Hellre det löjliga i att skriva

dikter än det löjliga i att inte

skriva några.

Helst har jag mina

reservationer.

Hellre ett kaoshelvete än ett

ordningshelvete.

Helst byrålådor.

Helst betraktar jag faktiskt

möjligheten att tillvaron har

ett berättigande

….

?Följande dag

ser ut att bli solig,

fast de som ännu lever

bör bära paraply.?

(Wislawa Szymborska 1923-2012)

Poeten och nobelpristagaren Wislawa Szymborska har gått ur tiden, 88 år gammal. Hennes diktning kännetecknades av en enkel och lekfull vers med trådar av underfundig ironi. I Akademins motivering för nobelpriset framhölls att hon kunde ses som poesins Mozart och att hon kunde tackla allvarliga ämnen med humor.

Szymborskas vers var till synes enkel, men subtil och ofta djup och oförglömligt vacker. Polens president Bronislaw Komorowski säger i en kommentar:”I hennes dikter kunde vi hitta briljanta råd, som gjorde världen lättare att förstå.”

—-

Sara Stridsberg i AB om Joan Didion:”En åldrad och skräckslagen sjuttioåttaåring (född 1934) som inte längre vågar köra bil och som försöker ta sig runt sitt hem i New York utan att trilla och utan att förlora fotfästet varje gång hon tänker på sin döda dotter”. ”Det finns inget sätt att handskas med det vi förlorar”, skriver Didion. ”Trots att åldrandet förblir livets mest förutsägbara händelse, tycks det inte vara möjligt att greppa dess framfart med mindre än att vi brutalt erfar det själva. Vi inbillar oss att vi alltid kommer att springa omkring i röda sammetssandaler med tio centimeter höga klackar, att det inte kommer en dag när det inte längre passar sig med pärlor, samma sorts dumhet som får oss att lämna gamla människor ensamma för att dö med tv:n som enda sällskap. Jag har faktiskt levt hela livet fram till idag utan att på allvar tro att jag skulle åldras”.

Om föräldrarskapet skriver Didion så här:”Sedan min dotter fötts hände det aldrig mer att jag inte var rädd.”

—-

Jag insåg att jag mycket hellre såg litteraturen som ett yrke, en konstform, en vetenskap eller nästan vad som helst utom ett hantverk. Vad hade det hantverksmässiga någonsin haft att säga om världen, människans belägenhet eller sökandet efter mening? (Elif Batuman)

—-

Kom just att tänka på att jag är årsbarn med Leonard Cohen, Sven-Bertil Taube och Sven Wollter. Tre som sannerligen inte ligger på latsidan eller lever ett stilla pensionärsliv. Så länge man lever i en tillvaro fylld av frågor och fortfarande formulerar på svaren, finns det ingen plats för ett vegeterande liv. Eller som Leonard Cohen ser det: jag rapporterar från ett liv i mörker, rapporter som ändå skänker ett ljus.

Advertisements