Joseph Brodsky talade ofta om att hoppa av, att lämna sitt sammanhang. Det är en instingtiv handling, ett avhopp. Förnuftet har väldigt lite med det att göra. Jag vet det, för jag har fortsatt att hoppa av allt sedan dess, och allt oftare. Avhoppen ger den vaga men lyckliga känslan av flykt, en solig gata utan slut.

När vi är lyckliga är vi mindre upptagna av våra egna känslor och känner större empati för andra och vill att de också ska må bra. När vi lider av fysisk eller psykisk smärta så tenderar vi att bli självupptagna, naturligt nog. Borde rentav lyckan kanske vara ett politiskt projekt? I dagens politiska ideologier talas det sällan om lycka. I stället verkar det snarast som om lyckan misstros. Men nog är det så att ofriheten och lycka inte går ihop. Idéen om folkhemmet hade som mål lycka åt alla (Ty Internationalen åt alla lycka bär), men blev bara en dröm.

Det är nog så att de flesta människor är formaterade i hjärnan ganska tidigt. Att folk ändrar åsikt är över huvud taget ovanligt. Varför anses det i Sverige ofta som en karaktärsbrist att ändra åsikt? Det borde ju ses som ett sundhetstecken.

Om vår inre tomhet skriver Nicolas Bowier: Du är ensam med din inre tomhet, denna själens grundläggande brist som man gott kan lära sig att konfrontera och bekämpa och som, paradoxalt nog, kanske är vår mest tillförlitliga drivkraft.

Alice Miller, som avled i april 87 år gammal:” Det är absolut otänkbart att en mänsklig varelse som från början får kärlek, ömhet, närhet, vägledning, respekt, ärlighet och beskydd av vuxna, senare skulle kunna förvandlas till en mördare”. Alice Miller beskrivs som kontroversiell men hennes tankar om det kränkta barnet tycker jag låter trovärdigt.

Det viktigaste med ett hem är hemkänslan. Allt annat är egentligen oväsentligt. Själv upplever jag hemkänsla i mitt hus, även om det är lite slitet och stökigt. Men det är vad man kan kalla ”inbott”

Dagens tankekorn: Läsning är alltid skapande. Därför är läsaren alltid en aktiv människa. Även om det inte ser så ut.

Dagens Ekelund: Ekelund menade att man egentligen inte behöver åstadkomma någonting alls. Det räcker helt enkelt med att åstadkomma ett liv, det är produkten. Och ju mer levande, desto mer produktiv. För Ekelund ställde sig saken så, att var stund jag är lugn betraktar jag som en vinst. Är jag klar och ren, är jag flitig – om jag så bara tittar ut genom fönstret. Ekelund talar om ”den skapande tomheten”.

Advertisements