Ju mer jag läser och funderar över samtidens många debatter och olika meningar uttalade av företrädare för religiösa fraktioner, desto mer övertygad blir jag om att Krishnamurti har rätt i sitt omdöme om att personer som kallar sig för religiösa, eller som utger sig för att representera sådana sammanslutningar, är i grunden fyllda av våld. Det märks alltför väl när någon sådan person kommer till tals. Det är inte precis någon kärlek som utstrålas mot den eller de, som uttalar åsikter som inte överensstämmer med deras egna. Tvärtom är de ständigt våldsbenägna i ord och tanke.

De religiösa strukturerna är auktoritära system och  auktoritära system är i grunden våldsbenägna. Våld och kärlek går aldrig tillsammans.

Stig Larsson (inte Stieg) säger att det är meningslöst att läsa Bibeln om man inte läser den bokstavligt. När man börjar rucka på språkets gränser då följer verkligheten med. I kulturvärlden idag är man helt emot att det överhuvudtaget finns en värdegrund, menar Stig Larsson.

Kirkegaard var ju av den uppfattningen att när det gäller Bibeln så måste man tro allt eller intet.

Den senaste vetenskapliga debatten på nätet rör nu frågan om ingenting verkligen är ingenting eller om ingenting i själva verket är någonting! Det finns ju ett vedertaget begrepp om att före Big Bang fanns ingenting. Själv har jag aldrig kunnat få detta i min skalle, och nu visar det sig att större auktoriteter än jag ifrågasätter detta ingenting. Man menar att kvantmekanikens grunder, det att någonting kan uppstå ur ingenting, omöjligen kan gälla universums uppkomst. Big Bang kan inte ha startat utan någon orsak. Man tror nu att det kan ha funnits ”svarta hål” före Big Bang. Och fanns det ”svarta hål” så fanns det också energi, och energi är ju verkligen inte ingenting.

Kanske är det som Goethe ansåg, att det är omöjligt att tala om en del av de problem som naturvetenskapen ställer oss inför, om vi inte också tar hjälp av metafysiken, men inte den metafysik som vi finner i de lärdas vishet, utan snarare den som var, som är och kommer att vara före fysiken, med fysiken och efter denna!

I dessa avtraditoneringens tider (politikerna säger ju att vi i Sverige har inga traditioner) kan det finnas skäl för att tänka på att tradition är ackumulerad kultur, själva utgångspunkten för varje ansträngning att tänka nytt. Utan traditionen blir skapandet tomt.

Att vara vän med sitt eget liv. Kan något vara viktigare?

Människan ser inte frihetens landskap, för burens galler finns inom henne.

Lyckan är kanske svår att uppnå, men hindren är inte i första hand ekonomiska.

Tvivlet är en akt av befrielse.

Annonser