Lika mycket som jag älskar sommaren, lika mycket hatar jag vintern. Jag avskyr att frysa, känna mig instängd när man inte kan gå ut utan att det blir ett stort företag. Man kan inte vara ute utan att det gör ont.

Om inte en global uppvärmning så åtminstone en lokal sådan. Klimatets normaltillstånd är förändring. Politikerna har missletts till att tro att det genom mänsklig påverkan går att åstadkomma ett statiskt klimat. Man önskar att våra beslutsfattare ville ägna någon stund åt att studera ämnet klimathistoria.

Willy Kyrklund funderade på sitt vis…

Främling du som färdas på havet och rundar en udde/vilkensomhelst på din väg vidare mot ditt mål – /lyssna i vinden efter mitt namn. Jag heter Elpenor./Jag som aldrig kom fram seglade hoppfull som du.

Styr efter topplanternan på din båt, den är dock ett högre ljus, inte så/mycket högre men iallafall. Du kan räkna med en osäker kurs/över mörka vatten. Detta vet du säkert.

Är samvetet kanske en kemisk process? Dock finns ju något som kallas – samvetets kemi.

Ekelund: För när vi uppnått det bekväma och behagliga, än sen då? Det är en återvändsgränd. En öppen grav.

Av en tillfällighet (?) föll min blick mot bokhyllan och fastnade vid Göran Tunströms ”Under tiden”. Läste några sidor. Vilken lisa för oroliga sinnen!

Valéry: Det är endast de ”svåra” böckerna som har något värde. (Jmf Ekelund och Emerson)

Man kan inte fylla krukan mer än till bredden. Men har ni hört vattenhämterskan sätta sig vid källan och håna sin kruka bara för att den inte rymmer ännu ett ös med vatten? Upplever nu som om min kruka är välfylld.

Ålderns höst. Men hösten kan vara vacker. I varje fall i början. Lindansardagar! Ofta funderar jag över tidens ohejdbara gång. Utan ångest, bara med en slags förundran. Och med insikten om att det som bör göras, bör göras nu och inte i en allt ovissare framtid.

Vem har sagt att det inte ska göra ont? Livet ÄR också lidande. Det är ingenting att dölja. Den som döljer det hamnar i en livslögn, som leder till självömkan och bitterhet. Ofta gör man allt för att sprida sitt lidande till omgivningen för att nå ett slags jämvikt.

Den kreativa verksamheten, den som Ekelund kallar produktiva, är kanske det bästa sättet att bekämpa de uppdykande demonerna.

Advertisements