På djupet bedrar dig människan, men på ytan kan du lära känna henne. Varje människa utgör en egen värld. Ju färre möjligheter och talanger hon har, desto djupare och starkare är de. Ge en människa allt hon ber om, överös henne med kärlek, förmåner och allt hon önskar sig, och hon kommer ändå inte att bli lycklig.

Allt man tror att man måste få veta mår man bättre av att inte veta någonting om.

Vi måste försöka att göra oss till vän med tiden. Leva i samklang med tiden, leva i den, vårda den som man vårdar någon man älskar. Detta trots att tiden kan upplevas som en fiende som ständigt hotar med att döda oss.  Men just för att den är så värdefull, ja rentav oersättlig, måste vi älska den.

Nikolaj Berdjajev grundade sin kristna tro genom bortseendet av vissa fundamentala bibliska utsagor. T ex det med Helvetet och de eviga straffen. Han utesluter de, som han kallade det, sadistiska inslagen i NT. Han hade även svårt för vissa av Jesu liknelser som han ansåg vara motsägelsefulla. Berdjajev grundade sin tro genom att utesluta det mest motbjudande och anstötliga i kristendomen.

Man måste nog säga att Berdjajev gjorde det lite väl enkelt för sig. Jag vill gå så långt att jag kallar det för falsk kristendom. Kirkegaard var ärligare i sina slutsatser om det ”absurda” och ”trons vanvett”. Ska Bibeln utgöra grunden för kristendomen och den kristna tron måste alla Bibelns utsagor gälla, man kan inte bara plocka ut ”godbitarna”. Berdjajev begick misstaget att intellektuellt försöka förstå kristendomen, att sätta förnuftets stämpel på tron och bortse från trons dårskap. Och detta går bara inte. Här hade Kirkegaard helt rätt!

Med Berdjajev och Kirkegaard i bakfickan så kommer man lätt till slutsatsen att svårigheterna gör att kristendomen framstår som omöjlig rent intellektuellt sett. Teologerna menar att kristendomen inte har någon bevisbörda alls och att tron ÄR både vanvettig och oförnuftig. Det är en villfarelse att tro att två gånger två är lika med fyra!

Bättre än att bli upprörd och förvirrad är att allvarligt överväga hur vår stund på jorden ska förnuftigt framlevas.

Det är ett faktum att så länge man är rädd för att stå på egna ben så fortsätter det tvångsmässiga behovet av att följa ett system.

Om alla var rationella skulle det inte finnas några kyrkor.

Annonser