Få böcker har gett mig så mycket att tänka över som Fernando Pessoa´s ”Orons bok”. En bok att ständigt återvända till och hämta andlig näring ur. Nedan några exempel ur det ofta aforistiska innehållet:

Insikten medför oftast att man förlorar en illusion.

Våldet, av vilket slag det vara må, har för mig alltid framstått som en grotesk form av mänsklig dumhet.

Lev ditt liv. Låt inte livet leva dig.

Om en rättrådig och klok människa känner sig oroad av världens ondska och orättvisa, försöker hon naturligtvis först få till stånd en förbättring i det som ligger närmast henne själv, och hon kommer då att upptäcka att det finns inne i henne själv. Denna uppgift kommer att hålla henne sysselsatt resten av livet.

Så länge jag efter förmåga har observerat världen omkring mig och funderat kring den har jag lagt märke till att människorna aldrig känner sanningen eller ens kan enas om vad som är väsentligt i livet eller ens för att leva.

Att skriva är att förtränga. Litteraturen är det behagligaste sättet att undfly livet. Musiken lindar in, de visuella konsterna livar upp, de levande konstarterna, som dans och teater, underhåller.

Litteraturen simulerar livet. En roman är en historia om något som aldrig varit, och ett drama är en roman utan berättande inslag. En dikt är idéer och känslor formulerade på ett språk som ingen använder, ty ingen talar på vers.

Var och en av oss är ett dammkorn som livets vind virvlar upp och sedan släpper ner.

Även den främste av oss är endast en god kännare av alltings tomhet och ovisshet.

Livet är vad vi gör det till. Resorna är resenärerna. Det vi ser är inte det vi ser utan det vi är.

Advertisements