Sara Maitland skriver i sin bok ”A Book of Silence” hur vi bör fokusera på den goda, njutbara, privilegierade tystnad som kan beskrivas som en slags förhöjd frid. I vårt samhälle uppfattas tystnad som en brist på tal eller ljud, ett negativt förhållande, medan Maitland erfar tystnaden som en positiv närvaro. Våra liv har blivit så bullriga och ständigt omgivna av ljud så att många skräms av tystnaden – samtidigt som de flesta säger sig uppskatta ”lugn och ro”. En ljudnivå som inte överstiger 20 decibel brukar betraktas som tyst.  Vindens sus, fågelsång och porlande vatten är ljud som kan sägas rymmas i tystnaden eller accentuera en känsla av stillhet. Längtan efter en paus från buller, pladder och vardagens kakafoni tycks vara betydligt starkare hos kvinnor än hos män, att döma av könsfördelningen hos besökare på så kallade retreats, där människor samlas för att få vara i stillhet och tystnad under ett veckoslut eller mer. Statistiken säger att det går sju kvinnor på varje man.

Vill vi ha en livskraftig och bärande kultur måste vi ge oss själva och våra barn och ungdomar grunden för det – språket. Viktor Klemperer menar att språket diktar och tänker inte bara för mig, det styr också min känsla, det styr hela min själs väsen, ju mer självklart och omedvetet  jag överlämnar mig själv åt det.

Att ta vara på sin tid är något som får en allt viktigare innebörd när åren börjar sina. Tänk på att läsning är en nedskriven tanke som tar sig in i vår hjärna, utan mellanhänder och det kan vara oerhört starkt. Därför är det också så viktigt vad vi läser. Livet är för kort för att ägna tid åt dåliga böcker.

I dag har jag fått lära mig att den som tycker om poesi är en romantiker. Kanske är jag då en (blåögd) romantiker? Sådana står inte högt i kurs i dagens samhälle. Men lite senare dyker en räddande ängel upp och säger att de som är oromantiska aldrig kommer i kontakt med sina känslor och lever sitt liv på ytan. (Tack,  Maria Niemi!)

Man strävar efter att nå bergets topp, men virrar bort sig i de nedre regionerna. I försöken att spara möda och undvika den svåra vägen, avlägsnar man sig i själva verket från toppen. En metafor för det andliga livet enligt Petrarca.

Vårt tänkande leder till slut alltid till sorg, därför att tänkandet för oss till insikten av det ändliga.

Återstår bara/att läsa och läsa/till man får kunskap om det/som ingenstans står skrivet/absolut ingenstans;/som kan skrivas med kilskrift/på en tavla av lera/eller med fågelns näbb/på flykt från sina hemtrakter. (Regina Derieva)

En ”bra” bok är en bok som man kan läsa åter och åter enbart för det estetiska nöjet att läsa, som i stil och struktur är besläktad med gotisk arkitektur. För att finna en sådan bok måste man välja med omsorg någon av de gamla. I dag publiceras det tyvärr få  böcker som har ett sådant innehåll att de är värdiga en långsam läsning. Moderna författare utmanar sina läsare med vad som inte kan kallas för annat än tristess.

Åldrandet är en komedi, skriver Michael Scharang. Jag vet inte det, har svårt att se det komiska i åldrandet. Möjligen kan en del gamla gubbar och gummor te sig komiska i sina fruktlösa försök i att vägra låta sig åldras. Däremot tror jag att Scharang har rätt när han skriver att; alla melankoliska tvivel är ett av ålderdomens privilegier.

Dagens tankekorn:Om du vill göra dig rik, så lägg ingenting till ditt kapital utan drag av från dina önskningar.

Musiktips: Elgar serenad för stråkar i E-moll op 20.

Annonser