Nordlig storm. Det är den tid när rönn-

bärs-

klasarna mognar. Vaken i mörkret hör

man

stjärnbilderna stampa i sina spiltor

högt över trädet.

(Tomas Tranströmer)

—-

Jag går ner till stranden och sätter mig vid sjöbodens vägg. Det doftar av tjära, hav, tång och nät och tätt intill väggen står andra hundlokor, miljoner år gamla. Snart skall de vaja rasslande i vinterstormarna med sina avskalade blomsterspröt och frukter. Dimman kommer och går och natten kommer och går. Fiskarens svarta eka skjuter upp sin silhuett mot havets ljusa horisont, ute på kobbarna börjar tärnor och måsar och änder att väsnas så sakta. Gryningen är inte långt borta. Och när solen stiger, då kommer aurorafjärilen på besök till lokorna, snusar i korgarna, tar metodiskt en efter en och fladdrar vidare. Hanen är vit och har starkt gula spetsar med en svart kant på de övre vingarna. Hennes undervingar är mönstrade med gröna fläckar, som små skuggor efter asparnas blad.

Här sitter jag och blandar min brygd av sorg, poesi och botanik med dofterna och havets ljud. Natten är fylld av ett vitt svepande sken, om man tar tid på sig, så att ögat urskiljer allt och ingenting glömmer eller döljer. Himlen har ännu glans av bärnsten och snäckskal. Eller är det blott en inbillning från solnedgångens sista utspel?

Jag sitter länge på sjöbodens trappa och blir vän med vemodet.

(Ur ”Blomstervandringar” av Harriet Hjorth)

—-

Vår kultur är baserad på vår strävan efter odödlighet. Detta har inspirerat till att grunda religioner som utlovar ett nytt liv efter detta. Våra kulturella, filosofiska och religiösa system livnär sig på vår dröm om odödlighet. Även om vi medicinskt skulle kunna förlänga vår livstid så skulle ändå skräcken för döden bestå, liksom drömmen om ett fortsatt liv efter detta. Men få verkar ha tänkt över vad ett ”evigt” liv skulle innebära – ett oändligt liv av tristess. Och var skulle detta ”eviga” liv utspela sig? Knappast på planeten Tellus, som har svårigheter redan nu att åstadkomma ett drägligt liv för hela sin snabbt ökande befolkning.

—-

Religionsfrihet är en främmande rättighet i länder med islamskt styre. Inte heller tillåter islam att man lämnar denna för en annan religion. Detta tycks okänt för Svenska kyrkan, som allt oftare ser islam som jämbördig med kristendomen. Jag rekommenderar ett försök att få bygga en kristen kyrka i ett land där islam råder. Lycka till!

—-

Michele Bachmann:” Gud sänder budskap genom naturkatastrofer”. Detta var Bachmanns budskap till det amerikanska folket efter jordbävningen och inför orkanen Irene. Vilken katastrof om denna kvinnan (eller för den delen Rick Perry) skulle bli USA:s nästa president.

PS. Senare har en talesperson för Michele Bachmann sagt att ”hon skämtade” med sitt uttalande! Detta är väl något som knappast stärker Bachmanns trovärdighet.

—-

Att göra gott för Guds skull. En form av ögontjäneri?

—-

Den allt tätare förekomsten av så kallade Tankesmedjor innebär inte att tänkandet i dessa skulle vara speciellt utvecklat. Bara att de tänkande där har betalt för att tänka och då helst i ägarnas riktning.

—-

Substantiellt kritiskt tänkande förutsätter i grunden goda kunskaper.

—-

Det är illavarslande när den fria tanken börjat att ifrågasättas, och bara det som håller sig inom ramarna för det för tillfället politiskt korrekta tillmäts respekt och betydelse.

—-

I en intervju i G-P säger den nye biskopen i Göteborgs stift, Per Eckerdal, att han aldrig haft anledning att ifrågasätta Guds existens.

Det är lätt att erinra sig vad Tage Danielsson uttryckte sig om tvivlet; utan tvivel är man inte riktigt …..

Advertisements