Mats Rying intervjuar 1981 i sin bok ”Poeter till svars” bl a Tobias Berggren, som svarar så här på frågan ”Är du inte rädd för  den kulturella utarmningen?”:

Jag är rädd intill desperation för vad som kommer att hända när en generation som gjorts kulturellt urarva tar över maktposition efter maktposition här i landet. Den historielösa människan har så att säga inte riktigt fått kläm på begreppet människa, därför att det är våra handlingar, våra verk, som beskrivs i historien, det är de som definierar vår art. Har man inte fått syn på vad människa är, har man inte blivit medveten om sin tillhörighet i en lång tradition, sin gemenskap med människor över generationer och tidsgränser, då har man svårt att hantera också sitt eget liv, sitt personliga minne. Då uppstår det oerhört lätt en människosort som inte kan vara konsekvent, som lovar och inte håller och som befinner sig i svår obalans med sig själv därför att hon inte riktigt vet var någonstans hon befinner sig på skalan mellan närhet och avstånd till andra människor. Utan människoförståelse, som det ju djupast handlar om när man läser litteratur och historia, skapas en farlig jaglös människa, som ständigt är oförmögen att besluta sig och välja förnuftigt och som fladdrar omkring och plötsligt tar livsfarliga beslut, som hon envetet håller fast vid. Vi börjar se fler och fler exempel på förstenade människor som klänger sig fast vid sådana blinda beslut därför att dessa beslut ersätter deras ego. I stället för ett jag finns ett svart rum som man fyller med rigida beslut, eller med alkohol, eller med sex…. Bristen på orientering i vårt kulturarv i skolan i dag kan ytterst leda till den jaglösa människan. Hon är nollan som man kan ställa en etta framför och därmed lätt skapa verkliga fascistiska strukturer.

Så menade Tobias Berggren 1981. Hur ser det ut i dag trettio år senare?

Det finns

längst inne i mig

en punkt av stillhet

som ingen kan förstöra.  (Göran Sonnevi)

Advertisements