de måste ha bröstvårtor också. Bordellen drar in på operascenen, för att inte tala om teaterscenen. Provokationsestetiken skaffar de prestigehungriga konsthallarna pressens uppmärksamhet men berövar publiken allt verkligt intresse. Vem är längre chockerad av att se en längs longituden halverad get nedsänkt i sirap?

Man tycker sig leva i en atmosfär där konstskaparna har förlorat förtroendet till sina egna önskningar och måste bygga in ett nej i varje positiv utsaga. Vilket larv! Förvisso: här är en hadestrappa och jag fruktar att den är en rulltrappa. Den har bara en riktning.

Annonser