Med anledning av händelserna kring litteraturfestivalen i Jaipur i Indien under förra veckan och Salman Rushdies inställda besök där, föranlett av mordhot från muslimska aktivister, skriver Kenan Malik i G-P:

Under de tjugo åren som har gått sedan fatwan har själva det fria ordets och censurens landskap förvandlats, liksom meningen med litteraturen. Tidigare har det fria ordet betraktats som något gott i sig, något som måste gälla reservationslöst och som är ett nödvändigt villkor för att sanningen ska komma fram, för att människor ska kunna fatta självständiga moraliska beslut, för att framstegen i samhället ska fortsätta och andra fri-och rättigheter utvecklas. Inskränkningar av yttrandefriheten har betraktats som undantag snarare än regel.

I dag är det lika vanligt att yttrandefriheten betraktas som ett hot mot demokratin som att man ser den som en garanti för densamma. Många menar att det ligger i det fria ordets natur att det kan skada de grundläggande fri-och rättigheterna Det har inget egenvärde utan är i lika hög grad ett problem, eftersom det fria ordet med nödvändighet kränker och skadar. Yttrandefriheten måste därför begränsas, inte bara i undantagsfall, utan rutinmässigt, i synnerhet i ett mångfaldssamhälle med en mängd olika djupt förankrade uppfattningar och övertygelser.  Censur (och självcensur) måste bli normen. Till och med, verkar det som, på en litteraturfestival vars syfte är att hylla det fria ordet.

—-

Det finns nog all anledning till slå vakt om och kämpa för det fria ordets bestånd även i en tid som denna.

blandas med hovars ekon och lövverkets

växlande ljus, där, vid torget

Står i månsken utanför en avlägsen by,

vet inte hur jag kommit hit,

vet blott att mörker snart faller

(Bo Carpelan)

—-

Främling, du som färdas på havet och rundar

en udde

vilkensomhelst på din väg vidare hän mot ditt

mål

lyssna i vinden efter mitt namn. Jag hette

Elpenor.

Jag som aldrig kom fram seglade hoppfull som

du.

(Willy Kyrklund)

—-

Ibland när man får en ny bok i sin hand känns det som om man inte är redo för att börja läsa i den. Man bläddrar lite på måfå , läser några rader, men inser att den boken har ett sådant djup och sådan språklig skönhet att man måste lägga den åt sidan för att närma sig den vid ett senare tillfälle.

—-

Om vi tittar ner i avgrunden av tid kan vi känna svindel, men vi kan samtidigt känna vår egen obetydlighet sett ur jordens 4,6 miljader år långa historia och betydelsen av det exakta ögonblick i denna enorma spännvidd av tid som vi lever i. (Alun Anderson)

—-

Enligt termodynamikens andra lag så går allt mot en ökning av oordningen i universum. Det mest häpnadsväckande är att denna oordning kan genera ordning. Totalt kommer oordningen i universum att öka, men detta hindrar inte att specifika strukturer av ordning kan bildas, som katedraler och hjärnor, dinosaurier och hundar, fromhet och ondska, poesi och hätsk kritik, kan kastas upp som lokal minskning av kaos. (Peter Alkins)

—-

För att förstå hur vår planet – Tellus – bildades, krävs en stor portion fantasi. Forskarna har ännu inte lyckats härleda de första principerna. Det finns ingen motsvarighet till Einsteins E=mc2, som förutsäger hur solsystemet kunnat frambringa en planet med vatten som möjliggjort bildandet av liv. (Carl Zimmer, vetenskapsjournalist och författare)

—-

Universum är inte bara underligare än vi tror, utan underligare än vad vi kan tro.

—-

Jag kan leva med tvivel och osäkerhet och att inte veta. Jag tycker det är mycket mer intressant att leva utan att veta än att ha svar som kan vara felaktiga. Jag låter mig inte skrämmas av att inte veta allt om det mystiska universum som inte verkar att ha något syfte. (Richard Feynman, nobelpristagare i fysik)

—-

Det värsta jag vet är realistiska arbetarromaner där mänskor är alldeles vardagliga och sitter och stoppar ved i spisen /…/ Och varför skulle man läsa en sån där medelbra svensk roman om ett taskigt äktenskap i en tråkig småstad med snömodd på gatorna? Jag skulle vilja att mänskor flög lite mera/…/ (Göran Tunström)

—-

Eftervärme – är det den

jag nu njuter?

Solen har gått ner men långt

efteråt är stenhällen ännu varm

(Ulla Olin)

nynnar obemärkt i det andra. Bortom

sjön syns åsar framträda genom dimman,

socken vid socken.

I en blick ryms tillvarons slut och början.

Här är gränsen. Allt är så nära det kan

vara och den saknad jag känner rymmer

allt det som pågår.

(Bengt Emil Johnson)

—-

Återigen talas om författarens val av skrivdon. En av de vanligaste frågorna i en författarintervju är ”skriver du på maskin eller dator eller med penna?”. Numera förekommer av naturliga skäl inte så ofta hamrandet på skrivmaskin och kladdandet med tippex. Bara några få entusiaster som Woddy Allen och Jan Guillou förtsätter envist att skriva med sina antika skrivmaskiner.

Sigrid Combychen säger att det finns ett nära och tyst släktskap mellan datorn och pennan. ”Knattriga skrivmaskiner tillhör kontorslandskapen och ljudet har numera retrokvalitet, men är odrägligt rakt igenom en roman”.

Den rumänske författaren Mircea Cartarescu använder bara datorn när han skriver akademiska texter eller politiska artiklar. Poesi, romaner och essäer skriver han för hand, med kulspetspenna. ”Allt handlar om hur du vill att din text ska bli. Om du vill att den ska vara väldigt snabb och rakt på sak då ska du skriva på datorn. Men om du ser skrivandet som långsamhetens konst, som jag gör, då skriver du också så långsamt som möjligt. Jag ser mig själv som en hantverkare som gör unika saker.”

Medan Mirca Cartarescu ser till att lagret av kulspetspennor alltid är välfyllt har hans amerikanske kollega Michael Cunningham ett helt annat förhållningssätt till skrivandet. För honom är datorn en punkt mellan det egna medvetandet och boksidan. ”Det är därför jag älskar min dator så mycket. För att ord på en datorskärm nästan känns som projicerade drömmar, små flytande hallucinationer som fortfarande är oändligt formbara, men kan försvinna när som helst bara så där – poff! Det är en mycket mer direkt upplevelse av hjärna mot papper, men jag saknar verkligen inte den där omedelbara fysiska upplevelsen av att skriva på en skrivmaskin.”

”En tom datorskärm får mig att vilja kräkas. Datorn befrämjar inte det goda skrivandet”, säger Niven Govinden och menar att ett linjerat anteckningsblock inte på samma vis ”sätter sig till doms” över författaren.

—-

Vi som lever är bara de döda på semester. Den flyktiga semester från den bestående döden. (Bodil Malmsten)

—-

”Att vara vänlig” – ett av de finaste målen för ett nytt år. Har effekt både på dig själv och andra. (Alian de Botton)

—-

För kyrkan gäller det inte bara om att slipa ner trösklarna, man måste också såpa kyrkans entré, så att folk lätt ska kunna rutscha in i den goda kyrkliga gemenskapen. (Dag Sandahl)

—-

Enligt det moderna fysikaliska språkbruket är ”ingenting” ofta instabilt.

—-

Pakistan tar årligen emot mångmiljardbidrag i dollar från USA, samtidigt som det officiella hatet i Pakistan mot USA trappas upp år efter år. Cristopher Hitchens skrev 2011:”De hatar oss eftersom de står i skuld till oss och beroende av oss. De två viktigaste symbolerna för Pakistans stolthet, sin armé och sitt kärnvapenprogram, parasiterar på amerikanskt överseende och beskydd. Att sedan Pakistan åtog sig att inrätta en fristad för Osama bin Ladin kan bara ses som grädden på moset. Feghet och falskhet är vad som främst kännetecknar Pakistans skamlöshet”. Det är väl inga överord att påstå att Pakistan förnedrat USA. Om Pakistan var en person skulle man om denne kunna säga att han (för det är alltid en man i detta land) var humorlös, paranoid, osäker, självrättfärdig, lidande av självömkan och självhat, och sist men inte minst en förhärdad antisemit och hyser sympati för sharialagarna.

Vad värre är så måste det obetingat ses som att det är USA som varit katalysatorn i Pakistans negativa utveckling mot en ”skurkstat”. Sanningen är nu också den att USA och NATO fört och för krig i fel land. Det är inte Afghanistan som borde bekrigas utan rätteligen Pakistan, där de verkliga problemen finns, eller när det gäller bin Ladin, fanns.

—-

Något som ständigt behöver upprepas; yttrandefriheten är en hörnsten i demokratin och friheten, bara människor som vill leva i en bur och kyssa handen på sin fångvaktare värderar censur.

—-

När någon idag säger att han/hon inte vet eller inte visste, så beror detta bara på lättja. ”Att veta” är inte längre något svårt.

—-

Kan vi inte införa en lag som förbjuder kränkning av verkligheten?

—-

I Libyen har antagits en valberedning inför de kommande valen. Lagen föreskriver bl a förbud mot utländsk finansiering samt att endast 10 procent av platserna ska upplåtas för kvinnor. Lagen föreskriver även att kandidaterna ska ha kandidatexamen, vilket ytterligare försvårar för kvinnor att bli valbara.

och ödet sa mig: var stilla.

Det var då jag upptäckte tiden.

Den hade legat gömd under ett lock

av händelser och brådskande beslut.

Det var då jag lyfte på locket.

Så märkligt! Där låg ju tiden

helt obegagnad, helt sig själv

slät och frisk, som i vila.

Jag så på tiden med vördnad.

Jag såg mig ny, jag sjönk i

en underbar händelselöshet

tillsammans med tiden

lyssnade till att jag lever:

ett knappt förnimbart sorl.

(Solveig von Schoultz)

—-

När du håller en nyinköpt bok i din hand, skapa då samma äganderätt till den precis som du gör med kläder och möbler när du köpt dem. Full äganderätt till din bok kommer först när du har gjort den till en del av dig själv. Det bästa sättet att göra den till en del av dig är genom att skriva i den. Understrykningar och marginalanteckningar är viktiga detaljer. Läsning är en aktiv verksamhet som bör utveckla en dialog mellan läsaren och författaren och som väcker tankar. Notera dina tankar i boken, det hjälper dig att upprätta och stödja den inre dialogen,

—-

Det mest häpnadsväckande av människans olika redskap är utan tvivel boken. Alla övriga är förlängning av hennes kropp. Mikroskopet och teleskopet är förlängning av synen, telefonen är röstens förlängning, vidare har vi plogen och svärdet, förlängningar av armen. Men boken är något annat: boken är en förlängning av minnet och fantasin. (Ulf Hallberg)

—-

De äldsta texterna som finns bevarade är de sumeriska texterna om gudinnan Inanna. Texterna kan dateras från perioden 3000-2000 f.Kr. Dessa texter utgör magnifik dikt, samtidigt som de utgör ett religiöst skriftverk, som har haft starka influenser på andra senare religiösa urkunder i området, som exempelvis Bibeln. Det kan kanske kännas utmanade för dem som vill ha en exklusiv, dogmatisk trosuppfattning att inse att vi i våra religiösa föreställningar befinner oss i en gammal gemensam tradition vars grunder finns långt tidigare än Bibelns tradition.

—-

Adam Shatz skriver i LRB:”Den Egyptiska revolutionen har kapats av en kontrarevolution ledd av generalerna och islamisterna, vars syfte är att förhindra ett äkta civilt styre. De västerländska observatörernas dröm om ett liberalt Egypten, där alla de friheter som väst omhuldar skulle födas, ser ut att stanna vid en dröm.”

—-

Demokrati är bra, men den begränsas av Guds lagar, säger salafistledaren Yasser Burhami i Egypten. Faran för att Egypten ska bli en teokrati är överhängande.

—-

Det tycks vara en utbredd uppfattning att ju större och mer världsomfattande en religion är desto sannare är den. Men omfattningen och utbredningen av en religion har inget med denna religions sanningskriterium att göra.

Man kan inte kräva respekt för sin religion, det är något som måste förtjänas.

—-

För den ”arabiska våren” hyllas internet av svenska politiker och svensk media. När det gäller internets frihet i Sverige ser samma potentater på denna med stor misstänksamhet.

de är som solskenet och månskenet och gräset.

De strävar inte efter poängen.

De tränger till allt och är allmänneliga överallt

med samma lugn och med varaktig verkan i frihet.

(Harry Martinson)

—-

Schopenhauer menade att köpa böcker kan vara bra om man bara också kunde köpa sig tid för att läsa dem.  För egen del behöver jag definitivt inte några fler nya böcker, bara tid för att hinna läsa dem jag redan äger.  Ibland upplever jag det som om det är mer än nog att bara läsa alla recensioner av nya böcker. Erfarenheten har lärt mig att även en positiv recension ofta inte är så mycket att luta sig mot när det gäller att anslå tid för att läsa någon nyutkommen bok.

Ekelund menade att en bok ska vara ”sprakande av eld och salt, liknande en god storm, jämn, stark, ihållig, med en djup brusande afton”. Hur många sådana böcker finns det? Ekelund själv ansåg att det i realiteten endast finns fyra, fem böcker som egentligen är värda att läsa men som i gengäld tål att läsa hur många gånger som helst och att ständigt återvända till. Även Emerson hade liknande tankar. John Ruskin skrev:”Eftersom livet är mycket kort och dess timmar av lugn är få, bör man inte slösa bort en enda av dem med att läsa värdelösa böcker.” Bokförläggaren Dorotea Bromberg skriver:”Läs aldrig en bok du blir uttråkad av!”

—-

Så här kring ett årsskifte är det ju vanligt med både bakåt-och framåtblickar. Beträffande framtidsprognoser skriver Hanna Arendt:”Framtidsprognoser är aldrig något annat än projektioner av aktuella, automatiska processer och procedurer, dvs av val som sannolikt kommer att ske om människor inte handlar och om ingenting oväntat inträffar: varje handling och varje oväntad händelse måste – på gott och ont – ofrånkomligen trasa sönder hela det mönster som prognosen rör sig inom och som den bygger på.”

—-

Eric Weiner skriver i sin bok ”Man söker Gud” att han var född in i en familj av ”gastronomiska judar” vars känsla av gudomlig närvaro började och slutade i köket. ”Om vi kunde äta maten då var det judiskt och hade i förlängningen något med Gud att göra. Så vitt jag förstod bodde inte Gud i himlen eller i något stort tomrum, utan i kylskåpet någonstans mellan färskosten och salladsdressingen. Vi trodde på en ätlig gudom och det var hela omfattningen av vårt andliga liv.” Eric Weiner beskriver sig själv som en ”Woddy Allen kanaliserad Karen Armstrong” under provsmakning av det religiösa smörgåsbordet

När Weiner efter sin resa genom olika religioner och sekter slutligen återvänder till sin vilande judiska identitet känner han sig som den egensinnige maken, som stinkande av söt parfym och billig sprit, fåraktigt knackar på dörren till hemmet efter en lång och oförklarlig bortavaro.

—-

Det finns en tendens hos oss människor att gynna den information som bekräftar våra förutfattade meningar eller hypoteser, oavsett om informationen är sann eller ej. T ex en stark religiös tro visar sig i regel bestå även efter det att bevisen för den visat sig vara falska. Förklaringar till detta kan hänvisas till rent önsketänkande kombinerad med begränsad mänsklig förmåga att bearbeta information.

En färsk undersökning visar att människor är dubbelt så benägna att söka information som bekräftar deras tro än att söka bevis som motsäger den (WSJ). ”Vi är alla mentalt lata” säger psykologen Scott Lilienfeld vid Emory University Atlanta. ”Det är helt enkelt lättare att fokusera vår uppmärksamhet på data som stöder vår hypotes, snarare än att söka bevis som kan motbevisa den”. För ”troende” kan det lätt upplevas som en katastrof när man börjar inse att tron inte är så stark som man trott.

Men så behöver det ju inte vara. Leo Tolstoy uttryckte sig så här:”När vi har förkastat våra vanliga vägar, tror vi att allt är förlorat, men det är här som det nya och goda kan börja.”

Min julgran står i skogen

och stjärnan över den

blinkar i vintermörkret

från höga himmelen.

Själv bor jag på en stjärna

bland likar utan tal,

och konstlad är dess kalla glans

och inte värst sakral.

Men tänd i våra hjärtan

och orosfyllda rum

god viljas stilla lågor,

fridsevangelium!

(Einar Malm)

—-

Sidensvansen, talgoxen och tytan.

Eller andra i ditt sällskap välj!

Jag skall bort och doppa uti grytan.

Lycka till en glad och trevlig helg!

(Elias Sehstedt, 1871)

—-

Jeanette Winterson: Ett av tre barn i Storbritannien äger inte en bok. Jag skulle varit död idag om jag inte funnit böckerna. De blev mina allierade i kampen mellan liv och död. Böcker har alltid varit den centrala kärnan hos mig. Skönlitteraturen och poesin formade mig till den jag är.

—-

Stephen Carter: Mitt liv förändrades och de böcker som gavs mig öppnade mitt sinne till enkla insikter att det finns i världen sådant som är riktigt bra litteratur, och att jag aldrig skulle upptäckt det genom att välja på måfå, eller genom att bara läsa det som intresserade mig.

—-

Gary Shteyngart: Vissa böcker är strunt och måste kastas bort. Men en del struntböcker påminner mig om vissa tider i mitt liv och måste få vara kvar – längst in i garderoben.

—-

Det sägs om den nyss bortgångne Christopher Hitchens att det som från början drev honom in i den livslånga kampen mot religionen, var när han som 9-årig elev i skolan av lärarinnan Mrs Watts hörde hennes förklaring att det var Gud som hade skapat gräset och lövverket grönt, som en gåva till mänskligheten. Hon förklarade att detta var ett utmärkt bevis för Guds existens, eftersom han i stället kunde gjort vegetationen orange eller röd, något som skulle stå i strid med våra ögon, för grönt är den mest vilsamma färgen för våra ögon. ”Där satt jag i mina små shorts och tänkte: detta är absolut nonsens.” Från den stunden började Hitchens sin långa kamp mot den Gud han inte trodde på.

—-

Martin Lyon: Det är svårt att tänka sig hur några av de stora vändpunkterna i den västerländska historien skulle kunnat uppnås utan boken. Renässansen, den vetenskapliga revolutionen och upplysningstiden har alla förlitat sig på det tryckta ordet för att spridas och få permanent inflytande. För två och ett halvt tusen år sedan, använde mänskligheten boken i sina manuskript eller för att notera, administrera, att tillbe och att utbilda.

—-

Paul Krugman: Det mesta av de senaste trettio årens arbete inom makroekonomin har som bäst varit uppseendeväckande värdelöst och som sämst direkt skadligt.

Härom kvällen kunde vi i svensk tv se två nobelpristagare i ekonomi som egentligen inte hade något bra svar på hur den europeiska skuldkrisen ska kunna lösas. Man överlåter till mer eller mindre begåvade politiker att lösa dessa problem. Med andra ord ser det inte speciellt ljust ut just nu.

—-

Svenskt Näringsliv påstod tidigare i år att utbildningen i humaniora är om inte värdelöst, så i varje fall onödigt. Men en ny rapport från Carnegie Foundation, Stanford University, vederlägger detta. De anser att en bred humanistisk bildning är en nödvändig resurs i samtiden, som också varje ekonomistuderande borde få som en integrerad del av sin grundutbildning. Humaniora bidrar till en självreflekterande förmåga att undersöka mening och sammanhang, samt introducerar frågor om identitet och självförståelse hos de personer som ingår i utbildningen.  Obildade ekonomer är helt enkelt en samhällsfara!

—-

Vad har man för ”nytta” av att läsa filosofi? Kan verka som bortkastad tid att under sin utbildning ägna tid och ork åt ett sådant udda ämne, som heller inte ses som ett plus vid framtida jobbsökning. Men oavsett vad du kommer att syssla med, så kommer du med kunskap i filosofi att veta hur man tänker och alltid att ha något att tänka på.

—-

Är Socialdemokraternas fria fall en fara för demokratin? Varje regering och varje regeringschef behöver en stark motståndare för att varje dag kunna prestera sitt bästa. Vad (S) nu saknar är en ledargestalt som förmår att leda partiet ur krisen. Tyvärr väger här Håkan Juholt allt för lätt. Ett annat problem är att om (S) ska lyckas måste man ta väljare från både vänster och höger, och hur ska man lyckas bromsa det förväntade utflödet till (V) när väl Jonas Sjöstedt blivit varm i kläderna?

gick det plötsligt upp för mig

att jag en dag skulle dö.

Jag låg länge i mörkret

med en stark känsla för mig,

och innan jag somnade

tänkte jag på en hel del av de saker

jag nämnt i dikten

och kände att jag redan förlorat dem.

–

Det förflutna är för många närmast som en lerklump som man ältat och ältat och därför till sist tror att man själv skapat.

Ligger det inte något karaktäristiskt i att Vår Herre, Vår Herres son och till och med Den helige ande är män?

(Klaus Rifbjerg)

Klaus Rifbjerg: Mitt barndomshem har varit en ständig inspiration för alla mina böcker. Det finns trådar tillbaka till det huset i nästan allt jag skrivit. Detta är platsen, den grundläggande fästning från vilket allt utgått – på gott och ont. Skrivandet är existentiellt viktigt för mig. Det är en fristad, där jag bestämmer själv, och jag kommer inte att missa någonting.

Få danska författare har varit så produktiva som Klaus Rifbjerg. Jag gillar att skriva, säger han. Många författare upplever tidvis skrivkramp och uppförsbackar under promenaden, men jag har aldrig drabbats av något sådant. Det kommer bara.

Klaus Rifbjerg fyller 80, men säger att han inte vill sluta att skriva, utan dö som en soldat med stövlarna på – och mullret från datorn i huvudet.

—–

Poeten Elizabeth Bishop (1911-1979): Hur jag önskat att jag hade varit en målare istället. Det måste vara det bästa yrket – att slippa allt detta mixtrande med ord. ”Jag är alltid glad när jag får plats för att måla en liten tavla, däremot att skriva är för det mesta ett helvete.” Bishop menade att skriva poesi är en onaturlig handling. Hon hade en unik stil och ställde intressanta frågor.

Robert Lowell skrev om Elizabeth Bishop: ”Hon är den samtida poet som jag beundrar mest. Det är en vacker fullständighet i all hennes poesi. Få har en bättre blick än vad hon hade. Ögat som ser saker och sinnet bakom ögat som kommer ihåg det.”

Allt var regnbåge, regnbåge, regnbåge!

Och jag lät fisken gå.

–

Vi väcktes i mörkret av den sömngående bäcken

som närmar sig havet,

fortfarande hörbart drömmande.

(Elizabeth Bishop)

—–

Elisabeth Young-Bruehl, som nyss hastigt gick bort 65 år gammal, menade att vi idag lever i en tid av en intensiv världsomfattande ångest, en ångest som sprids via den mänskliga världen som en giftig dimma, som en förorening, som en global uppvärmning Varje hörn av världen är ansluten till varandra genom de olika mediernas nyhetsrapportering som sprids genom olika former av elektroniska nätverk. Så det som händer någonstans överförs blixtsnabbt och med olika grad av sanning. I denna atmosfär med överstimulans är det mycket svårt att tänka alls. Man kan känna sig som ett försöksdjur försett med elektroder som utsänder kontinuerliga elchocker tills hjärnan blir utmattad och överbelastad. Härom dagen trumpetade The Economist ut att ”Fram till att politikerna faktiskt lyckats göra någonting åt världsekonomins ”svarta hål”, ska vi vara rädda!” Hela metaforen är apokalyptisk och en världsomfattande tidskrift uppmanar sina läsare att vara rädda, känna fruktan och ångest. Att sprida rädsla är en destruktiv handling som kan utnyttjas till att skapa en ideologi. En ideologi som leverera svar på frågor i förväg.

—–

Dorotea Bromberg: En fascinerande sak med det svenska folket är att har man skaffat en bok så måste man läsa ut den. Men mitt råd är:”Läs aldrig en bok du blir uttråkad av!”

Marcel Proust hade sin syn på läsandet av böcker:”Att förvandla läsandet till en disciplin är att fästa alltför stor vikt vid något som bara är ett incitament. Läsandet står på tröskeln till det andliga livet; det kan föra oss in i det, men vi kan inte sätta likhetstecken mellan läsandet och andligt liv.

för att kasta i gapet på tomrummen

som smyger bakom henne

Herr X vågar inte lämna sin våning

Ett mörkt staket av mångtydiga människor

står mellan honom

och den ständigt bortrullande horisonten

—

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta,

som bara hittas av den som gått vilse.

(Tomas Tranströmer)

—-

Ur Nordisk Familjebok 1887: Med kristliga ting vill tomtegubben ej hafva något att skaffa och kan ej uttala Kristi namn. Liksom necken räknas han till den fallna skara, som ej kan ernå någon salighet.

—-

Emerson menade att vi öder bort oss med ombytlighet, i ivern att missa något.

—-

Upplevelser har blivit en konsumtionsvara som köps för pengar. Döda själar går omkring, klädda i vanliga människokläder, och kan inte släppa det jordiska livet därför att det är så mycket som de inte har hunnit köpa medan de levde.

—-

Om du plågas av yttre ting är det inte de som stör dig utan din egen attityd till dem. Och det står i din makt att radera ut den attityden.

Och bortom myterna och maskerna finns själen som är ensam.

(Ulf Hallberg)

—-

Det allmänna rättsmedvetandet är det viktigaste, menade Hannah Arendt.

—-

Den kommunala skolan i Rinkeby ska stängas. Anledningen är främst att kommunen tillåtit så många muslimska friskolor att underlaget för den kommunala skolan försvunnit.

—-

Italien leds nu av en regering som helt saknar politiker! Den ej folkvalde premiärministern Mario Monte säger att denna regering kan genomföra alla de tuffa besparingsåtgärder som krävs för att få Italien på fötter igen. ”Vi har stort manöverutrymme då vi inte behöver snegla på risken att inte bli återvalda”. Med andra ord, Italien har kastat demokratin överbord och infört något som är skrämmande likt fascism. Men hur länge tänker det italienska folket tiga still?

—-

Även om jag inte delar Jonas Sjöstedts politiska hemvist, måste erkännas att Sjöstedt är en av riksdagens mest och bäst pålästa politiker när det gäller ekonomiska frågor. Dessutom besitter han egenskapen att på ett begripligt sätt kunna torgföra sina uppfattningar.

—-

Mycket talar för att det vi idag ser i Europa är begynnelsen till ett Europas Förenta Stater. Är detta bra eller dåligt? För Sverige kan det betyda att en harmonisering av skatteuttaget medför att samhällets resurser blir mindre än dagens och att vårt självbestämmande kommer att bli allt mer kringskuret.

—-

Av de första resultaten från de egyptiska valet kan utläsas att det blivit en framgång för två islamistiska partier. Däremot har det blivit ett bakslag för de sekulära demokraterna, som stod bakom demonstrationerna som tvingade Mubarak att avgå, och som varit i fokus för den ”arabiska våren”. Tron på att det lättvindigt efter ”revolutionen” skulle gå att införa demokrati av västerländskt snitt har fått sig en allvarlig knäck.

—-

Rubrik i Dagens Industri:”Ökat sparande bromsar ekonomin”. Så långt har det gått att sparande numera ses som något negativt medan skuldsättning ses som något positivt. Ständigt ökande tillväxt och konsumtion verkar vara förutsättningen för det nuvarande samhällets fortbestånd. Få av våra politiker tycks ha insett att detta är en återvändsgränd.Den nuvarande skuldkrisen borde vara en väckarklocka för alla som trott på den eviga tillväxtens paradis.

Jag såg mig om i skilda länder

och nu i TV:s bilderbok

jag ser i världen allt som händer

och hur det mesta går på tok:

Vid horisont! Men ont om lycka

och föga hopp om bättre liv.

Den enda trösten är naiv,

ty mången måste ändå tycka,

att hans behov av aktuellt

blir på minuten tillfredsställt.

(Anders Österling)

—-

När jag härom kvällen stökade lite i mina bokhyllor fick jag i min hand en liten ljusbrun bok med titeln ”Zephyr och Sunnan” av Karl Asplund (Bonniers 1964). Jag kan inte erinra mig att jag någonsin läst något ur den boken, men jag tog mig nu tid att läsa ett avsnitt ur den. Karl Asplund är väl numera en av de flesta  okänd författare. Han var född 1890 och verksam som författare, skald och konstkritiker. Som konstkritiker medverkade han i både DN och SvD.

Avsnittet jag kom att läsa heter ”I London efter andra kriget”, där författaren målande beskriver hur det var att komma till London strax efter krigsslutet våren 1945. Det var en kall vår med snö i luften som mötte den förväntansfulla resenären. Trots att centrala London var kraftigt märkt av de många förödande bombattackerna, så hade Asplund inte svårt att känna igen sig från förr. Det är en stilistiskt finstämd skildring av London strax efter ”Blitzens” härjningar.

—-

Jag har i några tidigare bloggposter berört något om tidsproblematiken som den behandlats av Lars Gyllensten i hans romaner. Därför kan det vara intressant att uppmärksamma hur Baudelaire såg på tiden.

Så här skrev Baudelaire: Varje ögonblick förkrossas vi av tanken på och känslan av tiden. Och det finns bara två sätt att undfly denna mara och att glömma den: förströelse och arbete. Förströelsen undergräver oss. Låt oss välja.

—-

Det är svårt att lära något nytt av dikter, men folk dör varje dag, olyckliga, av brist på vad som finns där.

—-

Bernhard Lewis (Tro och makt): Den åtskillnad mellan kyrka och stat som kännetecknat det kristna Europa saknas inom islam, där den som har makten har fått den av Gud och då måste följa Hans bud, det vill säga att tillämpa sharian. Det innebär att härskaren kan avsättas om han bryter mot lagen. Men mer än så: det blir till en plikt för en from muslim att bekämpa ogudaktiga härskare.

Kvinnans ställning är ur västerländsk liberal synpunkt det paradoxala att de som har gjort mest för att förbättra hennes villkor inte varit demokrater utan autokrater, som Kemal Ataturk och den sista shahen av Iran.

Idag ser vi hur den ”arabiska våren” utvecklas till ett bakslag för den arabiska kvinnans frigörelse. På valsedlarna i det pågående valet i Egypten placeras kvinnorna så långt ner att de i de flesta fallen inte kommer att ha en chans till att bli invalda. Allt talar i skrivande stund för att det blir det Muslimska Brödraskapet som kommer att få det dominerande inflytandet i det ”nya” Egypten.

Trots sin hög ålder, 95 år, har Lewis inte tappat förmågan att reta de politiskt korrekta.

Faderns sätt att vika ihop tidningen

avslöjar hans oro för världsläget.

Med slamret i diskhon försöker modern tysta

sina egna tankar.

Vem tar sig an flickan

som inte kan sova?

En spindel tar sig an flickan

som inte kan sova,

sänker sig ned och gungar som en pendel

framför henne – tills hon vaggar

sitt ensliga huvud i samma takt,

in i den lilla, den vänliga döden.

(Werner Aspenström)

—-

Det kan verkligen vara både tröstande och stärkande att läsa poesi – just därför att dikten kräver att vi mobiliserar vår uppmärksamhet och våra erfarenheter till en grad som inte medger vare sig någon lättköpt sentimental tröst eller några ytliga uppbyggelser – eller hälsoeffekter. I detta liknar poesin musiken, men också arkitekturen.(Ulf Eriksson)

Nu går vi in i det djupare mörker som är läslampans bästa miljö. (D:o)

—-

Woody Allen skriver alla sina manus på en sextiotvå(!) år gammal skrivmaskin. Han säger att han inte avser att anskaffa något modernare skrivverktyg, utan menar att den snart antika skrivmaskinen duger även i fortsättningen.

Här i Sverige har vi ju Jan Guillou som envisas med att knacka fram sina alster på en gammal Halda.

—-

Håkan Juholt marknadsför sig som en Åsa-Nisse. Jag måste säga att som socialdemokrat är jag oerhört besviken. (Liza Marklund i SR ”Studio 1″)

Socialdemokraternas största problem är nog alla de dolda maktstrukturer som finns inom toppskiktet. Där härskar valspråket ”Släpp ingen jävel över bron!” Sossarna har en groteskt stor organisation där inaveln frodats ända sedan Erlanders dagar. Denna koloss varken vill eller förmår att anpassa sig till dagens situation, där partikassan sinar på grund av att partibidragen från skattebetalarna sjunkit ihop i takt med att väljarna flytt och LO:s kassa sinat.

—-

Det är kanske inte så många som känner till att det förekom ett samarbete mellan Salvador Dali och Walt Disney under 40-talet. Bl a gjorde man en film tillsammans. Projektet förblev länge en hemlighet och först 1999 blev denna filmpärla återupptäckt och blev 2003 nominerad till en Oscar för den bästa animerade kortfilmen. Filmen finns idag på You Tube med originaltiteln ”Destino”.

—-

Bodil Malmsten, som ju bott ett antal år i Frankrike, undrar varför svenskarna är så fega och eftergivna. På gator och torg kan man höra folkmissnöjet bubbla, men mycket mer än så blir det aldrig.

—-

Om man inte kan läsa en bok om och om igen, finns det ingen anledning att läsa den alls. menade Oscar Wilde. Liknande uppfattning framförde på sin tid både Emerson och Ekelund.

När det gäller dagens framvällande bokflod, med stereotypa deckare som dominerande inslag, finns det enligt min mening ytterst få böcker som är värda att läsa. Tur då att man i sin bokhylla har ett antal utvalda böcker som tål att läsas åter och åter och inte sällan med stigande behållning.

—-

Den energi nyfikenheten ger är lika användbar för en tänkare som kroppens energi är för en dansare. Tankar skapar frågor som leder till svar, som därigenom lär ut den dans som består i att fråga och upptäcka, söka och finna, träffa på och sedan gå in i.

—-

Vad du säger om de tre personerna i gudomen gillar jag fullkomligt. Till den mening, som våra ortodoxer ha därom, finnes ej heller något spår i bibeln. Om tillfyllestgörelsen gäller detsamma, sålunda nämligen som det teologiska systemet framställer den. Det är ju i sig själv en slaktaridé, hädisk både mot Gud och förnuft. I allmänhet kan jag inte fatta försoningen annorlunda än som ett fortgående faktum i människohjärtat. Såsom isolerat, historiskt faktum, fulländat i ett ögonblick och utan någon symbolisk betydelse, må den gärna för mig vara ett mysterium, således ej kunna begripas. Olyckan är endast den, att hon ej heller kan tros. (Esaias Tegnér i brev till Samuel Ödman den 21 jan 1821)