Jag sätter mig vid kakelugnen. En praktfull kon av granved vilar överst bland brasans vedträn. Där jag sitter kan jag se hela rummet, låta blicken uppfyllas av dess skönaste möbel, som är en bokhylla i gammal stil, elegant som en gasell. I den finns uteslutande lyrik, böcker på jordens alla språk. Denna möbel lever. När som helst skulle den kunna sträcka ut sina fyra ben och börja spatsera. Den är sammansatt av otaliga själar, en explosiv kvantitet själar, någonting jämbördigt med det Absoluta. Det snidade gamla träet glänser som benen på furstliga vinthundar. Allt är själslig närvaro, allt rymmer en känslomässig laddning i skepnad av de mest absurda former. Om paradiset finns är det ett praktfullt bibliotek, ett väsen jag skulle kunna sova med och sammanleva med i evighet. (Gabriela Melinescu)

De stora lyckliga behövde sällan annat än ögonblicket till sitt framspringande. (Vilhelm Ekelund)

Emerson menade att man väljer mellan sanning och ro. Man kan inte äga båda.

De svårigheter som som psyket inte orkar smälta, får kroppen ta hand om.

Den som eftersträva en mening med livet, får själv utforma den.

Friheten måste erövras. Om man får den till skänks upplevs den inte som en frihet.

Det är sannerligen inte så enkelt att lära sig omfatta den uppreklamerade ”Tänk positivt”-filosofin. Då tror jag mer på att ”låta sig omslutas av ögonblicket”. Att så mycket som möjligt vara kreativ, leva i ett tillstånd av ”flow”. Kanske låter det virrigt? Men mina tankar leder mig så.

Dra sig tillbaka till det ”lilla” livet och de ”stora” frågorna. Undfly massmedias dumhetsindustri och konsumismens falska religion.

Bärigheten heter; musik, litteratur, skriva.

Annonser