Ryggsäcken

Det finns ett ämne som vi saknar kunskap om

och därför inte borde väga något,

inte uppta någon plats.

Ändå fyller det hela ryggsäcken!

Grässtråna och löven, så vana att dö,

följer puckelryggarna med blicken.

Snödrivan lyfter förvånat på huvudet.

Sjön klättrar upp på vägkrönet

för att ta sig en titt på de nedtyngda varelserna

som löper fram och tillbaka på stranden,

som om de försökte hinna fatt,

dels undkomma någonting.

(Werner Aspenström)

—-

Att läsning av skönlitteratur är ”nyttigt” bekräftas nu även av neurovetenskapen. Forskningen visar nu att läsning av skönlitterära verk stimulerar hjärnan och även hur vi agerar i det dagliga livet. Man anser att berättelserna aktiverar många delar av hjärnan.  Ord som ”lavendel”, ”chinnamon” och ”tvål” framkallar inte bara ett svar från språkbearbetningsområderna i våra hjärnor, utan aktiverar även områden som hanterar dofterna. Det sätt som hjärnan hanterar vissa metaforer på, uppväcker det sensoriska cortex. Samma är det med ord som beskriver rörelse, som stimulerar regioner i hjärnan som skiljer sig från språkbearbetningsområdena. Läsning kan ses som en levande simulering av verkligheten ”körs på medvetandet hos läsaren precis som datorsimuleringar körs på datorn”. Dessutom ges läsaren möjligheten att fullständigt gå in i andra människors tankar och känslor.

Forskningen visar också att personer som ofta läser skönlitteratur verkar bättre kunna förstå andra människor, kan känna empati för dem samt se världen ur deras perspektiv. Precis som datorsimuleringar kan hjälpa oss att komma tillrätta med komplexa problem, som att framföra ett flygplan eller att åstadkomma en väderprognos, kan berättelser och dramer hjälpa oss att förstå komplexiteten i det sociala livet. Att läsa stor litteratur har länge varit känt att förstora och förbättra oss som mänskliga varelser. Det senaste är nu att hjärnforskningen visar att detta påstående är sannare än vad vi trott.

—-

Hjärnan är ett mikrokosmos av minutiöst strukturerat kaos.

Vi är en produkt av vårt genetiska arv och vår under livet inhämtade erfarenhet.

Högt IQ är ingen garanti för sunt förnuft Det händer allt för ofta att intelligenta människor förfäktar åsikter som strider mot det sunda förnuftet.

—-

Ingenting ärligare, ingenting sakligare – än flykten. Hur vill du göra dig till flykt duglig, om icke genom ett nej till allt det som är ”sten i vingen”! (Vilhelm Ekelund)

—-

Vi tycks svänga fram och tillbaka mellan att tro att livet har en ”mening” och att det är ”meningslöst”. Vid vissa tillfällen är ens tro mycket övertygande, vid andra inte. Det tjänar ingenting till att försöka förena dessa två övertygelser Begrepp är begrepp, ingenting annat än ord…livet är livet, det närvarande ögonblicket… problemen börjar då vi blandar samman de två. Tanken på ”döden” är skrämmande, men döden som ”händelse” är neutral, den upplevs inte som ett begrepp och är därför befriad från sin emotionella aura. Det är emellertid helt berättigat att man är rädd för smärta. För mig verkar det endast intelligent och mänskligt att vilja bli besparad smärta – vare sig den är ”onödig” eller ”nödvändig”(och begreppet ”nödvändig” smärta är tveksamt), utan några teologiska antaganden om belöningar för lidande och martyrskap, för smärta av alla slag äger rum i ett vakuum och är ett slöseri. (Joyse Carol Oates, Dagbok 1973-1982)

 

Advertisements