Här är många tysta revir. Det ena

nynnar obemärkt i det andra. Bortom

sjön syns åsar framträda genom dimman,

socken vid socken.

I en blick ryms tillvarons slut och början.

Här är gränsen. Allt är så nära det kan

vara och den saknad jag känner rymmer

allt det som pågår.

(Bengt Emil Johnson)

—-

Återigen talas om författarens val av skrivdon. En av de vanligaste frågorna i en författarintervju är ”skriver du på maskin eller dator eller med penna?”. Numera förekommer av naturliga skäl inte så ofta hamrandet på skrivmaskin och kladdandet med tippex. Bara några få entusiaster som Woddy Allen och Jan Guillou förtsätter envist att skriva med sina antika skrivmaskiner.

Sigrid Combychen säger att det finns ett nära och tyst släktskap mellan datorn och pennan. ”Knattriga skrivmaskiner tillhör kontorslandskapen och ljudet har numera retrokvalitet, men är odrägligt rakt igenom en roman”.

Den rumänske författaren Mircea Cartarescu använder bara datorn när han skriver akademiska texter eller politiska artiklar. Poesi, romaner och essäer skriver han för hand, med kulspetspenna. ”Allt handlar om hur du vill att din text ska bli. Om du vill att den ska vara väldigt snabb och rakt på sak då ska du skriva på datorn. Men om du ser skrivandet som långsamhetens konst, som jag gör, då skriver du också så långsamt som möjligt. Jag ser mig själv som en hantverkare som gör unika saker.”

Medan Mirca Cartarescu ser till att lagret av kulspetspennor alltid är välfyllt har hans amerikanske kollega Michael Cunningham ett helt annat förhållningssätt till skrivandet. För honom är datorn en punkt mellan det egna medvetandet och boksidan. ”Det är därför jag älskar min dator så mycket. För att ord på en datorskärm nästan känns som projicerade drömmar, små flytande hallucinationer som fortfarande är oändligt formbara, men kan försvinna när som helst bara så där – poff! Det är en mycket mer direkt upplevelse av hjärna mot papper, men jag saknar verkligen inte den där omedelbara fysiska upplevelsen av att skriva på en skrivmaskin.”

”En tom datorskärm får mig att vilja kräkas. Datorn befrämjar inte det goda skrivandet”, säger Niven Govinden och menar att ett linjerat anteckningsblock inte på samma vis ”sätter sig till doms” över författaren.

—-

Vi som lever är bara de döda på semester. Den flyktiga semester från den bestående döden. (Bodil Malmsten)

—-

”Att vara vänlig” – ett av de finaste målen för ett nytt år. Har effekt både på dig själv och andra. (Alian de Botton)

—-

För kyrkan gäller det inte bara om att slipa ner trösklarna, man måste också såpa kyrkans entré, så att folk lätt ska kunna rutscha in i den goda kyrkliga gemenskapen. (Dag Sandahl)

—-

Enligt det moderna fysikaliska språkbruket är ”ingenting” ofta instabilt.

—-

Pakistan tar årligen emot mångmiljardbidrag i dollar från USA, samtidigt som det officiella hatet i Pakistan mot USA trappas upp år efter år. Cristopher Hitchens skrev 2011:”De hatar oss eftersom de står i skuld till oss och beroende av oss. De två viktigaste symbolerna för Pakistans stolthet, sin armé och sitt kärnvapenprogram, parasiterar på amerikanskt överseende och beskydd. Att sedan Pakistan åtog sig att inrätta en fristad för Osama bin Ladin kan bara ses som grädden på moset. Feghet och falskhet är vad som främst kännetecknar Pakistans skamlöshet”. Det är väl inga överord att påstå att Pakistan förnedrat USA. Om Pakistan var en person skulle man om denne kunna säga att han (för det är alltid en man i detta land) var humorlös, paranoid, osäker, självrättfärdig, lidande av självömkan och självhat, och sist men inte minst en förhärdad antisemit och hyser sympati för sharialagarna.

Vad värre är så måste det obetingat ses som att det är USA som varit katalysatorn i Pakistans negativa utveckling mot en ”skurkstat”. Sanningen är nu också den att USA och NATO fört och för krig i fel land. Det är inte Afghanistan som borde bekrigas utan rätteligen Pakistan, där de verkliga problemen finns, eller när det gäller bin Ladin, fanns.

—-

Något som ständigt behöver upprepas; yttrandefriheten är en hörnsten i demokratin och friheten, bara människor som vill leva i en bur och kyssa handen på sin fångvaktare värderar censur.

—-

När någon idag säger att han/hon inte vet eller inte visste, så beror detta bara på lättja. ”Att veta” är inte längre något svårt.

—-

Kan vi inte införa en lag som förbjuder kränkning av verkligheten?

—-

I Libyen har antagits en valberedning inför de kommande valen. Lagen föreskriver bl a förbud mot utländsk finansiering samt att endast 10 procent av platserna ska upplåtas för kvinnor. Lagen föreskriver även att kandidaterna ska ha kandidatexamen, vilket ytterligare försvårar för kvinnor att bli valbara.

Annonser