Barbara Ehrenreich har skrivit en välkommen liten bok med den svenska titeln ”Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Ehrenreich ifrågasätter myten om det positiva tänkandet, som hon menar ersatt allt kritiskt tänkande överhuvudtaget och som utvecklats till massbedrägeri i stor skala. Vi lever i intoleransens tidevarv, där allt negativt ska utrotas och man vägrar att fatta hur farligt det är med konsensus, att reagera som pavolvska hundar i alla situationer. Det ovetenskapliga som ges sken av viktighet. Den positivt tänkande-sekten är en rörelse som aktivt motarbetar förnuftet och är en farlig ideologi. Betecknande är att den kristna högern i USA anammat den New Age-inspirerade positivt tänkande ideologin.

Jim Al-Khalili poängterar i sin bok ”The House of Wisdom” hur det under islams begynnelse inte fanns  några konflikter mellan religion och vetenskap och att Koranen uppmuntrade till noggranna undersökningar av alla Guds verk. Al-Khalili menar att dagens islam mycket står i kontrast mot vårt västerländska, sekulära, rationella, toleranta och upplysta samhälle. För tusen år sedan var rollerna ombytta. Den arabiska vetenskapen var produktiv i mer än 500 år och hade sin gyllene ålder mellan 900 till 1100-talet. Detta var den mest imponerande perioden av bildning och undervisning sedan antikens Grekland, och de dåvarande islamska härskarna stod som beskyddare av vetenskapen.

I dag är vetenskapen i ett kroniskt tillstånd av vanvård i den arabiska världen. Otillräcklig finansiering av forskning och utbildning, trög byråkrati, religiös konservatism och en inrotad rädsla för vetenskapen, är det som idag lägger sin hämsko över den arabiska utvecklingen.

Den pakistanska fysikern Abdus Salam, som fick Nobelpris 1979, säger ”Av alla civilisationer på denna planeten är vetenskapen svagast i länderna med islam”.

Vem bär inom sig

mer än språkets stolthet

att känna det begränsade

det onämnbara.

och sitter man då riktigt stilla

med minnet tömt

öppnas åter denna världen.    (Folke Dahlberg)

Jag såg att häggen blommade, det kom

en doft av den.

Då gick jag till min älskade och sade: se

och känn!

Hon stod vid makaronerna, hon sydde på

en klut.

Och när hon lyfte ögat hade häggen

blommat ut.                                                (Alf Henrikson)

Annonser