Andrum juli

Den som ligger på rygg under de höga träden

är också däruppe. Han rännilar sig ut i tusentals kvistar,

gungar fram och tillbaka,

sitter i en katapultstol som går loss i ultrarapid.

Den som står nere vid bryggorna kisar mot vattnen.

Bryggorna åldras fortare än människor.

De har silvergrått virke och stenar i magen.

Det bländande ljuset slår ända in.

Den som färdas hela dagen i öppen båt

över de glittrande fjärdarna

ska somna till sist inne i en blå lampa

medan öarna kryper som stora nattfjärilar över glaset.

(Tomas Tranströmer)

Vi vet att våra sinnen är ofullkomliga. Men även med ofullkomliga sinnen kan vi upptäcka mycket.

Den mänskliga moralen kan ses som ett resultat av samhälleligt konsensus.

En del godtrogna politiker tror att islam är en förhandlingsbar religion. Så är det definitivt inte. Kristendomen, eller snarare de kristna kyrkorna, är däremot i stor utsträckning anpassningsbara till det för tillfället politiskt korrekta. Så t ex Svenska kyrkan.

Vetenskapen har degraderat Gud till en passiv åskådare eller till något som inte ens finns.

Om man intresserar sig för människans villkor är det helt omöjligt att undvika föreställningen om Gud. Man undrar över världsordningen, om det finns någon teleologisk tendens i världsordningen, ett mål för skapelsen, och varför inte kalla denna tendens för Gud? Det är omöjligt att tala om filosofi utan att först granska Gud. I mitt tänkande har jag haft privilegiet att starta från en förutsättningslös position. Jag har aldrig varit religiöst förtryckt. Jag försöker bara komma underfund med hur det ligger till. Jag skulle naturligtvis hellre se att det funnes en barmhärtig Gud och att livet hade en mening. Det vore väldigt trevligt. Men jag har aldrig funnit något spår av en Gud som bryr sig om oss.

(Willy Kyrklund)

På morgonen när ögonen kändes, som fyllda med grus, steg solen och började guldsmida granitens väldiga former. Morgonbrisen la små blåa stråk, med lätt hand i de blanka sunden – och målarn frågade sig själv om han levde eller om detta var paradiset?

(Roland Svensson 16 juli 1948)

Sommaren har sina fullkomliga dagar. Lugna vackra – mogna med en rik atmosfär – blanka kvällar och nätter. Jag förlorar dem alla, hur ska detta sluta? En mängd ovidkommande händelser tar för stor plats! Lätt bris och sol. Havet är fullt av seglare, som går söderut – norrut – österut.

(Roland Svensson 17 juli 1948)

Ur Shakespeares ”Pericles”: Låt oss rensa landet på alla dessa drönare som tar honungen från bina.

Advertisements