Att leva i nuet är att leva i brytpunkten mellan det som varit och det som eventuellt kommer. Vörda dagen, säger Ekelund. Men kan man kanske hellre säga; vörda ögonblicket.

Det är sannerligen inte så enkelt att omfatta den uppreklamerade ”Tänk positivt”-filosofin. Då tror jag mer på att ”låta sig omslutas av ögonblicket”. Att så mycket som möjligt vara kreativ, leva i ett tillstånd av ”flow”. Kanske låter det virrigt? Men mina tankar leder mig så.

En intensiv förundran och begrundan kan hålla ledan och döden på avstånd.

På jordklotet finns inte en enda människa vars intressen helt sammanfaller med en annans. Eftersom så är fallet kommer livet alltid att innehålla en hel del friktion, besvikelser och konflikter.

Friheten måste erövras. Om man får den till skänks upplevs den inte som en frihet.

Problemet: att behålla känslan av mening.

Lyckan i att resa ligger i att ständigt uppställa nya mål. Att aldrig komma fram.

De söker mening i sina liv, hittar ingen, de orkar inte söka, de fastnar i stället i en färdiggjord idé, som de förvandlar till sin egen.

Det finns ytterst få människor som verkligen tänker. De flestas tankar löper runt i andras spår. Därför ser världen ut som den gör.

Lyckan är kanske svår att uppnå, men hindren är inte i första hand ekonomiska.

Rikta dina tankar till det du SER, inte till spöken. Gör försöket med att börja tänka från noll. Hur går det då med all metafysik och religion?

Varför skriver jag? Är det för att förekomma döden eller är det driften att lämna något bestående efter sig?

Tvivlet är en akt av befrielse.

De dumma blir fanatiker, de intelligenta blir skeptiker.

Den expanderande underhållningsindustrins mål och verksamhet är att producera fyllnadsmaterial för den mänskliga tomhetens omättliga behov av utfyllnad.

Alla dessa pladdermakare, allt detta babbel och substanslöst hackelseströ, allt detta som ständigt spys ut över oss, vad har det med mig att göra? Alls icke något! Vad som krävs är grovt knäckebröd för själen, som rensar från all jäsande smörja.

Hela livet är en ”nära döden upplevelse”. Banans bortre del förlorar sig alltid i det okända.

Fördomar cirkulerar alltid runt ett centrum av okunnighet.

Stundtals tror jag mig ha uppnått en viss skärpa i mitt seende. Men strax är oklarhetens dimmor åter där. Tanken bakåt ger alltid tvehågsenheten ny näring. Jag har inte lyckats utplåna auktoriteternas makt över sinnet. De står alltid troget kvar, väntande på den återvändande.

Nu har den för mig så motbjudande perioden inletts, då grannarnas yttre aktiviteter närmar sig hysterins gränser. Och jag blir bara så trött, så trött!

Annonser