Ännu kan ingen förhindra oss från att tänka vad vi vill. Men att fästa tankarna på papper eller på nätet, börjar möjligen att bli betänkligt.

Vi lever i den politiska korrekthetens diktatur.

Även stenar åldras, nöts, vittrar sönder.

Att vända på stenarna/stenarna har liv.

Att vänta/är förstörd tid.

I stället för tv/läs poesi!

Med ålderns gång blir allt mer oöverkomligt. Tillvarons mysterium är alldeles tillräckligt för att fylla den tillgängliga tiden. Min inre trädgård är lika vildvuxen som min yttre. Man lär sig med åren att tona ned förväntningarna och det minskar graden av besvikelser. Det vardagliga kan vara nog så spännande.

Stillhet mitt i rörelse och oro/är fri från vilja,/riktning och tid./Det är att fullständigt låta det som är/få vara/från ögonblick till ögonblick.

Tänk alltid på: En enda tanke sätter fart på hela organismen. Vi ser sällan faran i själva tanken.

Varför slösa tid och kraft på det man ej kan påverka?

Det bästa eftermäle någon kan få: Jag har inte injagat fruktan hos någon.

Det enda som ger makt; avstå allt.

Begäret efter att uppleva skapa ett beroende.

Att offra nuet för framtiden är ett vansinnesdåd.

Fred kan aldrig uppnås genom våld. (Tillägnas alla krigsherrar och fredspristagare.)

Vi lever på en lugn ö av ovetskap/i ett obegripligt universum.

En filosof som samtidigt är teolog, blir en problematisk person. Kirkegaard är ett bevis därpå.

Livet blir verklighet endast när man är medveten om hur lätt det kan mistas.

Åldern – det långsamma bedövningsmedlet.

Tankeklotter – se där ett utmärkt ord för det jag sysslar med här.

Annonser