Vi tänker sällan på att människan för mindre än hundra år sedan i de flesta fall aldrig kom längre från hemmet än den sträcka som de kunde tillryggalägga på en dag. Kyrkan var den enda organisation som hade något civiliserande inflytande under dessa primitiva tider. I stort sett all information förmedlades av kyrkan, den hade informationsprivilegiet och var maktens megafon. Det var ett fasansfullt mörker som prästväldet genom vidskepelse och skräck höll befolkningen i. I dag är kyrkan en marginaliserad och politiserad sekt som välvilligt anpassar sig till det politiskt korrekta.

Ta ifrån kyrkan det mirakulösa, det övernaturliga, det obegripliga, det orimliga, det omöjliga och det absurda, och det blir ingenting annat än ett tomrum kvar.

Religionen har inte civiliserat människan – människan har civilserat religionen.

Om man till äventyrs skulle sakna religionen, så kan man återvända till poesin, som enligt Novalis var mänsklighetens ursprungliga religion.

Kalifen Omar, som verkställde branden i Alexandriabiblioteket år 638 påstod, att om skrifterna överensstämde med Koranen behövdes de inte, och om de stred mot Allahas ord var de inte önskvärda och måste förstöras.

Dagens tankekorn: Livet är för det första ändligt och för det andra oförutsägbart. Detta tvingar oss att leva i en äventyrsrelation till livet. Men hur många gör det?

Dagens Ekelund: Stillhetens och lyssnandets konst, där den kunskap vinnes, som rinner ned genom seklerna likt en klar sorlande sakta bäck. Väl den som finner den. Han har fred och låter världen larma. Att ge akt på vägtecknen, hålla den linjen ren och tydlig i själen, som förde till din bästa stund, din klaraste utsiktspunkt.

Advertisements