Den pikanta ordduellen mellan sekreteraren Englund och skriftakrobaten Ranelid håller dessbättre på att ebba ut. Möjligen kan man tycka att Englund borde hållit sig för god för att gå i ordväxling med Ranelid. När det gäller Ranelid tycks det som om han saknar förmågan att kunna säga nej, eller så lider han av ett näst intill sjukligt behov av  ständig mediaexponering.

Vi är alla tidens fånge, skriver Johannes Edfelt. De i livet döda; de andligt döda i sin likgiltighet och kalla hjärtan.

Bakom marknadsgycklarnas skrik

sorlar källan av ren musik.

Långt bortom detta brusar ett hav,

det vars sälta du lever av.

Edfeldt diktar också om barndomens sinnesintryck:

– vad har de lämnat för avtryck i själens natur?

– vad har de alstrat i ung och mottaglig jordmån?

– Föremål, tillstånd djupnar till erfarenheter,

– lagras som varvig lera och bildar den mänska

– som jag i nuet är: en man i ett landskap.

Senare, på ålderns höst, funderade Edfelt över det oundvikliga slutet:

låt mig från sinnevärlden,

vars ljus jag grånat i,

i Intet sluta färden,

från frågors gissel fri.

Att se sin ålders höst blir ett med våren

vid adriatisk kust, där vågsvall slår

mot bergets fot-: jag räknar inte åren;

så låt mig leva ögonblickets vår.

Edfelts besvikelse över poesins allt trängre livsrum, formulerade han bl a så här;”att ha ägnat ett liv åt utövandet av lyrikens konstart bland en befolkning, där de flestas läsning inskränker sig till studiet av postorderkataloger och tipskuponger”.

När Edfelt i aforistisk, poetisk eller essäistisk form ställer frågorna om diktandets villkor på sin spets, har han lagt sig mycket nära Vilhelm Ekelund i dennes problematisering av författarrollen.

Det mest skrämmande samhället är det där åsiktsskillnader inte får finnas, och där vi alla ska tycka och tänka lika.

Det finns bara två alternativ, att ägna sig åt att läsa den riktiga litteraturen eller att stanna i det triviala.

Den moderna massan är en anhopning av ensamma.

Döden, det stora svarta gapet som ingenting kan mätta.

Om döden förlorar sin mening blir även livet meningslöst.

Annonser