I boken ”Farenheit 451” beskriver Ray Bradbury hur makten gjort människor  själlösa och okritiska genom att bränna alla böcker och i stället försett människor med tom, gapig underhållning som projiceras på stora väggar i människors hem. Ursäkta, påminner inte detta faktiskt om nutid? Kanske är det så att de flesta människor inte märker när en kultur håller på att falla samman.

Malin Lindroth skriver i G-P Kultur: Varje samhälle behöver en motkraft. En zon där vi kan omformulera oss givna historier om vad det är att vara människa, utmana våra egna myter. Vad kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och likasinnade behöver förstå är att det samhälle som bygger bort förutsättningarna för den sortens berättelser samtidigt bygger på sin egen kista. Är det någon som läser Herbert Marcuse nuförtiden? Om inte kanske det har blivit dags att damma av ”Den endimensionella människan” från 1964. I en tid när välfärdssamhället, enligt Marcuse, hade blivit så effektivt i att leverera välstånd att alla grupper som tidigare stått för kritiken hade integrerats i systemet, ställde filosofen sitt hopp till konstnären. Vem ska man hoppas på i dag?

Khadaffis oljetillgångar har blivit viktigare för USA och EU än massakern på de revolterande och frihetssträvande libyerna. Folkmordet kan utföras utan att USA eller EU gör något alls. Nu gömmer man sig bakom det impotenta och genomkorrupta FN.

Det kapitalistiska systemet visar cynismens fula tryne när man möts av tidningsrubriker som denna: ”Naturkatastrofen kan kickstarta den japanska ekonomin.”

Religionens akilleshäl: Tänker man för mycket blir det svårt att tro.

Gör försöket att börja tänka från noll. Hur går det då med all metafysik och religion?

Rikta dina tankar till det du SER, inte till spöken!

De söker mening i sitt liv, hittar ingen, de orkar inte söka vidare, de fastnar i stället i en färdiggjord idé, som de förvandlar till sin egen.

Annonser