Den som icke lever livet nu,

lever aldrig – vad gör du?

(Piet Hein)

Det bästa man kan spara till man blir

gammal är sig själv.

(Salon Gahlin)

—-

Bertrand Russel: Känn dig inte säker på någonting. Var alltid noga sanningsenlig även om sanningen är obekväm, för det uppstår alltid besvärligheter när man försöker dölja den.

—-

Einar Már Gudmundsson: Poesin är en kamp mot tomheten. Den är sökandet efter innehåll i livet. De nyss gångna åren, nyliberalismens tid, var ett liv utan diktkonst, en innehållslös kurragömmalek med tomheten. Så kunde jag spinna vidare – men hur förhåller det sig med slummen? Finns den i vårt inre? Hur mäter vi en sådan handelsbalans? Är det stor inflation i smärta? Vilket är glädjens börsindex? Eller borde vi snarare fråga: hur gick det med omtänksamheten i rikedomen?

Det säger betydligt mer om nutiden än om poesin, att det är få som söker sig till den.

—-

Litteraturen har inte längre någon central plats i Europa. Eliterna i samhället är numera inte litterärt skolade och anser sig inte heller behöva vara det för att erövra en plats bland samhällets beslutsfattare. Någon ändring lär heller inte vara att vänta, menar Heléne Merlin-Kajman i Le Monde.

—-

Tron på Gud är en produkt härrörande från religiösa institutioner. Ofta görs felet att blanda ihop vidskepelse med ”Gud”, men det finns ingen inneboende tro på ”Gud” alls.

Kan grunden för en religion utgöras av ett antal inkorrekta påståenden?

Teologin kommer att kollapsa under sin egen tyngd. Låter man bara teologerna fortsätta att prata kommer detta att ske av sig själv.

—-

Ett rättssystem som inte kan upprätthålla sin auktoritet är inget rättssystem. Utan auktoritet har rättssystemet helt enkelt inte längre någon legitimitet. Bör begrundas!

—-

Det är, precis som jag alltid har trott, bara dumt att föreställa sig att ens personlighet förändras särskilt mycket under årens lopp. Den vidgas, det är allt. Mycket som är undermedvetet, blir medvetet. Men jag tvivlar ganska mycket på att yttervärlden påverkar personlighetens kvalitet i särskilt hög grad.

Den tragiska och komiska sanningen om livet: att man är så föga delaktig i dagens stora angelägenheter. Politisk glöd, medvetenhet om världens orättvisor, förhoppningar om framsteg, farhågor, skräck, fruktan etc, etc…upplöses inför den våldsamma hettan i ens bekymmer för vardagslivets rutiner.

(Joyce Carol Oates, Dagbok 1973-1982)

Advertisements