Ad protocollum

Varje människa måste hitta en punkt…

Varje människa

måste hitta en punkt där hon är hos sig själv.

Varje människa

som inte vill skäras sönder av världen

måste hitta punkten

där hon inte kan angripas,

grytet under bröstbenet

eller en bit öken

inuti det egna hjärtat.

(Kerstin Ekman)

—–

Stilla

Saltet och brödet

ljuset som skapar

sin egen stillhet

Jorden som blandar sig

med varje cell i blodet

Dagen utplånar sig själv

ditt ansikte, farväl

och avlägsna städer

i stoftfint regn

Döden är helt din egen

Och bara en stjärna härifrån.

(Pia Tafdrup)

—–

Någon lär ha sagt att det bästa med att bli gammal är att man till slut uppnår en så vördnadsvärd ålder att man kan sluta ljuga om att man har läst “Ulysses”. Denna ogenomträngliga mastodontbok, som på nytt är i ropet genom Erik Anderssons nyöversättning med tillhörande not-bok.

—–

Om det fanns bevis skulle det inte finnas något behov av tro, inget behov av tro-skolor, inget behov av teologer, präster eller predikanter. Men det är kanske tron på det ovetbara som ger livet en extra dimension?

—–

Varför kan det vara trovärdigt när allt vi vet om det vi kallar för Gud, skrevs av människor (män) i Mellanöstern för mer än tvåtusen år sedan? Nomader som då visste bara en bråkdel om vår värld och universum, mot vad vi vet idag. Om dessa heliga skrifter var skrivna efter direkt inspiration från Gud, varför finns det då så många fel i dem? Fel som ofta har bakgrund i den tidens kunskapsnivå.

—–

När ålderdomen tar oss blir vi mållösa. Tysta betraktar vi det som finns kvar av livet. Det är inte bara en nödvändighet utan ett mål i sig att se till att det fungerar, varje dag, också de dagar haltandet är större än annars. Eros finns alltid närvarande, om inte annat kan man ringa upp ett barn eller barnbarn och tänka på varför de finns. Trösterikt och mättande, på det livsavgörande sättet. (Thomas Nydahl)

—–

Det här är ditt liv. Gör vad du älskar och gör det ofta. Om du inte gillar något, ändra på det. Om du inte gillar ditt jobb, så sluta. Om du inte tycker att du har tillräckligt med tid, sluta med att titta på tv. Om du letar efter kärlek i ditt liv, sluta leta, den kommer att vänta på dig när du börjar göra saker som du älskar. (The Holstee Manifesto)

—–

Vi bör fokusera på våra egna idéer och se till att vi äger dem, att vi verkligen står bakom våra egna ambitioner. Eftersom det är illa nog att inte få det du vill, är det ännu värre att ha en uppfattning om vad det är du vill, men i slutet av resan upptäcka att det inte i själva verket var det du ville.

—–

Inga böner lästes. Men hjärtats

lidelser kom till ro – det var lovsång

nog; och tanken avträdde

sitt välde. Jag vandrade vidare,

enkel och ringa, medan luften givmilt

smulades och bröts mot mig som bröd.

(R S Thomas)

Vardagligt

Tid

Om jag fick bestämma

skulle dagstidningen

bara komma ut varannan dag

och den kärlek man enligt talesättet

bara upplever en gång i livet

skulle finnas där

i varje ögonblick

för att töja ut maskorna

i den skenande tidens nät.

(Andreas Björsten)

—-

Poeten Aase berg gillar inte Tomas Tranströmer, som hon anser vara “auktoritär” och oschysst mot läsaren. Nej, modern poesi ska vara fri från metaforer, anser Berg.

Enligt mitt sätt att se (och läsa) så är den moderna poesin behäftad med  egenheten att den mestadels är oläslig.

—-

Knut Vonnegut: Jag tror att vi är några fruktansvärda djur. Och jag tror att vår planets immunförsvar försöker att bli av med oss.

—-

Bodil Malmsten skriver att hon varit i många länder, men ingenstans har hon upplevt något liknande som den svenska melodifestivalsmasspsykosen.

Vad säger detta om Sverige?

—-

Lars Gustafsson (76): Det mesta som skrivs om åldrandet är larvigt. Det går ut på att det inte är så farligt. Men det är det ju. Det slutar med döden. Det är livsfarligt. Tiden är, precis som hos Einstein, elastisk. Man kan hinna förvånande mycket eller förvånande lite under en normal livstid. Frukta inte döden, frukta vården!

Triumfen består inte bara i att man har överlevt, att man ha besegrat en hel del hinder på sin väg och övervintrat ett antal kriser av personlig och opersonlig sort. Triumfen består ännu mer i detta att sitta inne med facit. Vårt eget facit kommer vi dock aldrig att få läsa.

Det råder inget tvivel om att det finns ett element av angenäm avskildhet från världen hos den åldrande personligheten En kontemplativ ro. Naturligtvis finns det en allvarlig risk att denna pensionärsro övergår i cynisk liknöjdhet. Risken för ett slags moralisk lokalbedövning finns där.

—-

I tveksamma fall gäller verkligheten. Som Hans Magnus Enzensberger så väl uttrycker det. Beckett i sin tur menade att i det obestämda ligger det hoppfulla och det som gör att människan förblir människa.

—-

Enligt en enkät i Paris Reviews skriver de flesta författare för hand, men skriver rent på skrivmaskin eller dator. Det går långsamt, men hjärnan tycks arbeta annorlunda då, mer kreativt. Konsten att skriva är annars konsten att stryka.

—-

USA:s nästa president kan heta Rick Santorum. Ytterligare en religiös fundamentalist och som inte är främmande för att starta nya krig.

—-

Det oförklarade är drivkraften. Det förklarade är avslutat, ointressant.

Bara för att tro att något är sant, innebär inte att det är sant.

Blir någon provocerad av att höra sanningen så är det något fel på honom eller hans ideologi.

Vinterknäppar

Att veta: här, just här står solen still

och tätnar långsamt till ett heligt spjut

av visshet: icke utom, icke ut.

Men här, just här är det som livet vill

om jag ej flyr.

(Solveig von Schoultz)

—-

Bättre att leva livet långsamt och uppmärksamt, än snabbt och blint.

—-

Stillheten är tillgänglig överallt när som helst bara vi ger oss tid till att söka den. Ofta är det prioritet som behövs – att prioritera bort allt det onödiga. Är det kapitalismen med dess följeslagare konsumismen och alla dessa måsten som hindrar oss att söka stillheten? Vi borde rulla ut den röda mattan framför Stillhetens dörr.

Vi lever i en tid av distraktioner. Kanske rent av lever vi i den mest distraherande av tidsåldrar. Så distraherande att den blivit ett allvarligt hot mot vår förmåga till uppmärksamhet, att vara koncentrerade, vårt medvetandes kanske mest väsentliga förmåga.

—-

Poeten Adonis säger i en intervju:”Om det funnes en Gud borde Jerusalem vara den vackraste och trevligaste staden i världen. I stället är det den mest omänskliga staden i världen. Man blir inte protestant, katolik, sunni eller shia från födseln. Det är något man tillägnar sig under livets gång. Jag vägrade dock att prenumerera på detta och valde det sekulära och gick med i det syriska sociala nationalistiska partiet”. Adonis är skeptisk till “den arabiska våren”, “man kan inte ha en revolution för att gå tillbaka till det förflutna. Själv vill jag inte kämpa mot en despotism till förmån för någon annan. Om vi inte separerar religionen från staten och befriar kvinnorna från sharia, får vi bara fler despoter. Militärdiktaturer styr ditt sinne, men den religiösa diktaturen kontrollerar både ditt sinne och din kropp. Demokratiskt valda islamister är inte på något sätt bättre än de som tillägnat sig makten på odemokratiskt sätt. Ett folk som inte längre skapar blir konsumenter av produkter som andra skapat”.

—-

En bloggare i Egypten har dömts till tre års fängelse för att ha “förolämpat” Koranen.

I Libyen har det nationella övergångsrådet deklarerat att landets nya konstitution ska bygga på sharialagstiftningen.

I Tunisien har islamisterna tagit ledningen i det nya styret, vilket betecknas som förödande för bl a de kvinnor som lever med en sekulär livsstil.

Den “arabiska våren” har hittills inneburit ett radikalt bakslag för sekularismen och dessvärre en framgång för de antisemitiska krafterna.

Beträffande Syrien så misstänker nu den amerikanska underrättelsetjänsten (McClatchy News) att Al Qaida blivit allt aktivare i Syrien. Detta är givetvis ytterligare ett problem för USA och EU då man indirekt kommer att stödja den svurne fienden Al Qaida. Av någon anledning är svenska medier besvärande tysta om detta.

—-

Frågan hur jag skulle agera i en diktatur besvaras av min anpasslighet i dag. Så länge vi orienterar efter värmekällorna och undviker det som riskerar att frysa ut oss är vi färgade av diktaturens mentalitet, anpassligheten. (Lena Andersson)

—-

Den största uppfinningen av alla är nog skriftspråket. Det är inte bara en av civilisationens grundvalar, den har lagt grunden för de flesta intellektuella prestationer. Skriften har fångat nyanserna av det mänskliga tänkandet. Filosofer, poeter och författare har kunnat uttrycka sina idéer i förhållande till tidigare tänkare, argumenterat och vidareutvecklat dem. Voltaire skrev 1764: Att skriva är att måla med rösten.

Wislawa Szymborska, Joan Didion och Elif Batuman

Tre kvinnor med något att säga.

Wislawa Szymborska, Joan Didion och Elif Batuman

Hellre det löjliga i att skriva

dikter än det löjliga i att inte

skriva några.

Helst har jag mina

reservationer.

Hellre ett kaoshelvete än ett

ordningshelvete.

Helst byrålådor.

Helst betraktar jag faktiskt

möjligheten att tillvaron har

ett berättigande

….

?Följande dag

ser ut att bli solig,

fast de som ännu lever

bör bära paraply.?

(Wislawa Szymborska 1923-2012)

Poeten och nobelpristagaren Wislawa Szymborska har gått ur tiden, 88 år gammal. Hennes diktning kännetecknades av en enkel och lekfull vers med trådar av underfundig ironi. I Akademins motivering för nobelpriset framhölls att hon kunde ses som poesins Mozart och att hon kunde tackla allvarliga ämnen med humor.

Szymborskas vers var till synes enkel, men subtil och ofta djup och oförglömligt vacker. Polens president Bronislaw Komorowski säger i en kommentar:”I hennes dikter kunde vi hitta briljanta råd, som gjorde världen lättare att förstå.”

—-

Sara Stridsberg i AB om Joan Didion:”En åldrad och skräckslagen sjuttioåttaåring (född 1934) som inte längre vågar köra bil och som försöker ta sig runt sitt hem i New York utan att trilla och utan att förlora fotfästet varje gång hon tänker på sin döda dotter”. “Det finns inget sätt att handskas med det vi förlorar”, skriver Didion. “Trots att åldrandet förblir livets mest förutsägbara händelse, tycks det inte vara möjligt att greppa dess framfart med mindre än att vi brutalt erfar det själva. Vi inbillar oss att vi alltid kommer att springa omkring i röda sammetssandaler med tio centimeter höga klackar, att det inte kommer en dag när det inte längre passar sig med pärlor, samma sorts dumhet som får oss att lämna gamla människor ensamma för att dö med tv:n som enda sällskap. Jag har faktiskt levt hela livet fram till idag utan att på allvar tro att jag skulle åldras”.

Om föräldrarskapet skriver Didion så här:”Sedan min dotter fötts hände det aldrig mer att jag inte var rädd.”

—-

Jag insåg att jag mycket hellre såg litteraturen som ett yrke, en konstform, en vetenskap eller nästan vad som helst utom ett hantverk. Vad hade det hantverksmässiga någonsin haft att säga om världen, människans belägenhet eller sökandet efter mening? (Elif Batuman)

—-

Kom just att tänka på att jag är årsbarn med Leonard Cohen, Sven-Bertil Taube och Sven Wollter. Tre som sannerligen inte ligger på latsidan eller lever ett stilla pensionärsliv. Så länge man lever i en tillvaro fylld av frågor och fortfarande formulerar på svaren, finns det ingen plats för ett vegeterande liv. Eller som Leonard Cohen ser det: jag rapporterar från ett liv i mörker, rapporter som ändå skänker ett ljus.

Är yttrandefriheten i fara?

Frågeställningen i rubriken kan synas tillspetsad men har dessvärre visat sig vara relevant att ställa. Allt oftare hörs krav från religiösa grupper vars uppfattning om yttrandefriheten är att de är de enda som har rätt till den.

Med anledning av händelserna kring litteraturfestivalen i Jaipur i Indien under förra veckan och Salman Rushdies inställda besök där, föranlett av mordhot från muslimska aktivister, skriver Kenan Malik i G-P:

Under de tjugo åren som har gått sedan fatwan har själva det fria ordets och censurens landskap förvandlats, liksom meningen med litteraturen. Tidigare har det fria ordet betraktats som något gott i sig, något som måste gälla reservationslöst och som är ett nödvändigt villkor för att sanningen ska komma fram, för att människor ska kunna fatta självständiga moraliska beslut, för att framstegen i samhället ska fortsätta och andra fri-och rättigheter utvecklas. Inskränkningar av yttrandefriheten har betraktats som undantag snarare än regel.

I dag är det lika vanligt att yttrandefriheten betraktas som ett hot mot demokratin som att man ser den som en garanti för densamma. Många menar att det ligger i det fria ordets natur att det kan skada de grundläggande fri-och rättigheterna Det har inget egenvärde utan är i lika hög grad ett problem, eftersom det fria ordet med nödvändighet kränker och skadar. Yttrandefriheten måste därför begränsas, inte bara i undantagsfall, utan rutinmässigt, i synnerhet i ett mångfaldssamhälle med en mängd olika djupt förankrade uppfattningar och övertygelser.  Censur (och självcensur) måste bli normen. Till och med, verkar det som, på en litteraturfestival vars syfte är att hylla det fria ordet.

—-

Det finns nog all anledning till slå vakt om och kämpa för det fria ordets bestånd även i en tid som denna.

Småplock ur bokhyllan

Ljudet av rinnande vatten från brunnar

blandas med hovars ekon och lövverkets

växlande ljus, där, vid torget

Står i månsken utanför en avlägsen by,

vet inte hur jag kommit hit,

vet blott att mörker snart faller

(Bo Carpelan)

—-

Främling, du som färdas på havet och rundar

en udde

vilkensomhelst på din väg vidare hän mot ditt

mål

lyssna i vinden efter mitt namn. Jag hette

Elpenor.

Jag som aldrig kom fram seglade hoppfull som

du.

(Willy Kyrklund)

—-

Ibland när man får en ny bok i sin hand känns det som om man inte är redo för att börja läsa i den. Man bläddrar lite på måfå , läser några rader, men inser att den boken har ett sådant djup och sådan språklig skönhet att man måste lägga den åt sidan för att närma sig den vid ett senare tillfälle.

—-

Om vi tittar ner i avgrunden av tid kan vi känna svindel, men vi kan samtidigt känna vår egen obetydlighet sett ur jordens 4,6 miljader år långa historia och betydelsen av det exakta ögonblick i denna enorma spännvidd av tid som vi lever i. (Alun Anderson)

—-

Enligt termodynamikens andra lag så går allt mot en ökning av oordningen i universum. Det mest häpnadsväckande är att denna oordning kan genera ordning. Totalt kommer oordningen i universum att öka, men detta hindrar inte att specifika strukturer av ordning kan bildas, som katedraler och hjärnor, dinosaurier och hundar, fromhet och ondska, poesi och hätsk kritik, kan kastas upp som lokal minskning av kaos. (Peter Alkins)

—-

För att förstå hur vår planet – Tellus – bildades, krävs en stor portion fantasi. Forskarna har ännu inte lyckats härleda de första principerna. Det finns ingen motsvarighet till Einsteins E=mc2, som förutsäger hur solsystemet kunnat frambringa en planet med vatten som möjliggjort bildandet av liv. (Carl Zimmer, vetenskapsjournalist och författare)

—-

Universum är inte bara underligare än vi tror, utan underligare än vad vi kan tro.

—-

Jag kan leva med tvivel och osäkerhet och att inte veta. Jag tycker det är mycket mer intressant att leva utan att veta än att ha svar som kan vara felaktiga. Jag låter mig inte skrämmas av att inte veta allt om det mystiska universum som inte verkar att ha något syfte. (Richard Feynman, nobelpristagare i fysik)

—-

Det värsta jag vet är realistiska arbetarromaner där mänskor är alldeles vardagliga och sitter och stoppar ved i spisen /…/ Och varför skulle man läsa en sån där medelbra svensk roman om ett taskigt äktenskap i en tråkig småstad med snömodd på gatorna? Jag skulle vilja att mänskor flög lite mera/…/ (Göran Tunström)

—-

Eftervärme – är det den

jag nu njuter?

Solen har gått ner men långt

efteråt är stenhällen ännu varm

(Ulla Olin)

Leonardos blandade

Här är många tysta revir. Det ena

nynnar obemärkt i det andra. Bortom

sjön syns åsar framträda genom dimman,

socken vid socken.

I en blick ryms tillvarons slut och början.

Här är gränsen. Allt är så nära det kan

vara och den saknad jag känner rymmer

allt det som pågår.

(Bengt Emil Johnson)

—-

Återigen talas om författarens val av skrivdon. En av de vanligaste frågorna i en författarintervju är “skriver du på maskin eller dator eller med penna?”. Numera förekommer av naturliga skäl inte så ofta hamrandet på skrivmaskin och kladdandet med tippex. Bara några få entusiaster som Woddy Allen och Jan Guillou förtsätter envist att skriva med sina antika skrivmaskiner.

Sigrid Combychen säger att det finns ett nära och tyst släktskap mellan datorn och pennan. “Knattriga skrivmaskiner tillhör kontorslandskapen och ljudet har numera retrokvalitet, men är odrägligt rakt igenom en roman”.

Den rumänske författaren Mircea Cartarescu använder bara datorn när han skriver akademiska texter eller politiska artiklar. Poesi, romaner och essäer skriver han för hand, med kulspetspenna. “Allt handlar om hur du vill att din text ska bli. Om du vill att den ska vara väldigt snabb och rakt på sak då ska du skriva på datorn. Men om du ser skrivandet som långsamhetens konst, som jag gör, då skriver du också så långsamt som möjligt. Jag ser mig själv som en hantverkare som gör unika saker.”

Medan Mirca Cartarescu ser till att lagret av kulspetspennor alltid är välfyllt har hans amerikanske kollega Michael Cunningham ett helt annat förhållningssätt till skrivandet. För honom är datorn en punkt mellan det egna medvetandet och boksidan. “Det är därför jag älskar min dator så mycket. För att ord på en datorskärm nästan känns som projicerade drömmar, små flytande hallucinationer som fortfarande är oändligt formbara, men kan försvinna när som helst bara så där – poff! Det är en mycket mer direkt upplevelse av hjärna mot papper, men jag saknar verkligen inte den där omedelbara fysiska upplevelsen av att skriva på en skrivmaskin.”

“En tom datorskärm får mig att vilja kräkas. Datorn befrämjar inte det goda skrivandet”, säger Niven Govinden och menar att ett linjerat anteckningsblock inte på samma vis “sätter sig till doms” över författaren.

—-

Vi som lever är bara de döda på semester. Den flyktiga semester från den bestående döden. (Bodil Malmsten)

—-

“Att vara vänlig” – ett av de finaste målen för ett nytt år. Har effekt både på dig själv och andra. (Alian de Botton)

—-

För kyrkan gäller det inte bara om att slipa ner trösklarna, man måste också såpa kyrkans entré, så att folk lätt ska kunna rutscha in i den goda kyrkliga gemenskapen. (Dag Sandahl)

—-

Enligt det moderna fysikaliska språkbruket är “ingenting” ofta instabilt.

—-

Pakistan tar årligen emot mångmiljardbidrag i dollar från USA, samtidigt som det officiella hatet i Pakistan mot USA trappas upp år efter år. Cristopher Hitchens skrev 2011:”De hatar oss eftersom de står i skuld till oss och beroende av oss. De två viktigaste symbolerna för Pakistans stolthet, sin armé och sitt kärnvapenprogram, parasiterar på amerikanskt överseende och beskydd. Att sedan Pakistan åtog sig att inrätta en fristad för Osama bin Ladin kan bara ses som grädden på moset. Feghet och falskhet är vad som främst kännetecknar Pakistans skamlöshet”. Det är väl inga överord att påstå att Pakistan förnedrat USA. Om Pakistan var en person skulle man om denne kunna säga att han (för det är alltid en man i detta land) var humorlös, paranoid, osäker, självrättfärdig, lidande av självömkan och självhat, och sist men inte minst en förhärdad antisemit och hyser sympati för sharialagarna.

Vad värre är så måste det obetingat ses som att det är USA som varit katalysatorn i Pakistans negativa utveckling mot en “skurkstat”. Sanningen är nu också den att USA och NATO fört och för krig i fel land. Det är inte Afghanistan som borde bekrigas utan rätteligen Pakistan, där de verkliga problemen finns, eller när det gäller bin Ladin, fanns.

—-

Något som ständigt behöver upprepas; yttrandefriheten är en hörnsten i demokratin och friheten, bara människor som vill leva i en bur och kyssa handen på sin fångvaktare värderar censur.

—-

När någon idag säger att han/hon inte vet eller inte visste, så beror detta bara på lättja. “Att veta” är inte längre något svårt.

—-

Kan vi inte införa en lag som förbjuder kränkning av verkligheten?

—-

I Libyen har antagits en valberedning inför de kommande valen. Lagen föreskriver bl a förbud mot utländsk finansiering samt att endast 10 procent av platserna ska upplåtas för kvinnor. Lagen föreskriver även att kandidaterna ska ha kandidatexamen, vilket ytterligare försvårar för kvinnor att bli valbara.

Mellandagsglitter

En dag stängdes dörren till mitt rum

och ödet sa mig: var stilla.

Det var då jag upptäckte tiden.

Den hade legat gömd under ett lock

av händelser och brådskande beslut.

Det var då jag lyfte på locket.

Så märkligt! Där låg ju tiden

helt obegagnad, helt sig själv

slät och frisk, som i vila.

Jag så på tiden med vördnad.

Jag såg mig ny, jag sjönk i

en underbar händelselöshet

tillsammans med tiden

lyssnade till att jag lever:

ett knappt förnimbart sorl.

(Solveig von Schoultz)

—-

När du håller en nyinköpt bok i din hand, skapa då samma äganderätt till den precis som du gör med kläder och möbler när du köpt dem. Full äganderätt till din bok kommer först när du har gjort den till en del av dig själv. Det bästa sättet att göra den till en del av dig är genom att skriva i den. Understrykningar och marginalanteckningar är viktiga detaljer. Läsning är en aktiv verksamhet som bör utveckla en dialog mellan läsaren och författaren och som väcker tankar. Notera dina tankar i boken, det hjälper dig att upprätta och stödja den inre dialogen,

—-

Det mest häpnadsväckande av människans olika redskap är utan tvivel boken. Alla övriga är förlängning av hennes kropp. Mikroskopet och teleskopet är förlängning av synen, telefonen är röstens förlängning, vidare har vi plogen och svärdet, förlängningar av armen. Men boken är något annat: boken är en förlängning av minnet och fantasin. (Ulf Hallberg)

—-

De äldsta texterna som finns bevarade är de sumeriska texterna om gudinnan Inanna. Texterna kan dateras från perioden 3000-2000 f.Kr. Dessa texter utgör magnifik dikt, samtidigt som de utgör ett religiöst skriftverk, som har haft starka influenser på andra senare religiösa urkunder i området, som exempelvis Bibeln. Det kan kanske kännas utmanade för dem som vill ha en exklusiv, dogmatisk trosuppfattning att inse att vi i våra religiösa föreställningar befinner oss i en gammal gemensam tradition vars grunder finns långt tidigare än Bibelns tradition.

—-

Adam Shatz skriver i LRB:”Den Egyptiska revolutionen har kapats av en kontrarevolution ledd av generalerna och islamisterna, vars syfte är att förhindra ett äkta civilt styre. De västerländska observatörernas dröm om ett liberalt Egypten, där alla de friheter som väst omhuldar skulle födas, ser ut att stanna vid en dröm.”

—-

Demokrati är bra, men den begränsas av Guds lagar, säger salafistledaren Yasser Burhami i Egypten. Faran för att Egypten ska bli en teokrati är överhängande.

—-

Det tycks vara en utbredd uppfattning att ju större och mer världsomfattande en religion är desto sannare är den. Men omfattningen och utbredningen av en religion har inget med denna religions sanningskriterium att göra.

Man kan inte kräva respekt för sin religion, det är något som måste förtjänas.

—-

För den “arabiska våren” hyllas internet av svenska politiker och svensk media. När det gäller internets frihet i Sverige ser samma potentater på denna med stor misstänksamhet.

Nyårsblandning

De sanningar som ha det verkliga breda värdet,

de är som solskenet och månskenet och gräset.

De strävar inte efter poängen.

De tränger till allt och är allmänneliga överallt

med samma lugn och med varaktig verkan i frihet.

(Harry Martinson)

—-

Schopenhauer menade att köpa böcker kan vara bra om man bara också kunde köpa sig tid för att läsa dem.  För egen del behöver jag definitivt inte några fler nya böcker, bara tid för att hinna läsa dem jag redan äger.  Ibland upplever jag det som om det är mer än nog att bara läsa alla recensioner av nya böcker. Erfarenheten har lärt mig att även en positiv recension ofta inte är så mycket att luta sig mot när det gäller att anslå tid för att läsa någon nyutkommen bok.

Ekelund menade att en bok ska vara “sprakande av eld och salt, liknande en god storm, jämn, stark, ihållig, med en djup brusande afton”. Hur många sådana böcker finns det? Ekelund själv ansåg att det i realiteten endast finns fyra, fem böcker som egentligen är värda att läsa men som i gengäld tål att läsa hur många gånger som helst och att ständigt återvända till. Även Emerson hade liknande tankar. John Ruskin skrev:”Eftersom livet är mycket kort och dess timmar av lugn är få, bör man inte slösa bort en enda av dem med att läsa värdelösa böcker.” Bokförläggaren Dorotea Bromberg skriver:”Läs aldrig en bok du blir uttråkad av!”

—-

Så här kring ett årsskifte är det ju vanligt med både bakåt-och framåtblickar. Beträffande framtidsprognoser skriver Hanna Arendt:”Framtidsprognoser är aldrig något annat än projektioner av aktuella, automatiska processer och procedurer, dvs av val som sannolikt kommer att ske om människor inte handlar och om ingenting oväntat inträffar: varje handling och varje oväntad händelse måste – på gott och ont – ofrånkomligen trasa sönder hela det mönster som prognosen rör sig inom och som den bygger på.”

—-

Eric Weiner skriver i sin bok “Man söker Gud” att han var född in i en familj av “gastronomiska judar” vars känsla av gudomlig närvaro började och slutade i köket. “Om vi kunde äta maten då var det judiskt och hade i förlängningen något med Gud att göra. Så vitt jag förstod bodde inte Gud i himlen eller i något stort tomrum, utan i kylskåpet någonstans mellan färskosten och salladsdressingen. Vi trodde på en ätlig gudom och det var hela omfattningen av vårt andliga liv.” Eric Weiner beskriver sig själv som en “Woddy Allen kanaliserad Karen Armstrong” under provsmakning av det religiösa smörgåsbordet

När Weiner efter sin resa genom olika religioner och sekter slutligen återvänder till sin vilande judiska identitet känner han sig som den egensinnige maken, som stinkande av söt parfym och billig sprit, fåraktigt knackar på dörren till hemmet efter en lång och oförklarlig bortavaro.

—-

Det finns en tendens hos oss människor att gynna den information som bekräftar våra förutfattade meningar eller hypoteser, oavsett om informationen är sann eller ej. T ex en stark religiös tro visar sig i regel bestå även efter det att bevisen för den visat sig vara falska. Förklaringar till detta kan hänvisas till rent önsketänkande kombinerad med begränsad mänsklig förmåga att bearbeta information.

En färsk undersökning visar att människor är dubbelt så benägna att söka information som bekräftar deras tro än att söka bevis som motsäger den (WSJ). “Vi är alla mentalt lata” säger psykologen Scott Lilienfeld vid Emory University Atlanta. “Det är helt enkelt lättare att fokusera vår uppmärksamhet på data som stöder vår hypotes, snarare än att söka bevis som kan motbevisa den”. För “troende” kan det lätt upplevas som en katastrof när man börjar inse att tron inte är så stark som man trott.

Men så behöver det ju inte vara. Leo Tolstoy uttryckte sig så här:”När vi har förkastat våra vanliga vägar, tror vi att allt är förlorat, men det är här som det nya och goda kan börja.”