Som en fisk i nätet,

våldsamma kast,

först.

Sedan stilla.

Stilla.

Väggarna omsluter,

skyddar,

andas trygghet.

Men stänger inne.

Andens frihet

kräver flykt,

från det trygga.

Livet är i huvudsak ett själstillstånd, skriver Pessoa. Visst är det så. Därför så viktigt att hålla själen vid sunda vätskor. Men ack så sårbar själen är, ett hårt ord eller tandvärk och allt rasar samman och livet ter sig jämmerlikt. Men i stor utsträckning har vi själva faktiskt möjligheten att bestämma livets värde.

Redan Ovidius visste att berätta om tidens obevekliga flykt:”Åren rinner såsom flytande vatten. Den våg som flutit förbi kan inte återkomma. Tiden måste användas väl, åren springer i väg på snabba fötter. Inte följer något så gott på det första som ni njöt”.

Om din lycka är baserad på en illusion, på att du tror på något som inte är sant. Är då det bästa för dig att du aldrig får veta att din lycka grundas på något som inte är sant, eller att du själv eller någon annan avslöjar lögnen?

Platon menade att tanken kan inte tänka själv. Tanken påförs något utifrån och dina tankar är ytterst inte dina egna tankar. Detta är egentligen fundamentalt och klargör hur viktigt det är att vi förstår att vårt tankeliv formas av vad vi ser, hör och läser. Har vi verkligen detta helt klart för oss? Vi som dagligen tillåter oss matas med så mycket strunt. Hur ska vi kunna undvika att vårt tankeliv påverkas av detta. Hur otroligt viktigt det är att barnen förses med de ”goda” tankarna när deras ”tabula rasa” ska fyllas på.

Som en gammal man har jag erfarit att barndomens präglingar sitter kvar ännu uppe i hög ålder. Dock har jag kommit så långt att jag är fullt medveten om detta – att jag är präglad.

Det finns en tidlös visdom, som dock lever helt undanträngd i det moderna höghastighets-och kunsumtionssamhället. De inre resorna sätts på undantag till förmån för yttre ”upplevelseresor”. Underhållningsindustrin blomstrar medan reflektion och samling trängs undan.

Har ni någonsin hört en politiker säga att han eller hon läser poesi? Jag kan bara erinra mig en; förre kulturministern Bengt Göransson (S). Politiker i gemen är teknokrater och sådana saknar i allmänhet kulturell bildning, och det gör dem i förlängningen till farliga individer. Om politiker tillfrågas om vad de läser för böcker så blir svaren ofta det mest blir fackböcker och kanske någon gång en deckare av Marklund eller Mankel.

Emila Fogelklou skrev en gång: ”För att vara rätt läskunnig behöver man också bildning”.

Är det kanske så, som ”den tidlösa filosofin” Philosophia perennis menar, att nyckeln för att kunna tolka universum eller makrokosmos ligger inte i fysiken utan i metafysiken? Man kan förstå men inte förklara.

Dagarna går – varthän? Den ständigt pågående inre dialogen gör oss till det vi är. Människan är ett livslångt samtal.

Annonser