När minnet blir alltmer en trasig spegel

och livets horisont kommer närmre,

då står jag där med mitt tomma vetande

som ej givit något svar på livets stora gåta.

Jag är inte bärare av någon tro, snarare troslös.

Allt har cirklat runt mig men inget funnit fäste.

Känslor har blommat och vissnat ner.

Det enda beständiga är tvivlet, som blivit som en tro.

Men en sådan förmätenhet som att tro mig begripa

och förstå, det är mig allt för fjärran.

Så många frågor men sällan några svar.

Men hur skulle jag kunna snöpa mitt sinne så,

att jag upphörde att ständigt undra och förundras?

(990120)

Utanför fönstret nu djupaste mörker. De två flämtande ljusen framför mig på bordet skapar en känsla av intimitet. De två lågorna blir det som lever omkring mig, något som likt det verkliga livet, med ett andetag kan blåsas ut.

(981101)

Annonser