De paralyserade

Hjortarna har lagt sina tunga kronor

på den översta slanan i stängslet.

Vad är det för en konstig lydnad?

Vad är det för ett svårmodsbly?

Stängslet har svaga punkter.

Ville de, kunde de fly.

(Werner Aspenström)

—-

I dessa yttersta av dagar, när det i Sverige görs ihärdiga försök att återuppväcka den så kallade helvetesläran, finns det kanske anledning att erinra om vad den ryske religionsfilosofen Nikolaj Berdjajev skrev i sin bok ”Vägar till själkännedom” om just denna läran.

(Om Berdjajevs bok skrev Sven Stolpe ”det andliga äventyr han inbjuder sina läsare till överträffar varje annan erfarenhet, som den samtida litteraturen erbjuder”.)

Av den traditionella kristna eskatologin finns en hemsk sida. Därmed kommer jag in på ett tema som plågar mig avsevärt mer än temat om döden. Problemet om den eviga döden och det eviga helvetet är det mest plågsamma problem som har kunnat uppkomma inför det mänskliga medvetandet. Det viktigaste i detta, har det förefallit mig, är följande. Om man accepterar att det finns en evighet av helvetesplågor, så förlorar hela mitt andliga och moraliska liv all mening och allt värde, eftersom det förflyter under tecknet av terror. Under terrorns tecken kan sanningen aldrig uppenbaras. Jag har alltid förvånat mig över människor som har räknat med att hamna bland de utvalda och som räknar sig till rättfärdighetens domare. Det största motståndet hos mig väcks av varje försök till objektivering av helvetet och till att bygga en ontologi utifrån helvetet, som de traditionella teologiska lärorna gör. Jag betraktar detta som dogmatisering av urgamla sadistiska instinkter hos människan. Existensen av ett evigt helvete skulle vara det starkaste argumentet för att vederlägga Guds existens, gudlöshetens allra starkaste argument.

Människorna har mycket lätt att förkunna ankomsten av världens slut och grunda det på att den genomlever agoni och att den historiska epok går mot sitt slut, som de är förbundna med genom känslor, affektioner och intressen. Till grund för en sådan ideologi ligger kraftlöshet, apati och rädsla. Men från tillstånd av apati och rädsla kan inget positivt komma att ske.

—-

Simone Weil: Den övertygade poserar alltid, han använder sin övertygelse som en social mask. Styrkan i min tro kan bara prövas när jag argumenterar individuellt Det är ingen prövning att humma med alla de andra. Ingen annan än jag själv kan granska och rannsaka det sagda. Den största och farligaste frestelsen: att stänga av allt tankearbete, att bli ett lastdjur, bortom allt mänskligt förnuft och varje rationell tanke. Dogmernas mylla är det lydiga kollektivet.

—-

De ädla tankarna – De ädla tankarna mötte jag en morgon på vägen och frågade dem om det inte kändes besvärande att ena dagen som en vacker melodi vara satta till filosofiens kammarorgel, andra dagen blandas med narrarnas skrän på torget. – Nej, varför det? frågade de. Vad bryr blomman sig om i vilket knapphål den sitter, och vad frågar logaritmtabellen efter om det är ett matematiksnille eller en dum skolpojke som slår i den? (Olle Holmberg ”Tankar i en husvagn”)

Advertisements