Det kan upplevas som både rogivande och uppmuntrande att läsa den kloke och underfundige Thomas Sjödins lördagskrönikor i G-P. Senast skrev han om åldrandet som en period i livet när man växer nedåt. Lövens fall vittnar om tillvarons nedåtgående rörelse. Ibland känns det hur det svajar till när man inser att man själv är en del av processen. Tröttheten kommer smygande och kroppen som gradvis rasar neråt. Tankar som dessa är knappast det som fyller ens vardag. Vem skulle orka med det? Men de kommer, som höstlöv där ute och som ilningar i själen därinne. Men det hör till själva uppdraget att vara människa att inte visa bort dem. I dessa dagar av politisk vilsenhet är det gott att få luta sig mot något som står utanför varje form av etablissemang.

Tid är allt du har, men en dag kanske du upptäcker att du har mindre tid än du tror.

Utan tvivlet stagnerar tänkandet. Tvivlet leder till ödmjukhet inför sitt eget och andras kunnande.

Har möjligen ärade politiker någon gång reflekterat över varför så många väljare upplever en rotlöshet och en allmän förvirring och som påverkar deras fördelning av sina röster?

Media använder idag lättvindigt begreppet lågutbildad som ett nedvärderande tillmäle. Jag tycker det säger mer om medias pågående infantilisering än om de lågutbildade. Efter ett långt arbetsliv kan jag utan vidare säga att jag under åren mött mer klokskap och levnadsvisdom bland lågutbildade än bland högutbildade.

Befolkningen väcker fruktan och bävan. Politikerna är rädda för vad befolkningen (väljarna) tycker och tänker. Dessutom visar det sig att allt fler politiker i Sverige är tveksamma till personvalen, som medför att de etablerade politikerna delvis tappar kontrollen över att ”rätt” personer blir invalda. Än har media inte uppfattat, eller snarare inte velat uppfatta, att Sverige har ett ”folkstyre” där politikerna är rädda för befolkningens åsikter. Detta trots medias ihärdiga försök att skola om befolkningen till de ”rätta” åsikterna. Kanske är det bäst att politikerna enas om att välja ”ett annat folk”.

Varför uppmärksammar inte våra politiker att det svenska rättssamhället håller på att vittra sönder? Nu senast hör vi att domare uteblir vid rättegångar på grund av hot, och att det blivit allt svårare att rekrytera nya domare. Försöker politikerna dölja de ökande missförhållandena eller står man helt enkelt rådlösa?

Kjell Espmark skriver:”Det offentliga samtal vi lever i lägger de rätta orden i vår mun, de rätta tankarna i vårt huvud och hjälper oss att glömma det vi inte bör minnas. Glömskan är ett tillstånd som passar den politiska makten alldeles förträffligt”.

Fallet Dawit Isaak är på tapeten igen, bl a ställs krav på att Carl Bildt ska göra en kraftfull insats. Det avgörande problemet med Eritrea och fallet Dawit Isaak är dock att Eritrea inte erkänner dubbelt medborgarskap utan ser Isaak enbart som en eritreansk medborgare, och som sådan anser de att krav från Sverige ses som en inblandning i interna angelägenheter. Att detta ska vara så svårt att förstå!

Advertisements