I en intervju säger Woody Allen:

De naiva människorna med sin genuina religiösa tro, är i regel de lyckligaste. De har den avundsvärda gåvan att kunna tro vad som än händer dem. Deras tilltro till Gud är äkta och hjälper dem ur allehanda motgångar. Det enda av verklig betydelse är tron. Den egenskapen överträffar till och med den världsliga kärleken mellan man och kvinna. För även om den ger mycket kraft och glädje, uppstår en situation då den ena av parterna dör. Vad som då finns kvar är bara ens egen andliga kraft. Har man då inte en stark inre säkerhet, en inre tro, kan det vara svårt att gå vidare i livet. Men jag upplever att mångas tro är blind. Den hjälper, men den kräver också att man blundar för verkligheten.

Det enda som som jag tycker är intressant är de allmängiltiga existentiella motiv som rör vår plats i livet och i världen. Jag tror inte man kan ha en bättre målsättning än att tampas med de så kallade existentiella problemen, de som rör vår tillvaro.

Frihet är en skrämmande tanke är ett axiom från existentialistiska tänkare. Det råder ingen tvekan om att när man väl är fri är situationen skrämmande.

—-

Den svåraste av frågor: Om Gud – varför Auschwitz?

Här står orden sig slätt – förklaringen kan bara uttryckas genom tystnaden.

Advertisements