Carl-Göran Ekerwald skriver i en essä om Vilhelm Ekelund, att Ekelund levde i ett tillstånd av ”en permanent revolution”, som även innefattade en ständig strid mot det allmänna tänkesättet.

Ekelund älskade att strö grekiska och latinska citat omkring sig, vilket kan uppfattas provokativt och anstötligt i dagens grundskolevärld. Ekelund menade att en bok inte är liktydligt med romanpladder, livets ditt och datt till torgs – utan en människas hjärteöppna frimodiga bikt inför alla ädelsinnade; en människas förkunnelse om vad hon fröjdats, lidit i kamp och längtan efter mening och livstro. Så långt man kan komma från dagens deckarflod och dussinförfattarnas trivialromaner. Ekelund efterlyste de ”vakna” människorna och var finns dessa i dag?

Ekelund anslöt sig i mycket till Fichtes filosofi. Dvs ”att man accepterar sin rätt och sant bara vad majoriteten röstat fram – men därmed gör man avkall på sin ande  och sin förnuftiga natur och låter sig förvandlas till fäkreatur”. Fichte menade också, vilket tilltalade Ekelund, att folk som aldrig klart insett någon sanning, de saknar ett eget tänkande. De tar upp andras åsikter, lägger sedan bort och tar upp nya. Dante menade att dessa människor är de som befolkar helvetets förgårdar, ”dessa viljelösa fega skaror som ränna efter ett lyftat standar som vajar hit och dit – de fegas anhang som i lika mån misshagar både Gud och fan”. Ekelund hyllade framför allt Fichtes ”slapphetshat”.

Med hänsyftning till sin övergång från lyrik till prosa skriver Ekelund; ”Romantikern är en sjuk egoist. Mot sådant finns läkedom och läkare. En heter Fichte”. De raderna är en komprimerad självbiografi och visar vilken roll Ekelund tillmäter Fichte för sin utveckling.

Ekelund använder ibland uttrycket ”civilisationsförgiftning”. Han åsyftar här kravet på njutningstrygghet och bekvämlighet – ett krav som välfärdssamhället legaliserar – han menar att en strävan åt det hållet kommer att leda till slapphet och liknöjdhet. För när vi uppnått det bekväma och behagliga – än sen då? Det är en återvändsgränd. En öppen grav. Ett tillstånd som saknar utvecklingsmöjligheter.

Om Ekelund kan väl sägas att han kräver mycket av sin läsare, han skrev vresiga smädelser och ljusord utan like. Det krävs både tålamod och uppmärksamhet för att följa hans tankar. Man han ger så mycket tillbaka!

Advertisements