Människans tankehorisonter kan inte stå öppna ut mot det oändliga. Tanken måste på något sätt bottna. Därför måste myterna och religionerna finnas. Står man inte ut med tomheten måste den fyllas med något.

Vårt klot är oändligt mycket mindre än ett sandkorn i jämförelse med dessa miljoners miljader universa, bland vilka vi försvinner. (Sagt av Voltaire redan 1764!)

Mänskligheten på jorden har bara funnits i en miljon år, vilket bara är en tiotusendel av universums ålder. Dessa tidsintervall sätter in människan i hennes kosmiska perspektiv. Kanske är livet på jorden unikt i hela universum. Det finns inga vetenskapliga bevis som utesluter denna möjlighet. Människan uppträder först efter 99,9% av historiens gång.

Vilket är det mest troliga:

A. Liv på jorden har slumpartat för miljader år sedan uppstått i sin enklaste form. Under årmiljaderna har sedan mycket långsamt skett en utveckling fram till den mångfacetterade  form av liv som idag finns på jorden.

B. Liv uppstod på jorden för ca 6.000 år sedan, då ett övernaturligt väsen skapade färdigutvecklade individer av alla olika slag, inklusive människan.

Naturvetenskapens empiriska forskning stöder till 99% alternativ A. Alternativ B finner sitt stöd i huvudsak utifrån teologiska grunder.

Vår sol är en av miljardtals stjärnor i vår egen lilla oansenliga galax – Vintergatan. Vår yttersta obetydlighet på stoftkornet Tellus framstår allt klarare.

Astronomen och författaren Peter Nilson menade att det som möjliggjort livs uppkomst på jorden är vår närhet till en stabil stjärna – solen. Med stabil menas här att stjärnan – solen – har en ”brinntid” av minst 3-4 miljader år. Så lång tid fordras nämligen för att skapa de förutsättningar som krävs för att liv ska kunna uppstå och kunna utvecklas till sådan nivå, som liv på jorden uppnått.  Stjärnor med så lång ”brinntid” som solen är särdeles sällsynta, därför så lite liv i universum. Detta är ju en avgörande förklaring till livets uppkomst och utveckling på jorden. Det krävs ofattbar lång tid plus energi. Alltså – solen är livgivaren!

Att få höra Peter Nilson förklara detta med sin sävliga småländska var en stor upplevelse. Allt verkar ju så självklart och helt spekulationslöst. Tyvärr gick Peter Nilson bort alldeles för tidigt.

Att se en värld i ett sandkorn

och en himmel i en vild blomma,

hålla oändligheten i sin handflata

och finna evigheten i en timme.   (William Blake)

—-

Vilhelm Ekelund: Vilket nonsens att tala om tillvarons meningslöshet! Livet är ofta svårt, därför meningsfullt i högsta grad.

Annonser